Nacka 144

Lördag igen och vad kan inte vara roligare än att Äventyret Framtiden tar plats som lokförare igen 🙂 

Som ni alla vet tränar jag för fullt med rattar, knappar åsså den där spaken 😉 Jag har ännu inte fått växla in på något spår… men lugn bara lugn… 

Lokföraren kommer fram till stationen och ger oss destinationsordet Minne inför denna resa. Min första julafton har jag inget minne av endast 4 månader och två dagar. Min mor och far har bevarat detta för mig i mitt första fotoalbum. 

När vi ändå är inne på att tomten snart kommer runt knuten. Små barns ögon kan vara stora av förväntan…

Jag ska ta er till ett minne jag har från början av 70 talet.

Julklapparna låg där under granen, vi syskon hade en liten egen lek då far och mor varken såg eller hörde oss. Vi kände försiktigt på julklapparna och vi var alla tre rätt duktiga på att gissa, man kunde ju känna om det låg strumpor i ett paket, syrran 9 år kunde gissa att hon skulle få en stickat tröja tex. Lillebror 7 år gissade på ett hårt paket som kunde skramla lite och väga en del: En leksaksbil, lastbil eller kanske en plogbil, om det hade varit en gitarr hade paketet varit längre. Jag själv då 11 år satt med ett stort men lätt paket och funderade länge… detta sparade jag till sist med att öppna, det var en röd fin jacka. Den obligatoriska chokladasken från morfar satte vi inte så stort värde på alls. Sagt och gjort flöt juldagsaftonen till belåtenhet för alla barnen, mor och far var naturligtvis lyckliga över att få se våra ögon öppna våra paket. Mot kvällskvisten skulle det ringas runt till faster, farmor, morbror och moster för att tacka för de fina julklappar vi alla fått. Till slut kommer mor in nästan förskräckt och frågar om vi sett ett en tusenlapp? Mor hade tagit det sista samtalet till morfar och tackat för den ”obligatoriska” chokladasken, där morfar hade undrat om pengarna kommit rätt? Det motsvarar 9000:- i värde idag. Morfar hade nämligen slagit in 1000 lappen under i papperet, om han tejpat fast den framkom inte. Vi barn hade fått i uppgift att samla ihop allt julklappspapper och lagt det i en stor sopsäck och far hade tagit hissen med den till soprummet. Vi begav oss alla dit för att gå igenom alla 50/11 sopsäckar för det var ett 6 vånings hyreshus med 5 lägenheter på varje våning. Och vaktmästaren hade ju tömt snurran med säck också. Hur många mer tror ni hade ställt ned säckvis med julklappspapper? Hade det kommit någon fler och sett oss hade dom väl undrat varför familjen Blomqvist stod och letade igenom sopsäckarna, far hade lite koll på vart han ställde in den i rummet med det hade kommit dit minst 10-12 st till. Vi letade länge och soprummet var täckt av julklappspapper men till slut fann vi den bland alla snören och julklappspapper. Jag tror nog mor och far var gladast vi andra hade ju bara i huvudet att komma upp och leka med våra leksaker.  

Nacka site önskar er alla en god ”dan före dopparedagen” 🙂