Some image

Ost på köksbordet.

Ordet ost är belagt i svenskan före 1520 och kommer från fornsvenskans oster. Ost är ett nordiskt ord besläktat med latinets jus som betyder ”soppa”, ”sås”. På finska heter ost juusto. Engelskans cheese, spanskans queso, portugisiskans queijo och tyskans Käse, m.fl. kommer från latinets caseus med betydelsen ost, medan franskans fromage och italienskans formaggio kommer av latinets formaticum med betydelsen ”tillverkad i form”. På bosniska heter ost sir, polska – ser, ryska – сыр, slovakiska – sir, tjeckiska – sýr och på ungerska – sajt.

Ost är känd sedan tusentals år. Ett av de äldsta skriftliga beläggen för dess existens finns i Första Samuelsboken i Gamla testamentet i Bibeln. Där befaller den åldrige Isais sin yngste son David att gå med diverse proviant till sina bröder som är med i kriget mot filistéerna, samt att därvid även medföra ”tio ostar” till brödernas överhövitsman (1 Sam, 17:18). Också i babyloniska och egyptiska dokument finns belägg för ostproduktion.

Det var i osten man först fann aminosyran tyrosin, varför det grekiska ordet tyros fått ge namn åt denna. Vårt skandinaviska ord ”ost” och det finska ”juusto” kan härledas från den indoeuropeiska ordstammen ”justa”.

På Nacka skiljer vi på goda ostar och mindre goda ostar, och givetvis sköljer vi ned med ett glas rött 🙂

(Första styckena är lånad från Wikipedia)

2 svar till “Ost på köksbordet.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *