Nacka 144

– en sällsynt pärla i kalendern, som dyker upp vart fjärde år. Denna extra dag, som vi får som en gåva från tiden själv, är en chans att skapa minnen, fira och njuta av livet.

Bildligt talat ser jag oss: slänten, mjukt lutande mot solen, som omfamnar oss med sitt varma sken. Där gräset är mjukt under våra fötter, och vi har en kall öl i handen. Skrattet ekar över Nacka när vi höjer glasen och skålar för denna magiska dag.

Vi pratar om drömmar och äventyr, om platser vi vill utforska och människor vi vill möta. Skottårsdagen ger oss extra tid att drömma större, älska djupare och leva mer intensivt.

Solen sjunker långsamt bakom horisonten, och vi sitter där, tillsammans, med hjärtan som slår i takt med naturens rytm. Ölen är bara en förevändning – det är stunden, gemenskapen och känslan av att vara levande som är det verkliga guldet.

Så här på skottårsdagen, låt oss lyfta våra glas och skåla för livet, kärleken och äventyret. För i denna stund är allt möjligt, och vi är en del av något större än oss själva.

Vi tar oss till slänten för ett par år sedan, jag ser att det var andra bloggare som såg mitt inslag då. Vi närmade oss en majbrasa där snön nu lyser med sin frånvaro. 

Man tager en yxa, skruvdragare, ett par skruvar, en skiva av lämpligt mått och två stolpar.

Lastar därefter allt i en traktorskopa. 

Sedan åker man fram till en lämplig slänt på gården.

Och vipps så har man ordnat en plats för släntölen framför en blivande majbrasa.

29:onde inlägget denna månad och imorgon ses vi i LillaSysters Färglada Fredag