Nu snackar vi 60 talet. Man ser direkt att min skidkarriär inte skulle gå så lysande, ja ta bara som pressveck på de röda byxorna? Och luvan! Inte ont stickat om mor Anna Gretas insatts på stickorna, utan formen? Gunde var vid denna tidpunkt 7 år och 3 månader hade väl börjat kommit ikapp mig här förmodar jag… trots att Åke skidade runt Edsgårdsbergen, skidspåren ner till Indalsälven eller över till Laggabergs Barnberget. Eva min lillasyster som står till vänster om mig verkar mer laddad.
Ligger väl lite i vad Ingemar också berättade en gång: Han hade en massa tur, men ju mer man tränade måste man fått tur 🙂
Lillebrorsan Anders står väl och funderar på några ackord redan här, han blev musiker han, lyssna på basgitarren och rösten, gruppen hans Woodstate lirar på Vemdalens Countryfestival. ”Nowhere Road” sisådär 43 år senare i livet 🙂
Visst var det bättre med datummärkning på bilderna. Fin inlägg!
Snygg utrustning till skidutflykten, och jag gillar pjäxorna,
hade också sådana, dom skor som finns idag är ju bara löjliga =) =)
Riktiga pjäxor till en riktig skidlegend !!
Tjingelingen från Rantamor.
Det är nog så att ju mer man tränar desto mer tur har man. Sant.
Ja du 60 talet det var grejor. Ser det som min roligaste tid i livet. Känner inte till den där Valle om du inte har efternamnet. Så du har varit i Hammarstrand förr. Kanske var du och dansade och roade dig på Kul i backen där man var varje fredag under många många år. Oj vad det var kul. Egentligen tittade jag in för att skicka dig en kram på ALLA HJÄRTANS DAG.
Härligt inlägg, härlig bild!
Gillar ju country, så heja brorsan.
/Kiki
Oh vilka härliga minnen, hade själv också sådana där byxor fast gröna tror jag. Blev inte heller nån stjärna på skidor men kul hade vi, inte minst när vi låg i en hög för att ingen kunde bromsa eller svänga……..:)
Svar: Villen syn 🙂