Nallen hade min far inhandlat innan jag föddes. Den vart döpt till Per. Här står också en Volvo PV, den finns inte kvar, jag har köpt en liknande, som finns med Lill Plutten på bild.
Alexis på 6 månaders dagen får posera ihop, 55 år mellan bilderna. PV:n är köpt för detta ändamål.
Nallen finns givetvis kvar som ni ser, den har jag alltid skyddat eller den kanske mig. Min duktige mor stickade en uppsättning kläder på 70 talet. Här sitter den på en skivback och funderar. Medge att den hade varit mer passande i Timrås röda nyanser… detta är Medelpads nyanser kommer jag på nu. Eller jag kanske fick välja… mor hade alltid garn hemma som jag tyckte fyllde hela huset. Oj vad man fick hjälpa henne att nysta garn. Min fina mor stickade ända in till livets slutskede.
Orsakullan ställer frågor i sin Bloggutmaning 27 oktober.
Nu blev jag riktigt rörd. Så gullig nalle och man ser att han har varit kramad mycket under lång tid men har fortfarande sitt goa kramiga utseende. Vilken gullig en. Tänk att ha den kvar och med fina hemstickade kläder som minne av din mor. Som min som också hade huset fullt med garn och stickade och virkade hela tiden. Jag hade aldrig tålamod att lära mig. Ville heller läsa och vara utomhus. Tyvärr tycker jag nu när jag både tovat och färgat ullgarn.
Jag har min gamla nalle kvar och barnbarnen får försiktigt leka med den ibland.
Han sov i min säng när jag hade ett av barnbarnen på besök, hon tyckte det var orättvist att hon hade en nalle i sängen och inte jag, så min gamla nalle fick sova hos mig .
Gullig….tänk att vi är lika barnsliga……
Helt underbart! Din nalle ser väl nött ut, det vill säga du måste ha älskat honom mycket:-) Vet inte om jag håller med Christian – inlägget är inte ett dugg barnsligt, och det är inte du eller han heller. Kan hända att ni har barnasinnet i behåll, men det är inte samma sak;-)