Admin har startat upp sin fotoresa genom Åkes liv. En idé jag haft länge… men nu genomför jag den. Del 3 kommer den också.
Har ju berättat om den stora kameran, nu kommer vad som händer ca 8 år senare…
Lilla systern hade ju tjatat om att få en egen kamera, hon fick en Agfamatic av farsan, ni vet en sådandär med kuber som blixt. Jag tyckte ju redan på en gång att det var en Pokemonkamera.
Men jag hade ju inget annat att hålla på med ett tag. Så ur mitt andra fotoalbum kommer följande upp, ja Åke 15 år då 🙂 De röda läderstövlarna köpte jag utav min kompis (RIP Göran) för typ några tior. Jo syrran bad mig sitta ned och klä upp sig 🙂 Jodå jag kunde ha rena kläder på mig också 😉 Visst såg jag rätt hård ut?
Direkt ur en sida från album nr: 2. Nu tror jag mopeden ska sitta betydligt längre fram… mopeder och motorer kommer senare och hon som väckt den iden är nämligen
Byblixtra som har skickat mig några fina dekaler som hon hade med på sin sida. Jag håller på med den storyn också… var sak har sin tid 🙂
Med här är LillaSystern Eva, två år yngre än mig och hennes kära katt Minst. Den här katten var ofta med mig överallt, tom när jag skruvade med mopeder i källaren. Min mor kunde berätta många gånger att hon satt och väntade på mig innan för ytterdörren strax innan jag kom hem❤️
Farsan kom hem med en systemkamera en fin dag, det var en Praktica LTL, nu kunde livet starta på riktigt 🙂 Jag hade det med ”om mig” förut att nu vart det på riktigt med en kamera från Tyska Dressen med utbytbara objektiv.
Jag var inte sen att köpa utav min kompis Peter ett begagnat objektiv för några hundralappar, ett 135 mm av märket Kennex. Här har jag skruvar med det till sena eller tidiga timmen eftersom klockan ligger framme 🙂 Jag vill minnas att jag var ute och gick på en fotorunda i skogen vid närmare -25 grader och det krånglade så jag plockade upp det för att kolla. Om det var bländaren som hängt sig kommer jag inte ihåg. (bild ur mitt andra album)
Nu har vi börjat komma lite till saken på riktigt 🙂
För någon vecka sedan dök det upp ifrån Tradera en Praktica LTL, så nu är du äntligen hemma igen❤️
Till saken hör också att från min kompis Peter köpte jag ännu ett objektiv, ja nu ett zoom av märket Vivitar 70-210. Detta var i en egen klass, men så kostade det betydligt många mer slantar. Peter tar här emot pengarna på mig i pojkrummet. 800:- då är som 5800:- idag och då är det bara begagnat 🙂
Och vet nu vad, för några dagar senare kom det också hem ett paket från Tradera nu för typ 149:- med frakt 🙂
Lägg märke till den långa halsens handfäste (lättrade kryssen), ja det kunde man både skjuta ut och vrida samt sköta skärpan blixtsnabbt 🙂 Ja på den tiden fanns det ingen automatik, man valde både bländare, tid samt skärpan. Det fanns en nål i sökaren som tydliggjorde tiden som reglerades av bländare som sköttes i den inre ringen. Nu vart det till att fota på riktigt! Ja det var rattar hit & dit 🙂
Så summan av kardemumman är ni nu båda hemma äntligen igen ❤️
Jag lade dit en filmrulle så ni fick se att på den tiden hade man bara en 36 bilders rulle på sig. Man kunde klämma ur 38 bilder med lite tur om man inte förde in filmen riktigt på rullarna och stängde luckan liksom.
För att jag skulle hitta bilden just på Peter & pengarna fick jag leta fram på vinden ut tre kartonger fotogrejor. Och dammat av en scanner för ljust att skanna av diabilder. Jag ser nu att jag har nämligen 1200 st på diabild också.
Peters bild låg i låda nr 9. Den var katetriserad i ”Best Of Praktica” 🙂
Jo en han med en hel del under några år… snudd på 1000 sv bilder som jag själv framkallade i dosor sitter i ett speciellt negativ album.
Ja såklart vart det en del förstoringar. Här är några jag laborerat med i mörkerrum.
Lillebror till vänster, ni mins han jag fick staga upp på en Lucia anno året 1964 🙂 En rysk båt passerar oss till höger, den gick långt från lagligt… farleden ligger lång till vänster. Strax bakom bor jag faktiskt idag.
Så här såg ”söta” Åke ut vid den tiden. Min dåvarande flickvän Lena fotade detta. Plattan runt halsen står det ju Lena på 😉 (egen förstoring och framkallning)
Under tiden åkte jag mycket båt också… här är Peter & jag samt Thomas på väg till Härnösand, fram på däck sitter just Thomas och fotar. Lägg märke till kassettbanden i framrutan.
Tankning i Härnösand. Tippar på att detta är året 1975. Båtar i mitt liv kommer att få ett eget inlägg 🙂
Båten var Pappas men motorn var min 😉 115 hk var det enda som fanns i Sverige just då, det gick att få 135 hk, men det skulle beställas från USA… jag pallade inte att vänta… men gick betydligt bättre än 33 hk. Jag hade 75 hk på den en kort tag också… men det kommer i storyn om båtar.
Nu har jag lite att städa ihop bara… 25 fack a 50 st bilder i varje…
Nu hittade jag en massa smalfilmer också jag filmade… Åre WC 1976 bland annat. Film får bli ett eget kapitel 😉 Jag måste låna projektorn utan min kusin och se igenom lite. Hans far köpte den utav mig…det var en dyr Elmo med ljud. Ursäkta att jag nämner pengar. Men fotografering har alltid varit dyrt.
Glad Måndag på Er alla 🙂 Som publiceras tillsammans med
Caritas Glada Måndag
Det var tider det, det ljuvliga 70-talet och det ända som blivit bra vad det gäller fotograferandet är att idag kan man genast kolla om bilden blivit bra…Det gick inte på den gamla goda tiden…flera bilder kunde vara kass på en 36 bilders filmrulle…
Va härligt hår du hade där med stora tjuslockar.
Glad Måndag!
Tack Gilla! Jo man var rena svärmorsdrömmen då 😉 Ja man fick vänta och det vara många långa dagar 🙂 På 80 talet var jag tillsammans med en tjej som jobbade på ett fotolabb, då gick det undan 🙂
Du gör verkligen en riktigt nostalgiresa. Och söt var du på den tiden!
Ha en glad måndag!
Kram, Ingrid
Men jag både bugar och bockar Ingrid! Tack! Kram // Åke
Ingen dum idé att bjuda på en ”livsresa” i bildform…. kanske nåt för andra att ta efter, själv har jag ju lite annat att syssla med. Jag skulle vilja påstå att vi var ganska lika i ungdomen, åtminstone vad gäller hårprakten…. men jag såg långt ifrån lika tuff/hård ut som du! 😉
Är det en Puch Dakota?
Ha en fortsatt Glad måndag! <3
Tack Christian! Jo jag har sett bilder på ditt ungdoms hår Mopeden är en Zundapp KS 50 med ombyggd bakdel. Det sitter också otrimmat på den här. Annars gjorde den 90 km/h. Trimgrejorna hade jag sålt till två kompisar. Cylinder och kolv med förgasare till Håkke och Limpan fick köpa kröken och ljuddämparen. Tuff ja! Säkert hårdast på byn Men det var dyra grejor…
Vilken nostalgitripp:-) Håller med Christian – ni var rätt lika i håret när ni var unga. Sedan är det lite roligt också att se att jeansen sisådär femtio år senare återigen är utsvängda.
Tur att du är pensionär med alla dessa diabilder, då har du att göra;-) Minns att min gamla chef Håkan, som också var en fotonörd slutade med att scanna in gamla svartvita papperskopior. Han fotade av dom istället.
Tack BP! Jag tog bara upp diabilderna för att hitta när Peter tog emot pengarna för det där Objektivet Vivitar 70-210 liksom 🙂 Den enda bild jag skannande av! Men så fick jag se hur mycket film jag hade också som får en egen presentation. Jag är rätt säker på att mina kvitton för alla utrustning finns i en gömma 😉 Det var egentligen så det började också. Jag stod på två ben… alla svartvita negativ kommer att få ligga där dom ligger… Jag har nog med jobb det jag tar in numera 🙂 Man söker ju nya utmaningar hela iden!
Oj, vilket gediget arbete du gjort … och vilken härlig nostalgitripp det blev med fortsättningen på din fotoresa! På tal om scanning så var det mitt sista arbete innan pension … skannade bilder, allt från gamla glasplåtar till både negativa och positiva foton åt Norrköpings Stadsarkiv och Stadsmuseum.
Roligt att läsa och roliga bilder! Blir kul sen att kolla din livsresa med båtar också!
Tack Anki! Trevligt Anki att du gillade mitt inlägg:) Ja det är ett långt arbete bakom… Häftigt jobb du hade med att skanna så gamla bilder/plåtar 🙂 Jag är och letar numera på Kulturmagasinet i Sundvall om just min far och ett reportage från en tidning på 50 talet. Tyvärr är inte allt digitaliserat ännu… så man får leta bland ja rullar du vet. Typ två år har det tagit för mig att ordna min foto resa, men nu föll sista pusselbiten på plats med objektivet. Det här började för två år sedan liksom 🙂 Nu när man är pensionär har man ”kanske” lite mer tid 😉 Min mor hade tidningsurklippet sparat. men huset brann ju ned till grunden typ 2006. Och vet du vad det värsta är, jo det fanns tre tidningar vid den tidpunkten 🙁 Man hittar ju så mycket annat att läsa om när man sitter där framför skärmen… Trevlig tisdag på dig 🙂
Ååå det där ”rosa” skinnet på moppen ett sådant fanns i min barndom också.
Så fint din lillasyster sitter med katten i knät.
Hmmm det där med att ”fuska” med laddningen av filmrullen kan också straffa sig. Vet att jag fotade ett helt bröllop och räkneverket räknade fram , men rullen den matade inte fram…..snopet. Men å andra sidan fotade jag min kusins bröllop med digitalkamera och det var ju tur att jag var ihärdig eftersom den som var satt till att sköta fotograferingen hade haft något tjall på sitt minneskort och det fanns inga kort.
Tack LillaSyster! Jo fällen var skön att dra upp mot magen för att skydda den kalla vinden på vintern. Man åkte ju året om typ. Ladda filmrullen ja: Man måste se att den löpte iväg lite på rullarna liksom. Utur med minneskortet. Tur att det löste sig för dig 🙂 Jag åkte iväg en gång norrut och stannade i soluppgången så var det flertalet svanar som simmade i en älv och jag var utan minneskort. Jag tog det jag hade till stereon i bilens handskfack och sate i. Jodå det blev kanonbilder 🙂 Annars hade jag gråtit länge.
En härlig fotoresa du bjuder oss på. Vi är väl i samma ålder +- några år, så visst tusan känner jag igen kläderna, frisyren och diabilderna (har själv ett antal hundra som jag inte tittat på de senaste 20 åren – måste kanske ordna upp detta).
Tack så mycket Stefan! Ja diabilder har väl kommit liksom lite i skymundan, man ska ju fram med projektor och duk. Hade man haft ett speciellt som typ bio rum hade det varit annorlunda. Ja vi är nog i samma ålder… jag är född 59. Lycka till med diabilderna
Fina minnen Åke! Jag har ju också som du vet dokumenterat mina olika kameror genom åren i olika inlägg. Jag stod också och klämde på en ny liknande Praktica runt 1978, men det blev en Chinon CE-4 istället. Efter det så rusade det iväg med systemkameror och objektiv och snart 50 år senare fortsätter jag. 🙂
Bra inlägg!!
Tackar, tackar Tony! Det är om sanningen ska fram så är det ju du som har inspirerat mig om just sånt här att bygga upp min fotoresa 🙂 Fotobutikerna vi hade i min hemort hade inte så många olika märken att välja på då. Man var tvungen att åka in till Sundsvall. Runt 77-78 kom en riktigt bra affär (Erikssons ljud & Bild) där man fick mycket kunnig hjälp halvvägs. Ja typ 1978 gick jag in på Olympus… men det kommer jag till 😉 Ja senare den digitala världen ja… men det kommer det också 😉 Jag håller bara på att samla ihop alla parametrar liksom…
Kul Åke. Det är mycket minnen som skall falla på plats om detta med all fotografisk utrustning man haft. Nu finns det få riktiga fotoaffärer kvar, för mig är det väl Göteborg som jag vill klämma på nån kamera.
Ja det poppar upp när man går igenom sina bilder man kommer på liksom sina kameror den sista vi hade som man fick klämma på och hade bra stort sortiment var Mediamarkt (nedlagt) El giganten kan ha lite… annars hade jag Cyberfoto i Umeå då jag reste i norr. Man är väl mer medveten idag vad man söker, så det går ju att beställa från ”nätet” som alla säger 😉
Så roligt att se alla dina foton och kameror. Det får mig att minnas min första kamera. Det var en stor fyrkantig svart sak och det var spännande att skicka iväg rullen för framkallning. Man gick med spänning och väntade på fotona. Ibland fina kort men lika ofta rena rama konstiga saker. Så hade man album och satt sig och klistrade in korten och skrev om dom och om vad som hänt och vilka som var med.
Så småningom fick jag en kamera med blixt som var en fyrkant man skulle fästa uppepå. ibland tar jag fram fotoalbum av tex min första resa till Italien med allt jag skrev. Vilka killarna jag dansade med och vilka nattklubbar vi var på. Resan till Venedig och Sanmarino och allt möjligt. Det var så kul och jag har hela bokhyllan full med foton fint insatta i album och med text och årtal. Nu har man allt på data och hittar ingenting fast man har hur mycket foton som helt. Det var bättre förr
Tack Anita! Så trevligt att du gillar min berättelse 🙂 Jag hoppas du sett del 1 åxå. Så roligt att jag kan få dig att minnas din första kamera. Du har gått den hårda vägen du också då, det här med att lyckas. Det kunde ju bli vad som helst, men man fick lära sig liksom. Ja det här med att ta fram sina fotoalbum är ju bara så trevligt. Vilken guldskatt vi har 🙂 Jag har som dig både med nummer och årtal. Jag har fortsatt i samma anda med det digitaliserade bilderna. Alltid döpt det till årtal, och sedan månad med datum. Men vist hittar man lättare i ett fotoalbum. Ibland kan det vara bättre förr ja.
Köpte en kamera 2016, objektivet jag köpte till kameran, ett med zoom, kostade över 4000 minns jag.
Lite synd att jag inte använder det så mycket, funderar på att ge det till något av barnbarnen om intresset för fotografering skulle uppstå.
Fint berättat här verkligen, lite mysigt till och med.
Ha de gott nu.
Tack Mikael! Tråkigt att du inte använder kameran mer… men det blir ju så ibland. Så godhjärtat att fundera på att ge till barnbarnen.