Some image

Våran förbindelse med fastlandet. Alnöbron.

En av Alnöns stolthet är naturligtvis bron, den startar i Wii på ön och går till Johannedal på fastlandet. Första spadtaget togs den 6 april 1961 med invigning 1964, trafiken släpptes på den 24 oktober 1964. Bron är öns enda förbindelse med fastlandet. Innan åkte man med bilfärjan över. Denna bild är tagen 100 m uppe i en skorsten från mitt förra arbete.

Bron var Sveriges längsta fram till 1972 då Ölandsbron (6 072 m) Bron har en längd av 1042 meter och seglingshöjden kan man tycka är mycket som 40 meter, det fanns segelfartyg då den påbörjades på ritbordet. 1:a spadtaget togs våren 1961 men det skulle dröja tills 1964 innan man i pappas Opel fick åka över den ståtliga bron.

Jag har minnen från färjan när den passerade bropelarna, några kort har jag tyvärr inga att visa, föräldrahemmet brann ned och alla fars fotoalbum gick i graven. Idag ligger Alnöbron på 12 plats av Sveriges alla broar, vad gäller längden.

Min far berättade när han friade till min blivande mor hur han kunde bara komma någon sekund ifrån när färjan kastat loss, ibland backade färjan tillbaka men det hände också att kaptenen bara vinkade när den sista turen gick, färjan stod nämligen på fastlandet på nätterna. Min far fick då sova i bilen, och när kaptenen kom på morgonen tutade han glatt när första turen kom in  Farsan stod ju först i kön yrvaken. Tur att han var i härdig annars hade jag inte fått se dagens ljus med min mor som föddes härpå ön.

Här sitter min vackra dotter på en bropelare nere vid vattnet och poserar. När hennes mor (min fru) fick se denna bild en gång i tiden förklarade dottern att hon inte skulle bry sig om vad vi gjorde på havet, eller ordagrant: Du behöver inte veta allt -Nä jag förstår det svarade modern. 

En morgon då jag skulle till jobbet, jag var bra tvungen att stanna till och föreviga detta minne.

En av våra två räddningsbåtar vi har stationerade på ön.

Iboland kan det vara riktigt dåligt väder då man ska över… Bron är tvåfilig med en körbana och har relativt smala trottoarer på båda sidor.

Bron i morgondimma. 

Eller då man är på väg hem en sen kväll eller tidig morgon så måste man bara stanna till mitt uppe på och föreviga.

Barnet spejar nere vid en bropelare. Vad hon har berättat på senare var att ett gäng gick inuti bron däruppe, vid en bropelare var det en dörr som gick att öppna (upp bruten) och en trappa upp. Äpplet kanske inte faller så långt från trädet…

När min senaste segelbåt kommer hemfarandes från Karlstad på trailer.

Ännu en bild från mina utkik, 100 meter upp. Nä jag är inte höjdädd.

Detta fotografi hängde alltid i mitt morfars trapp upp till övervåningen, jag stod många gånger som liten grabb och beundrade denna bild.  

Som enda barnbarn kvar på ön gick den till mig lyckligtvis. Bron här var nybyggd då berättade alltid morfar.

 

 

 

16 svar till “Våran förbindelse med fastlandet. Alnöbron.”

  1. Vilka helt fantastiska bilder! Alla dina bilder har DET, vet inte hur du gör, men du lyckas alltid med perfekta bilder. Sedan älskar jag din text som är så beskrivande och fin. Skoj att se din dotter ”live” också:-)

    • Tack BP! Ibland har man tur liksom. Har sparat några år för bilder på bron… nu fick jag fram (hittade) segelbåten, då slog jag äntligen till. Bilderna på dottern från bropelarna vid vattnet skulle jag tipp är från ca 2005 (scannande ur fotoalbum) Perfekta och perfekta bilden, man har tur att vara på rättplats också. Men jag kan också släppa allt när jag får chansen. Vissa saker får man bara en chans på. Men kan också vara vet man att solen går ned på ett ställe så åker man så man får objektet i sökaren det man söker liksom, man kan plurra och få gå i otillgänglig natur, äta kall middag osv. Som mina norrskensbilder där sätter man ringsignalen på varje hel timme och ger sig ut i kalla natten… för en månad sedan ringde en fotokompis och ville ha sällskap till en sjö 3-4 mil in i landet han vet hur man kommer dit. Det är ett ypperligt läge (jag har sett en annan fotokompis fångar otroliga saker där) Men jag fick då backa pga min skada. Jag hade sovit max 2 timmar natten före.

  2. Så sant…. mammor behöver inte veta allt =)
    Fina bilder och vackra bilder. Tänkte på dig i julas då jag läste en deckare med anknytning till Alnö =)
    Ha en fortsatt fin helg och hoppas att du mår bättre efter alla resor till plåsterkåken.

    • Tack LillaSyser! Nä exakt mammor blir bara oroliga 🙂 Plåsterkåken ja… resorna är inte slut… men jag mår bättre men långt ifrån bra. Det här när solen står i visst läge får man leta upp motiven liksom, ibland hinner man i tid liksom, exakt rätt ögonblick varar inte länge, det är mycket som ska stämma in. Deckare detta lät spännande, berätta mer 🙂

  3. Fina bilder och vackra bilder…..undrar hur det gick till…..
    Fina berättelser och vackra bilder skulle det stå.

  4. Underbart inlägg detta, har själv stått och väntat på färjan ut till Hönö en gång i tiden då jag missat sista färjan med en halv minut, inte så kul.
    Nu för tiden kör de väl dygnet runt om jag inte minns alldeles fel.

    Tack för de vackra bilderna och ha en fin söndag Åke.

    • Tack Micke! Ja då vet du hur det känns att missa turen. Här stod färjan kvar på fastlandet på nätterna. Så farsan fick lov att sova över i bilen, det var väl inte läge att sova innan man gifte sig då typ1953-54. Sedan var ju far brevbärare så det var nog bara att gilla läget 🙂

Lämna ett svar till Åke Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *