Luciatåget 1964 i vårt barndomshem.

Syskonskaran Blomqvist har deltagit i några Luciatåg genom åren…

Poängterar att i familjens hus på Skogsvägen tog vi starkt på Lucia.

Enhälligt valdes lillasyster Eva att bära kronan, lillebror Anders fick jag staga upp, han var kring året.

Av skuggorna synliga gäller farsans fotolampor, så detta finns på film också. 
Mor pushar på oss och försöker ställa syskonskaran på led, farsan fotar  ju såklart.
Vi övar in oss för att gå upp och lussa för vår kära farmor.

Visst är vi alla söta… detta är 55 år sedan nu.
Mors och fars tålamod måste varit betydligt mycket längre än luciatåget… dessutom ska tilläggas att mor sytt våra dresser därtill, tänk er bara bestyret med strutarna.

Inget årtal på bilden betyder att far både framkallat och förstorat bilden…

Det här inlägget postades i Blog. Bokmärk permalänken.

8 svar på Luciatåget 1964 i vårt barndomshem.

  1. Ingrid skriver:

    Vilken underbar bild! Jag kan tänka mig att ni gjorde succé.
    Jag fick aldrig vara lucia, annat än hemma, för jag var mörkhårig och kortvuxen, men jag fick alltid vara tärna, för jag sjöng bra, så jag var med och uppträdde både i skolan och föreningar som anlitade oss.
    Ha en fin tredje advent!
    Kram, Ingrid

  2. Anki skriver:

    Vilken fin bild! Fint minne från den tid då det begav sig!
    Jag var Lucia en gång i skolan, minns inte om det var i trean, men jag tror det … minns bara att jag var nervös för att glömma dikten jag skulle läsa – men det gick visst bra 🙂

  3. Lollo skriver:

    Åh … så härligt att få se 😀 En väldigt charmig bild, och du beskriver historien bakom så att man nästan är där tillsammans med er. Blir imponerad av dina föräldrar och deras skapande förmåga.
    Älskar sådant här, att få ta del av tider som varit … 🙂

    Tror att jag ska visa en bild från när jag var liten också …
    Tack för att du delade detta <3

  4. Christian skriver:

    Underbart! Lyckost dig som har så fina barndomsminnen och därtill sparat dem på kort!

  5. BP skriver:

    Vilket härligt minne från din barndom. Helt underbart! Din mamma var verkligen duktig att sy kläderna och hattarna – eloge! Åsså ser jag att du gick i din pappas fotspår, vad gäller fotografering alltså. Jättekul!

    Svar: Jag har mycket dokumenterat från min barndom genom fotoalbum. Far introducerade mig tidigt i fotokonstens värd. Mor var ypperlig på att sy, brodera, väva osv. Det var snudd på att Åke inte blev till i Svedala för en moster var hemma från Amerikat när hon hade gått ur skolan och ville plocka över min mor för möjligheternas land. Mormor och Morfar satte visst käppar i hjulet.

  6. Ruth i Virginia skriver:

    Åh, så underbart gulligt! Vilken härlig trio.
    Kommer inte ihåg Lucia från MIN barndom, men mina tre barn
    lussade för sin amerikanska pappa , och dom kunde Lucia-sången
    på svenska.

    Att fotografera var inte lätt. Kommer ihåg blixtar som lämnade
    rök efter sej, så det nästan blev dimmigt. Det var på 40-talet!

  7. skogsnuvan skriver:

    Så otroligt gulligt. Din pappa måste ha varit lika duktig som du att fotografera för det är verkligen fina bilder.

    Svar: Tack Skogsnuvan! Jo far kunde fota han med 😉 Jag hade möjligheten att ta steget lite längre i den digitala världen, far sitter och ler åt mig 😉 Eller som farsans barndomskamrat jag hade äran att få bjuda ut en gång innan han somnade in förra året som sa: Roland skulle varit stolt över dig.

  8. Ama de casa skriver:

    Vilken helt underbar bild! Men inte kan det väl vara 55 år sen? 1964 var jag fyra år, och jag kan väl inte vara så nära sextio nu? 😉

    Svar: Jag måste ha räknat fel 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *