Some image

Min bäste vän – Till livets slut.

Jag kliver upp på morgnarna, ingen som tassar bakom mig, ingen följer mina steg, ibland kom ditt lille huvud upp och du blickade ut, tittade på mig och tittade ut, regnade det somnade du om. Smutsig och blöt ville du aldrig bli. Gick jag in på toaletten följde du mig dit. Jag vet varför. Även när jag duschade stod du där och höll koll.

Vi försökte i dagarna tre på djursjukhuset att vända din infektion i lever och bukspottkörtel men ditt varma hjärta orkade inte längre, vi fick där ta det snabba tunga beslutet på måndagen att skona dig mer. Då och då under lördag och söndag stirrad du upp och gav oss hopp.

Tack för alla fina morgonpromenader, du finns kvar på bild på mitt bankkort.

Många minnen lever kvar, jag kan lätt berätta tusentals roliga…

Jag njöt lika mycket på havet som ute i skogen med dig.

Tänker på alla stränder vi vandrat på, tidiga mornar och sena kvällar. Era två blickar då man sa: Ska vi gå ned till stranden? Ni drog som en pil på led.

Glömmer inte heller de tre dagar vi gick spårningskursen ute i skogen, terrängen var eländig stundtals. Du fick ett litet diplom för du var så duktig. Jag minns du somnade på stigen ibland av trötthet men strax i nästa övning spårade du upp mig under granen var så ofattbart. Jag trodde du missade mig, men jag hade ju gått den kroken du följde mina steg. Du gjorde mig stolt speciellt när kursledaren berömde att vi tog med en så liten hund. Hade ju en aning vad vad dina gener var framavlad till, men inte att du spårade så klockrent.

Glömmer heller aldrig då du slickade mig på huvudet då jag hade ramlade där på stigen och tuppade av en stund… din syster och du hade vänt om då jag snubblade på en sten när jag sprang med er på den stigen vi vandrat så många gånger.

12,5 år går fort, jag kommer inte att glömma dig på långa vägar.

En som också saknar dig mycket är Lola. Vi har vissa problem att lösa…

Jag höll dig i min famn, du fick ligga i din favoritplats. Dina andetag gick ned. Dina hjärtljud avtog… jag pussade dig godnatt för en sista gång, lade dig ned. Stoppade om dig en sista gång under den röda filten på den fina ombonade britsen. Jag släckte de tre ljusen och lämnade dig.

Jag fick så fint farväl av dig… bara du och jag… nu får du vila och slipper hålla koll på mig mer. 
Tack min fina vän för att jag fick dela din resa. Jag kommer aldrig att glömma alla våra fina minnen. Tomheten den är värst men jag är glad att din kamp nu är över…

Du kommer alltid att vara min stora idol.

Ditt lilla huvud vilar inte på din kudde längre, den är tom. Glömmer heller aldrig då vi hämtade dig över de 80 milen enkel…

Alla de varma blickar du gav mig ger mig tårar i ögonen…
Vila nu i frid min lille fina, varma, goa, filurige, roliga, tuffa lille tuss. Du kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta.

Sov gott min vän. Nu är krämporna över.

Här kommer en minnesfilm till dig. (klicka gärna på den)

Tussan 2008-05-07 – 2020-08-31

 

 

15 svar till “Min bäste vän – Till livets slut.”

  1. Så sorgligt! Jag vet vad ni går igenom … och hur oerhört tungt det är.
    Beklagar sorgen Åke!
    En fin minnesfilm blev det!

    Svar: Ja du vet ju Anki. Tack för de orden.

  2. Jag har just varit med om att dotterns hund varit nära att få den sista smörjelsen, 13 år.
    Men han fick en chans och tog den. I morgon bloggar jag om det.
    Det är tufft, och jag beklagar förlusten på mitt varmaste vis.
    Kram!

    Svar: Så fint att din dotters hund grejade upp det. Min lille Tuss orkade bara i tre dagar… de ville ha henne i tre dagar till… men de kunde inte lova utgången… vi tog ett snabbt avgörande. Tack för kramen den värmer.

  3. Även jag är tårögd kan jag säga. Både din text och den fina filmen berättar så varmt om din kärlek till Tuss. Kärleken var nog ömsesidig.
    Jag beklagar sorgen Åke. Kram!

    Svar: Tack fina bloggvän! Kramen värmer. Tack!

  4. Tårögd läser jag ditt vackra inlägg om din så fina vän. Och jag ser filmen. Lika tårögd. Livet blir sig inte riktigt likt nu. Saknaden är stor.
    Många tankar och en stor kram

    Svar: Tack Ditte för de varma orden. Ja saknaden är stor… Kramen värmde, tack.

  5. Fint inlägg, förstår er saknad. Som jag sagt dussinet gånger genom åren, dina inlägg med hundarna har varit lite extra glädjefyllda att kolla på.

    Svar: Tack så mycket Tony! Ja saknaden är stor… Hon hade ett mycket varmt hjärta. Jag trodde aldrig man kunde hålla av någon så här mycket. Dessutom gjorde den vita pälsen sig bra som fotoobjekt. Men Tussan var min vän från dag ett. Tack än en gång.

  6. Vilken fin minnesfilm du gjort.
    Jag förstår din saknad, för jag känner likadant nästan dagligen när jag tänker på Grållen och Svarten, som vi fick lämna när vi flyttade hit till Odvalds.
    Varm kram!
    /Ingrid

    Svar: Tack Ingrid! Människans bäste vän… Kram.

  7. Jag beklagar verkligen sorgen efter eran fina hund. Förstår att sorgen är stor för det är ju en familjemedlem som gått bort. Jag har ju själv inga djur men min syster har haft både katter och hundar som även jag kommit nära och det är en stor saknad efter dom

    Så fint du har skrivit om ditt liv med din hund. Jag började gråta för man blir påverkad och ledsen för din/eran skull. Så många minnen du delger.

    Stor varm kram från Malin

    Svar: Tack Malin, de orden och kramen värmde.

  8. Beklagar din förlust.
    Det är alltid jobbigt att ta farväl av sina djur. Man saknar dem så oerhört mycket och det är då man får ta fram alla fina minnen och all den glädje som de skänkt en.

    Svar: Tack Byblixtra för de varma orden.

  9. Hjärtat blöder och tårarna trillar. Jag förlorade min Blinka i februari, hon blev 13 år. Jag vet precis vad du går igenom, hur mycket en hundkompis betyder. Det blir så öde och tomt och det värker i hjärtat. Nu har det gått ett halvår drygt och jag tittar varje dag tillbaka på gamla blogginlägg från tidigare år där hon alltid är med, dag efter dag, och nu känner jag saknad men den värsta sorgen har släppt. Må du också känna så, när sorgen och saknaden mildras och du kan tänka på alla era fina stunder. Tussan har gått över regnbågsbron, där bortom möts ni igen när det är dags. Varmaste tröstekramar från pörtet

    Svar: Tack så mycket för de varma orden fina Paula!

  10. Så vackert! Tussans död blev en hyllning till livet! Du formar orden i texten och filmen, underbar musik; till att ta in och känna på ..
    Någonstans ifrån har jag noterad:
    Sorgen är den djupaste äran som glädjen kan få!
    Varm kram till dig!

    Svar: Tack fina Tove!

  11. Nu blir jag tårögd. Jag vet minsann att hunden är människans bästa vän och när man har en hund som får vara med en hela tiden blir det band emellan som är starka. En hund älskar en i alla väder och det blir ett sådan tomhet efter den. Känner med dig. Det är det som är så synd med hundar. Dom lever inte så länge. Så tråkigt för den andra hunden också att mista sin lekkamrat. Kram till dig.

    Svar: Tack så mycket för de fina orden Skogsnuvan!

  12. Beklagar din stora sorg bloggkompis, har aldrig haft hund, men kan förstå din stora saknad…

    Svar: Tack min bloggkompis! Saknaden känns vill jag lova.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *