Some image

Realist eller Orealist

Jag tog och slog på Wikipedia, men vart omdirigerad till Realism

Realism inom filosofin har en rad betydelser. En typ av realism menar att verkligheten är identisk med det våra sinnen visar oss. Den kallas ibland naiv realism, eftersom den är lätt att kritisera. Den naive realisten tycks behöva anta att alla katter verkligen är svarta om natten eller att husfasader verkligen byter färg beroende på skiftande ljusförhållanden. Som kritisk realism betecknas alternativet att våra sinnen står i en viss systematisk relation till en objektivt existerande verklighet, men inte strikt avbildar den. Denna är vanlig, som när man säger att det vi ser som rött ljus orsakas av ljus inom ett visst våglängdsområde, eller kanske av ett slag mot ögat. Klassisk atomism hos Demokritos och Lucretius ger tidiga exempel på detta. Den ontologiskt realistiska riktningen menar att tingens egenskaper existerar oberoende av om vi varseblir dem eller ej. Realism står då i opposition till nominalism och idealism. Inom matematikfilosofi är realism detsamma som platonism. Vidare kan realism stå i motsats till instrumentalism inom vetenskapsteorin och går då ut på att vetenskapliga teorier och teoretiska entiteter faktiskt existerar. När man inom vetenskapsteorin (eller vetenskapsfilosofin) talar om naturlagar skiljer sig realisterna från regularitetsteoretikerna vilka menar att det enda som existerar är regulariteter eller regelbundenheter, och inte några nödvändiga lagar.

Hur som helst, som realist, är mina mål så stora att de inte får plats på en bild, fri tolkning gäller 😉

3 svar till “Realist eller Orealist”

  1. oj, diger läsning, men intressant!! Ska absolut hälsa Micke=)) Det var ganska mysigt att gå på hockey och till Mickes förtret tycker jag det är roligare än fotboll;)

  2. Själv brukar jag alltid hävda betraktarens ögon, men det finns ju gränser.Det är väl sådana här frågeställningar som gör filosofi så intressant, ifrågasätta självklarheter.
    På 1700-talet lär dom ifrågasatt, ifall ett träd blåser omkull med ett stort dån, finns dånet ifall det inte står någon i närheten och uppfattar det.
    Kan ju tyckas självklart för oss, men 1700-talsmänniskan kände inte till ljudvågor.

  3. Jag tillhör nog de naiva realisterna eftersom mina favoritmotiv alltid skiftar färg beroende på hur ljuset faller. Får väl också tacka för den intressanta utläggningen. Utan den hade ju verkligheten varit en annan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *