Nacka 144

Jag heter också Roland som andra namn efter min far. Min far var en stor ledargestalt för mig. Tyvärr gick Far bort i alldeles för unga år. Men han hade tid att lära mig väldigt mycket. Ta bara som på de här bilderna: Att bygga.

Det jag kommer mest ihåg är hur han litade på mig. En annan var att han alltid satte saker i händerna på mig. Ta bara som våran byggnation av huset. Året är 1965, jag är alltså inte fyllda 6 år här.

På bilden står jag och sågar någon bräda som ska passa in i gjutformen.

Här står jag och hamrar bort cement från en annan bräda, den skulle säkert återanvändas…
Den lilla hammaren var min egen. Precis som snickare har idag en egen hamnare. Idag har jag bytt ut hamnaren till en av märket: Nikki

Jag hoppas ni lägger märke till en sak till: Jo jag bär kniv! Den fick jag av min farfar något år före till och med. Jag fick lära mig vad man använder en kniv till. Ja som vid fiske som skära av reven eller rensa fisken och tälja barkbåtar samt snickra. Visst skar jag mig någon gång, men det lärde man sig snabbt att det var fel! Och plåster har väl alla burit?

Pappa och mamma byggde huset nästan helt själva. Här sitter vi: lillsyrran Eva och jag i vårat fönster som skulle bli vårat rum, bilden till höger är grannen Lasse Åström som pappa anlitade som hantlangare, jag fick ju inte ”vara” med långt in på sena nätter. Natten för julafton flyttade vi in i alla fall. Vi hade ett rum att sova i och det hade snöat så mycket att pappas Opel knappt tog oss dit sista flyttresan, vi fastnade i ett dike strax intill minns jag. Fars händer skapade hela huset förutom det elektriska, rörmokeriet och murningen. Jo sprängningar utfördes av grannen Karlsson.

Grattis alla som lyssnar till namnet Roland 🙂