Some image

Hoppa på Tåget – Tävling

Postat 11 oktober 2025

Jag tackar Er alla som deltog i förra veckans utmaning!

Välkommen hit alla bloggvänner, vanliga vänner som andra läsare, eller kanske du som just hittat hit. Det är hur enkelt som helst att kliva ombord 🙂

Idag står Tävling på turlistan. 

Lokföraren har haft många olika sysselsättningar genom livet, och nu dyker segeltävling upp som en del av bagaget. Att livet gått i snabb takt är ju allmänt känt, och självklart går det att tävla i segling också.

Detta var min andra segelbåt, och en tävling i Alnön Runt skulle äga rum som vanligt i början av sommaren. Det var både kul och extra spännande eftersom jag verkligen skulle sättas på prov nu 🙂 Jag tog dock inte på mig rollen som kapten, utan lämnade över det ansvaret till den förre ägaren Steffe. Jag hade ju knappt hunnit vänja mig vid båten, bara seglat hem den ungefär.

Starten gick inte helt problemfritt, vinden var i stort sett obefintlig. Jag minns att det var omkring 125 båtar med, och man startar i tre fält: de långsammaste båtarna först (kl. 10:00:00), sedan startfält nummer två (kl. 10:15:00, där vi var med), och de snabbaste båtarna kl. 10:30. Segelbåtarna är indelade efter så kallat Lystal, vilket anger hur fort de går, ungefär som ett handikapp. Jag hade ett Lystal på 1,15.

Steffe låg och lurade, gled sakta fram mot startlinjen, men en vindpust tog oss lite för snabbt mot startlinjen. I adrenalinet var han tvungen att gira höger, och där låg flera andra som också ville passera startlinjen exakt 10:15:00 när startskottet skulle gå från tävlingsledningen. Vi körde fören in i sidan på en annan båt, PANG! Det gick inte fort och allt gick bra, men som straff fick vi göra tre varv på plats. Vi hade knappt kraft att ta oss runt, och när vi äntligen var klara hade sista startfältet (10:30:00) redan blåsts iväg. Vi var nu 15 minuter sena.

Äntligen är vi på väg, och vi tar in lite då och då. Trots den låga vinden tävlar vi bra. Här går vi in i ett sund mellan Alnön och Rödön, och nere till vänster skym tar Yxskäret med Kalven bakom.

Ballongen som egentligen heter Spinnaker har en storlek på 80 kvm. Masten var 11 meter lång, så ni kan ju tänka er hur det hela såg ut. 

Runt halva varvet hade vi tagit oss förbi, och det var kanske bara tio båtar kvar. ”Vi är med i matchen igen”, sa vi och skrattade. Här seglade jag, eftersom Stefan inte kände till dessa farvatten. Jag sa ordagrant: ”Det gör jag, nu är jag på mina hemmavatten.” Det här är en smal passage mellan ett grund och Eriksdal. Vi tjuvade vind från några andra, och jag bröt in för att gå rakt in mot Alnö sundet. Båten intill mig såg jag hur fören lyftes, och de satt fast – de hade gått på grund. Jag bara log. De andra i besättningen satt tysta och väntade med spänning på vad som skulle hända.

Så här såg det ut från land i Eriksdal. Min svärfar hade åkt hit från Nacka eftersom han hade sett oss passera strax innan. Sträckan hit från mig är ungefär 3 km. Han visste ju inte var jag låg bland alla hundratals båtar.

Sedan eller därefter upp i sundet avtog vinden… vi kämpade på ändå och ville gå i mål, det förstod ju alla att jag ville fullfölja. Den som segrade tog en sväng mot Timrå, som ligger i bakgrunden, och utnyttjade mer vind därifrån… vi som åkte gent vart en miss denna gång. Men roligt hade vi. Jag har förträngt placeringen, men Klater var heller ingen lättvindsbåt. men flertalet lärdommar rikare 🙂 

Klater hade inte fått sitt namn av en slump, det fanns hela nio segel i garderoben, däribland två spinnakers – en på 40 kvm och en på 80 kvm. Tolv vinschar, två spinnakerbommar och mängder av tampar, eller rep om man så vill 🙂 En kompis sa vid första visningen: – Nu är du väl nöjd? när vi tittade på den under vintern.

Jag hade träffat ägaren två somrar tidigare på Ulvön (Höga Kusten), suttit i båten och sagt: – Ring när du ska sälja den. Vid jul ringde Stefan.

Jag minns också att Klater kom trea ett år på Gotland Runt. Hon var snabb och svår att hantera. Spinnakergasten i många år var min kompis Mackes pappa, och jag har hört otaliga roliga berättelser om seglatser.

Ett år blåste det så hårt att en annan seglarkompis rundade Eriksdal som båt nummer ett (den gången seglades det åt andra hållet) och sa: Inte ens Tommy kan hissa spinnaker idag. Men, som det berättades, kom Tommy runt, hissade spinnakern, och båten ”lyfte” och drog iväg. Dock kunde hans fru inte hålla kursen vid rodret, och de seglade upp på Gista Holmen.

Nog om det.

På denna resa kommer lokföraren att dela ut några Trisslotter som jag hade som pris i dessa tävlingar: 

Hoppa på Tåget – Firande. – Nacka 144

Där har jag valt ut tre st som stack ut: LillaSyster, Carita och Åsa som snappade upp att det var jag som fyllt år dagen före 🙂 Det var jag som skulle firas 😉 Traditioner som jul, födelsedagar och namnsdagar tar lokföraren stenhårt och största fullaste allvar. Ni som följt mig genom året vet det 😉 

 

Hoppa på Tåget – Mobil – Nacka 144

Här kammade LillaSyster hem en till lott. Motivering: Hennes mobil av mobiltelefoner var riktigt kreativt.

Ingrid: Motivering: Din fars gamla kort på troligtvis dig på cykeln föll rakt in i mitt hjärta, hon letade upp en mycket, mycket gammal bild. 

Åsa: Med sin kreativitet som skärm dumpade min hemsida så glatt. 

Grattis alla.

 

Nu över till nästkommande lördagars teman.

 

18 oktober: Personligt

25 oktober: Påse

1 november: Andligt / Guds Hus.

8 november: Korkskruv

15 november: Låg

22 november: Å

29 november: Tändare

Lokföraren önskar er alla en fortsatt trevlig lördag. Håll blicken uppe och kameran redo!

Väl mött alla och håll koll på era brevlådor det kan dyka upp fler priser rätt var det är.

Jag antecknar och har fotografiskt minne på vad ni lägger upp 🙂 

 

24 svar till “Hoppa på Tåget – Tävling”

    • Tack LillaSyster! Så trevligt att du är med ombord igen 🙂 Jo dramatiken vart stor, alla vill iväg på rätt sekund 🙂 Något år efter ville ett par kompisar att jag skulle mönstra på som skeppare, jag tog det lugnt med dem så de fick se hur det gick till på avstånd, det var första året för dom med segelbåt 🙂

      Svara

    • Grattis Ingrid och du har vunnit ett pris 🙂 Märkvärdigt och märkvärdigt det är svårt idag förstår jag men det finns en tanke bakom om att gratulera/redovisa de som vunnit 🙂 Och det kan löna sig att läsa mina texter 😉 Kram, Åke

      Svara

      • Efter att jag skrivit mitt inlägg, kom jag på att jag ju hade en tävling som jag vunnit. Ett bloggpris 2009, då jag fick åka till Stockholm och ta emot priset, en laptop, av Annika Jankell. Det var stort!
        Kram

        Svara

        • Vilken grej!!! Men du det var inte dåligt! Grattis 🙂 Jag har hennes dotter Happy som favorit i Leif & Billy serien: 🙂

          Svara

    • Vet inte Christian… men jag har för mig att bollen är rund 😉 Och den jagas av 22 st individer… som har otroligt mycket nollor bakom i sitt lönekuvert. Jag har varit på en föreläsning med en tidigare landslagstränare. (Lagerqvist) Vet du vad som var det svåraste? Jo att få de som tjänade miljoner i månaden att plocka upp sina strumpor efter träning/matcher. Svenska landslaget hade då 11,5 st hjälpredor med. Mot för i stora klubbarna hade dom en egen person som var dadda. Sedan hade dom en regel: Att äta middag samlade varje kväll klockan 20:00. Tror du det funkade? Sundsvallspelaren Mini Foppa saknades ju, vem gjorde målen på VM, kom du ihåg? Tack Christian!

      Svara

    • Men så trevligt att du seglat Carita! Du vet du ju hur det känns att sitta i en sittbrunn Fartfyllt är ju det roligaste tycker jag då man får kämpa och slita. Trevligt att du deltar Jag kommer att skriva ett mail till dig Önskar dig en trevlig lördag // Åke

      Svara

    • Tack Hanna! Jo det var lite dramatiskt i början egentligen under en bit då det blåste upp åxå, vi seglade med lättvinds gajjar(tunnare rep) på spinnackern när det blåste lite, sedan tog det i när vi närmades oss ledningsbåtarna, då sa matroserna: -Vi måste byta gajjar till grövre! Aldrig sa jag nu åker vi på 🙂 Trevligt att du kom med ett bidrag 🙂

      Svara

    • Tack Susanne! Kämpa på nu i natt då och cykla försiktigt 🙂 Trevligt att du är med 🙂

      Svara

  7. Tränaren för det svenska landslaget hette Lasse Lagerbäck – bara som info. Precis som Christian har jag också koncentrerad mig på fotboll.
    Har viss seglarerfarenhet som gast på en katamaran, men jag var alldeles för lätt att vara framgångsrik som just gast. Men kul att ha varit med om erfarenheten.
    Stort GRATTIS till alla vinnare, speciellt LillaSyster. Hoppas hon vinner nåt på sina lott:-)

    Svara

    • Tack BP! Jag skulle bara sätta er på prov och se vilka som såg efternamnet fel 😉 Jag vet att det kan vara svårt att ta in hur stjärnor beter sig… men när han står där och talar om vad de svåraste är på landslags uppgifter som sats sig fast i minnet vill man ju föra det vidare. En föreläsare av så stora mått glömmer man inte. Ett lagspel visar sig inte bara på planen, det är nog mycket bakom som ska funka också. Sverige hade ingen stor budget där. 11,5 man bakom bara. Men Lagerbäck var noga med att uttrycka att kocken var populärast. Nu nämnde han inga namn men påtalade att de som hade x antal miljoner i månadslön gick det ju att räkna ut.
      Katamaran!!! WOW! Det var ju en sådan dröm man hade som ung. Det var mycket nära att en Hobby Cat skulle hamna hos mig… dom två skroviga farkosterna är mycket snabbare. Jag kommer ihåg från en tävling just Alnön runt hur en sådan katamaran susad förbi oss, den gjorde i princip åttor kring oss alla andra 🙂 Jag mins inte vilken placering den fick. Alla segelbåtar har ett fastställt handikapp, så den ska ju vara mycket snabbare än oss i mål. Seglingstaktik spelar också roll. Kunna läsa vinden, vilken sida går man på den ön, går det fortare att segla runt osv. Som tex: Den här tidigare ägare före Stefan var också med i sin nya båt. Vi kom upp sakta, sakta jämnsides… då ropar Tommy över, hala in där, släpp ut si och så… då drog vi ifrån dom 🙂 Det gäller att kunna sin båt. Trevligt att du är med 🙂

      Svara

    • Tack Lollo! Jo sådana här händelser glömmer man inte. Nu har jag otroligt bra minne också. Och roliga saker ska man väl erkänna att man kommer ihåg lite mer. Eller de mest tråkiga… nu kan jag inte året exakt men jag tippar på att det var året 1988, jag hade så många seglatser med just denna bät, liksom med den före som var 7 foot kortare. Jag gjorde också en resa från Stockholm och hit upp på tre dygn med en kompis som köpte en där nere (Shippman 28) Det var en mkt lärdom rikare 🙂 Och han hade aldrig seglat före 🙂 Berättelsen står i startgroparna… hur lite jag sov, hur man såg i syne som vindsurfare seglade upp o ned, utan ström, fick olja av kustbevakning i Öregrund, hur jag fick beröm hur jag lade till intill dom på morgonkvisten ensamen 05:00 typ med: Snyggt grabben! Då jag blev bjuden ombord och fick olja i en Coca-Cola cola flaska från deras bar. Kompisen låg ju och sov.
      Klart bilder finns 🙂 Nu fick jag ännu mer blodad tand. Tack Lollo! Jo svängen förbi Svemska Högarna i dimma. Jag förde loggbok vart vi var osv… tog ut en kurs på 33o grader tror jag det var, jag hade GPS i min båt du vet det som gick på radiofyrarna och kostade 10.000:- då. Jag kommer ihåg då jag sa: Vi måste gå in mot land en morgon och se vart vi är? Natten är ju lättare att identifiera sig mot fyrar ju. Lennart trodde vi var nästan hemma 🙂 Vilket vi inte var… men jag tog Iggesund på en fyrtorn, ja klart Svensk Fyrlists hade jag med 🙂 Men L höll inte med mig om Agön… det där är Brämön… och pekade på andra detaljer som nästan stämde… Du nu måste jag sätta igång med dem resan 🙂

      Svara

      • Wow, vilket minne, och vilka historier du bär på. Ska bli spännande att läsa nästa.

        Visst är det så att det skapas historier att berätta när man vistas mycket på sjön. Vi har en hel del själva. På den tiden hade vi däremot ingen teknisk utrustning för att hitta rätt. Kompass och sjökort i princip. Vi har förlitat oss på det i dimma bl.a., utom en gång då vi inte visste om vi kunde lite på kompassen. Då smög vi långsamt och nära en annan båt istället. Vi har överaskats av blåst mitt i natten, och ett par gånger har ankaret släppt. Vi har känt sjösjuka när vi legat i hamn under storm, och vattnet steg så att vi från flytbryggorna fick gå ner till piren istället för upp som det normalt var. Det finns historier genom livet, och man får vara tacksam att man har minnet av dem. Ont som gott fyller livet med innehåll och erfarenhet.
        Men det finns ju annat än båt som gör samma sak. Tänker t.ex. på alla bilhistorier med min mamma. Hon hade ju aldrig råd att köpa annat än billiga begagnade bilar och blev nog lurad av bilskojare flera gånger. Där finns också många historier av händelser som berikar livet, på ont och gott.

        Svara

        • Tack Lollo! Jo en kan ana att Du/Ni har mycket bakom er till sjöss, jag vet hur du gjorde era loggböcker till digitalt 🙂 Dom första åren skrev jag/vi loggbok eller min fd fru. Jag har några kvar undanpackade bland gamla båtsaker… kompass och sjökort gällde ju förr och som nu då GPS signaler störs ut bör man ju vara på sin vakt. Jag vet inte om du såg min tur i våras på 4 hjuling på isen då jag fck ta med mig en syftkompass, ja det var dimma. Blåst mitt i natten är inget skojigt. Man är ju rätt så mycket utsatt på havet. Finns flera berättelse i min seglartrunk där med. Jag kan ta en då: Vi var två båtar som var ute längs med höga kusten, vi skulle gå in till Ulvön och det blåste 17 sek i byarna… jag är en sådan som ska segla till bryggan, så jag kom in där i hamnen i hamnen med fulla segel. Kompisen gick för motor in med det var ju lika besvärligt… jo så skulle han lägga till och fick sent i sitt ankare så han blåste långsida in på bryggan… och klockan var 18:00 så alla satt ju och åt och kollade på oss. jag gick upp i vinden och halade seglen. Så sade jag åt min fru att när jag säger NU så släpper du ankaret. Jag vet att hamnen är djup och jag hade bara 50 meter ankarlina framme. Sagt och gjort gick jag för motor in mot vinden från babord sida och måste ju ha fart mot brygga för att hålla kurs. När jag precis ska säga: Släpp ankare så ropar kompisen: Släng ankare! Varvid frun tittar upp på han, och sedan ropar andra frun: kasta ankare, jo hon vänder ju sig ditåt också. Nu var det första året hon seglade mig mig och hon har nu lärt sig att bara lyssna på mig för ankaret kom ju i för sent förstås., so vi blåste upp långsides… OCH alla tittade ji på oss med kniv och gaffel i händerna. 🙂 Men jag skriker då så här: Nu tar vi din släpjolle Mogge och så tar vi mitt största ankare, lämnar plånbok och flytväst iland och så ror vi ut det! Det var bara några cm till relingen 😉 Ut med längre ankarlina, ankaret i mitt knä och kanske 75 meter lina då, och så plumsade vi i det hela, rodde in och sträckte upp båda båtarna på ett ankare 🙂 Alla vid bryggan började äta igen 🙂 På ont och gott sa Bill 🙂

          Svara

          • Hahaha … ja du, det är tufft gjort att segla in till bryggan … med publik dessutom. Det har vi bara gjort när motorn lagt av, vilket skedde en gång på Kalmar sund. Jag var gravid med vårt första barn och mådde pyton. Det behövdes inte mycket sjögång för att jag skulle hamna med hink i beredskap. Men just den gången blåste det ganska mycket, och det gjorde inte saken bättre. När motorn la av var jag inte alls glad. Båten krängde så mycket att jag inte kunde hänga över någon reling utan att skada mig, så jag satt med hinken klämd mellan knäna och höll mig spänt fast mellan sittbrunnens sidor och styrpulpeten. Varvade mellan att stirra mot horisonten och kräkas.
            Jag var otroligt glad när vi gled in mot pirens kajkanten i Borgholms yttre hamn, och det var underbart att få fast mark under fötterna.
            Kalmar sund har vi sedan korsat många gånger i blåsigt väder, och har barnen mått illa så är det där. Sundet blir väldigt krabb när det blåser upp.
            Men vi har även korsat sundet flera gånger med helt blank sjö, och varit tvungna att gå för motor av den anledningen också. Blå Jungfrun är ett bra riktmärke om man tar hela sundet upp från Borgholm till Kråkelund.

          • Ja de kan vara tuft att segla in till brygga, men jag har haft segelbåtar med jollekänsla men ändå 9,5 meter som störst. Dominat 95:an och 707:an var från samma grundare 🙂 Och har man inte ratt kan man fuska med rodret dom sista metrarna och man halar seglen för tidigt 😉 Men det krävs känsla ja! Roligast är att ”sparka” ut och hissa segel ljudlöst. Som en mäster på segling sa en gång: Man ska kapa av rorkulten, i sittbrunnen, det ska det finna plats! Värsta brygg-tilläggning var en mkt tidig morgon typ 05 i Öregrund, seglade till bygga lade mig midskepps granne med Kustbevakningen, hoppade upp och lade dubbelt halvslag i för och akter ensammen (kompisen sov) och det var hans båt en Shippman 28 vi hade hämtat i Stockholm dygnet före. Rättade till skepparmössan och så fick jag höra orden: SNYGG LANDNING! Där stod mannen med utstyrseln med knappar och båtmans mössa på däck och iakttog mig 😉

            Gravid och sjöliv njae… ingen bra combo. Vi skulle ut på en lång runda och jag satte min gravida då sambo med typ 3 månader kvar vid rodret då hon var höggravid. tänkte hon skulle få annat att tänka på… vi rundade Alnöns nordspets och skulle gå in i ett sund och vinden tilltog / slog om och Klater accelererade snabbt till 12-13 knop innan jag hann släppa ut storen, ja du förstår ju lutningen och vibbarna i rodret 🙂 Det var ju maximalt trimmat ju!!! Jag vände ju förstås och vi seglade tillbaka lugnt inomskärs och in till Sundsvall i stället för an natt i hamn. Hon behövde dock inte använda hinken, vi kom ju ned på plattare vatten men knopmätaren gick ju ned till 7-8 knop 🙁 Efteråt har hon berättat att det var lutningen som vart värst… det var ju mitt fel jag hade ju för mycket segel uppe. Båten skulle ju seglas snabbt 😉

            Jag förstår fullständigt; Varvade mellan att stirra mot horisonten och hinken.

            Jag småler och minns tillbaka att mitt mål andra året var med min fösta segelbåt (en Scanmar) att andra året hade jag Borgholm som mål och att ligga ute en månad till havs. Jag utrustade den med nya digitala mätare som kompass, logg och ekolod. Och som kronan på verket en Navigator, med en antenn i masten, minns nu inte namnet Kan den ha gått på Decca fyrar tro? Men så träffade jag min blivande den våren (påsk) och jag tänkte jag ville inte utsätta henne för okända vatten jag inte varit på… utan höll mig/oss utmed Höga Kusten dvs norrut. Där man kunde hamnarna som naturhamnar, kobbar och skär 🙂 Det roliga var att hon hade kontrollerat före med sin chef innan hon gav sig ut med mig att Scanmaren var en trygg segelbåt. Dom seglade Maxi 108 tror jag det var, namnet minns jag; Medina II. Ja om dom: Chefen Barbro och hennes man seglade över till Finland härifrån Sundsvall OCH när de kom fram mot land lade satellitnavigation av!!! De hade noll koll på vart dom var??? Hur dom fick ta reda på vart dom var? Jo dom fick pejla fyrar och lokaliserade sig. Sjökort hade dom. Jag vill ha för mig att det var en säkring som hade slagits ur…
            Segling är livet. Jag har en selfie där jag sitter i sittbrunnen när jag lånade Scanmaren på hemväg. För försäljaren sa: Du kan inte segla, du har inte ron du som farit farm i över 60 knop med dina båtar. Du får bara låna den först 😉
            Jag fyllde år den helgen så jag lastade kompisen och två ruffhäxor förlåt två tjejkompisar och så drog vi ut på fredagskvällen 🙂 Det kom andra kompisar i sina båtar förstås… lördag morgon togs ankaret upp, jag fick släppa ut ankarlinan, det vara av nylon och vi hade nog snurrat flera varv och ALLA tre andra båtar hade legat på mitt blivande största ankare 🙂 Ja det var ju bästa att inte starta inombordsmotorn osäkert med lina i propellern 🙂 Som sagt seglade vi i typ dygnet runt både lördag o söndag 🙂 Väl tillbaka till Kjelle Grafstöm (försäljare på Ljungans Marina) på måndag och jag sa: Vi byter båt! Men du har ju inte seglat ngt sa han! Jo ca 220 sjömil svarade jag raskt. Han hade begärt 15 t i mellan och jag bjöd 10. Nu hade jag ca 20 mil till hemmahamnen också, då gick jag för motor ensammen. Jag hade begärt ledigt från lunch och jag hade köpt en matlåda jag höll upp i bild med skepparmössa 🙂 Jag håller mig för hakan i nästa bild och känner mig som en blivande seglare där skägget växer 🙂

    • Tack Lena! Bör påpeka att denna tävling är mer en familjesegling för en rolig dag. Men den ingår i en serie Gold Cupen här i trakten där flera seglatser ingår. Men samma regler gäller och mer lite enkelt för det är ingen bana typ. Utan runt Alnön bara bland kobbar, grund och skär 🙂

      Svara

Lämna ett svar

Upptäck mer från Nacka 144

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa