Lokföraren hälsar bloggare och läsare välkomna ombord på dagens tågäventyr med temat: Ljudlöst.

Tystnad har blivit en bristvara. Oönskad musik och buller finns överallt och blir till ljudföroreningar. Vi behöver stunder av stillhet, men många verkar skrämmas av frånvaron av ljud.

När hörde man en knappnål falla sist? Här kan ni inte höra den, i alla fall inte en tidig dimmig morgon på min gård… jag tvivlar på att man ens kan höra gräset växa.

Bland det mest provocerande man numera kan göra i till exempel ett väntrum, näst att hala fram en oönskad musik, mobilskrikare, trafikbuller, butikernas ”ljudduschar”, jinglar, reklampladder.

Den som bor i en storstad bör förstås inte förvänta sig att det är tyst som på en lappländsk myr. Men de som har en konsertlokal eller röjig utomhusscen till granne och varken kan sova eller se på tv i sitt hem, är de verkligen bara ocoola svennar som borde flytta ut i periferin? Där många ska samsas om utrymmet borde det väl vara självklart att bete sig hänsynsfullt, som att inte tala högt och länge i telefon, spela dataspel utan lurar eller låta sina barn skrikleka?

Fotograferat en tidig morgon vid Nacka Fjärdens strand, inte en våg har börjat slå eller en vindpust gjort sig känd… 

 Många sluter sig i en illusorisk egobubbla som om andra människor inte existerar. Buller och oönskat ljud är ett växande problem. En kvarts miljon svenskar lider av störd sömn, buller kan kopplas till såväl stress och hjärtinfarkt som typ 2- diabetes, och 20 procent upplever tinnitus. Att oljud skulle vara en generationsfråga motsägs av Hörselskadades riksförbunds studier: fyra av tio mellan 16 och 29 år tycker att musiken på kaféer och krogar är för hög. För människor med hörselskador blir effekterna särskilt kännbara. De långsiktiga konsekvenserna av att så många nu ständigt bär hörlurar är än så länge skrivna i stjärnorna.

Men vad som är störande beror på situation och person. Barnskrik i parken är något annat än på teatern eller flyget. Det handlar också om i vilken mån vi kan påverka ljudet och vad vi vet om dess källa. Ljudet från en motorväg på avstånd är identiskt med bruset från en fors, men vet vi att det är trafik är det svårt att lura sig själv till en naturupplevelse.

Buller är också en klassfråga – om man tvingas uthärda oljud på arbetet och fritiden, eller kan välja stillhet, säger mycket om positionen i den sociala hackordningen.

Men tystnad är inte bara frånvaron av ljud, den har olika skepnader och dimensioner. Det är sällan fullkomligt tyst, vi behöver sinnesstimulans, och porlande vatten och fågelsång kan sägas vara ”sounds of silence”. Meditations- och sömnappar bjuder sommarregn och valsång. På retreats för stillhet och tystnad är av någon anledning kvinnor kraftigt överrepresenterade.

Tystnad kan vara livgivande eller skrämmande. Den självvalda tystnaden och den påtvingade, den njutbara och den ångestskapande, sommarkvällens stillhet och vargtimmens sömnlösa lyssnande efter livstecken. Tystnaden i en kyrka tycks annorlunda än den i en övergiven lägenhet eller på en gata om natten. Tysta pauser mellan två vänner på resa liknar inte det blivande skilsmässoparets pyrande tigande.

Strax efter min vargtimme klockan 02:00, närmare bestämt 03:41, inte en enda fågel hörs med ett pip.

 

Att vara tyst tillsammans med andra kan vara en egenartad upplevelse, tänk på den segdragna laddningen i en tyst minut. I det berömda stycket ”4:33” av kompositören John Cage sitter pianisten orörlig vid flygeln i fyra minuter och trettiotre sekunder, det enda som hörs är småljuden från den, får man förmoda, allt otåligare publiken.

Så man kan undra om våra ljudtapeter beror på en rädsla för tystnad, släkt med skräcken för händelselöshet som utlöser mobilreflexen.

Men vi behöver ju tystnad, för vila, för eftertanke, för att minnas, lära – och för att verkligen lyssna. Koncentrationsförmågan blir lätt störd, vår simultankapacitet är sämre än vi tror. Försök till exempel att följa två konversationer samtidigt. I en ljudinfekterad tid kan det vara en god idé att återupptäcka tystnadens värde.

Men kanske inte i den så kallade ekofria kammaren i Microsofts laboratorium i USA. Det är ett extremt ljudisolerat rum som möjligen är den tystaste platsen på jorden. Ljud dör här inne. Besökare blir skräckslagna när de upptäcker att de hör sina egna ögonrörelser. Och har man tinnitus blir den öronbedövande.

Det mesta av texten är knyckt från MSN, bara lite redigerad av mig.

Nu önskar jag se hur det gick för er andra! En länk för resenärer som ofta deltar, har rest, eller kanske planerar att resa i framtiden.

Carita Stefan Znogge Nalta Norrland  Angelgirl  Äventyret Framtiden En Vanlig Man BP  En Jordemors liv och lustar LillaSyster Professordeutsch Paula Livet Efter 80  Anki  Hannas Kryp In. Mammselen  Lollo Tony tantmammamatte Gilla OrdOdlaren

 

Många fler avgångar är redan inplanerade, nästa tur går den 28 september. Då ser jag fram emot att se hur ni tolkar en humla 🙂

Här kommer en lista över kommande destinationer. Notera i din kalender eller skriv ut.

Tut, tut, nu ger vi oss ut i världen 🙂 Om ni hör att fler vill följa med, är de välkomna ombord.

28 september: Humla

 

5 oktober: Spår.

12 oktober: Garage.

19 oktober: Höstens nyanser.                                                                                 

26 oktober: Grill minne 2024.

 

1 november: Vilt djur.

9 november: President.

16 november: Tändsticka

23 november: Marilyn Monroe.

30 november: Ljus.

 

7 december: Julbak.

14 december: Lucia.

21 december: Julbock.

28 december: Tomte.

Lokföraren önskar er alla en fortsatt trevlig lördag.