Söndag och det första ljuset tändes.

Mina fina barndomsjular har satt många minnen, tänk bara att få tända det första ljuset, känna stearindoften sammankopplat med mossan som min mor alltid hade, då var det 1:a advent. Denna sed är dock inte så gammal i Sverige, inte förens på 1930 talet blev ljusstaken med 4:a ljus vanlig i de svenska hemmen.

Dagen före plockade man upp ur kartonger, skruvade i och ur de lampor som fungerat förra året, det ser ju ut som en elverkstad 🙂

Bilder från gäststugan, det är något vist med det första ljuset, få känna den rätta stämningen, ensamheten, tystnaden, blandat med doften av stearin. Julen är på stort G 🙂

Alla adventsljusstakar i hela Sverige får fönstrens utseende att ändras ”över en natt. Behöver jag nämna att jag älskar julen?

Mor var alltid noga med stearinsljuset som fick brinna dag för dag med siffror i röt, de goda hembakade varierande brödet till den goda chokladen. Eftersom jag var äldst fick jag ofta tända. Det var något stort! När mina syskon vart lite större fick de axla att dra stickan måt plånet. Min 59:onde jul får jag inte upplevelse med min mor… Jag får tända ett ljus vid hennes gravsten. Tack mor för alla de fina minnerna!

Jag har ett minne som höll på att gå riktigt illa: Mor hade gjort ett tomteland på en bricka med vadd som skulle likna snö… ett ljus var inblandat… hur det hela fick fyr minns jag inte… allt för att syskonskarans små ögon skulle få uppleva stämningen med ett ljus. Mor öppnade fönstret och slängde ut hela juldekorationen i snön när det brann förmycket. Jag var 5 år gammal, lillasyster 3 samt lillebror var nyfödd. Det slocknade givetvis där i snön… det vart en liten grop och lite aska kvar… 

God Första Advent!

Detta inlägg är gjort från ett vitt Vemdalen med en massa ljus som lyser upp dalen som över till andra byar. Befinner mig i en gäststuga hos goda vänner.

Det ser bra ut hemma genom en wifikamera! Vet dock inte hur man roterar bilden inloggad så här via telefonen. Jag är mycket nöjd med min Word Press, det finns säkert begränsningar så här bara… Vi möts i BP:s Skyltsöndag mot eftermiddagen, snöiga skyltar med blåst utlovas 😉 

Det här inlägget postades i Blog. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Söndag och det första ljuset tändes.

  1. Tony skriver:

    Ha en fin söndag.

  2. Tove Olberg skriver:

    Barndomsminnen rusar på, rörande fint och stämningsfullt här. Bilden som ger vissa övningar i huvudrullningar gör det inte sämre, fint att bloggaren lägger in sånt så vi kan se från fler vinklar 🙂
    Första adventkram!

  3. Steve skriver:

    Härliga minnen att plocka fram. Jag brukar oxå plocka fram julminnen från svunna tider.. Jag åkte upp till Norrland och firade jul i mitt föräldrahem så länge det var möjligt för mig.

    I Vemdalen har du förstås riktig adventsstämning, med snö. Att kliva in i gäststugan där uppe är nästan som att kliva in i en saga.

    Här är det grönt och grått så vi får skapa stämning inomhus så gott det går.

  4. Barbro skriver:

    Vilken fin gåva – att ha fått så många positiva minnen av forna tiders julförberedelser.

  5. Eva Trillian skriver:

    Tack för att du delar med dig av dina minnen- både här och i kommentarer! Din utförliga kommentar hos mig ligger mig varmt om hjärtat och har blivit återgiven till många – dessvärre har jag varit dålig på att själv kommentera och ge respons. Men, imorgon försvinner gipset! Tänk att lycka kan te sig så 😉
    Ön skar dig en fin adventstid med många nya minnen!

  6. BP skriver:

    Vilket varmt och fint inlägg med alla minnen. Med din text bekräftar du faktiskt det jag alltid säger, nämligen att julen är till för barnen. Att fira jul som vuxen utan att ett barn är med känns liksom inte riktigt rätt. Det är ju sådana minnen som dina som etsar sig fast på näthinnan, för att inte glömma barnens glittrande ögon när de öppnar sina paket.

    Svar: Tack BP för att vi delar åsikt om barnens högtid! Till jul kommer bägge barnen hem och så Lillplutten förstås hit på Nacka 🙂 Jag hoppas Tomten förstår att det är hockeytävlig också 😉

  7. Christian skriver:

    Fint skrivet, vad härligt det ändå är hur minnen och traditioner vi fått från våra ”förfäder”, mor, far mm får leva vidare genom oss.
    De där färgbilderna ser ut som målningar, fantastiskt!
    P.S. Här älskas julen också…. 🙂

    Svar: Tack Bloggbroder! Du förstår jag trivs ute i gäststugan… har fått skapa den och satt min prägel… nyanserna fick jag hålla mig ifrån 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *