Brukar ta fram detta minne så här på våren.
Äntligen gick boden att öppna där cykeln stod, det fina vädret hade tinat bort takraset.
Pumpade och monterade på en GoPro kamera i den fina morgonsolen, den andra sattes på huvudet.
Isen såg fin ut, lagom med snö och inte för halt. Styrde mot norr. Mitt mål blev Gista Holmarana. Två öar som ligger i skärgården. Här har jag varit många gånger med båt naturligtvis men även åkt skoter hit, spark, vattenskidor minst tre gånger, men då har jag startat från en brygga, även nästan simmat hit, seglat hit, promenerat hit och åkt skridskor över. Första landstigningen var för 51 år sedan 
Tydligen var det redan sommartid här ute för sommarmöblerna var framtagen 🙂
Det är lika rofyllt som alltid att kliva iland här. Bara känslan känna att man är ensamnen Exakt denna plats var min första landstigning för 51 år sedan
Så vart det premiär för cykeln denna vår, som en som sa på Facebook: Häftigt.
Nu lade jag mig inte på stranden, men en underbar plats som alltid.
Jag fortsätter att runda motsols. Det är en mycket fin plats sommartid.
Vy mot dit jag bor sedan 1996.
Men det vart en lite fadäs 
Jag parerar för lite stråk… men denna beslutar jag mig för att åka över, isen såg ut att den skulle hålla! Men icke!!! Jag for igenom med framhjulet, det blev en framåt volt, kom upp på andra sidan endast med benet kvar i vattnet. Det syns på filmen taget från styrstången där en GoPro kamera satt. Den andra har jag på huvudet Plurr till knäet alltså. Men annars gick det bra Lite öm i armbågen, lite skrubbad på knäet och lite värk i ytterlåret… Isdubbarna runt halsen behövdes inte användas
Jag ville inte vända denna vårdag utan jag fortsatte.
Här finns det en stig upp till en platå. Jag brukar ofta besöka denna plats, men jag var lite öm… dels i mina ben för det var motvind hit och cykeln gick inte så lätt i den tinade snön.
Här parkerade jag cykeln där båtarna brukar lägga till på somrarna.
Två svanar simmar förbi utan för den lilla Gista Holmen.
Mot väster ligger min födelseort, strax nedanför den stora vita höghusen var min första bostadsadress 1959 Fabriken till höger arbetade jag närmare 24 år. Den lades tyvärr ned år 2008.
Svanarna lyfter och tar en flygtur.
Jag kom på ett nytt ordspråk: Man ska inte försöka cykla på tunn is
Titta gärna på filmen nedan, det var bara att kliva upp lugn och sansad som jag är.
Oj, det var en vådlig cykeltur men upp kom du galant och cyklade vidare 😀 Bra gjort!
Tack Znogge! Jag var utrustad med isdubbar kring halsen och när man är på sådana här händelser är man beredd på allt. Dagen var så vacker denna morgon så jag ville inte missa detta.
Usch det såg hemskt ut. Ge dig inte ut på isarna nu. Här är isen väldigt tjock fortfarande men det blir sprickor och vakar ganska fort nu när det regnar och är plusgrader på nätterna. Igår sken solen varmt och hoppet om att snön ska gå bort och byvägen ska bli bar finns där men ack så sakta det går.
Ja det gäller att vara försiktig och uppmärksam, nu missade jag en sådan vråk och jag trodde isen var lite tjockare där jag skulle över.
Alltså vem i hela friden ger sig ut för att cykla på sjön/isen?!? Det kunde ju slutat riktigt illa, du är minsann en riktig äventyrare!
Jo det var lite dumt att chansa på denna vråk. Annars var isen minst 30-40 cm tjock. Jo man villg ärna vara en äventyrare 🙂
Håller helt och hållet med Christian, som inte heller verkar vara lagd åt ”viking-hållet”. Vissa är mera äventyrligare än andra helt enkelt;-)
Helt underbara bilder, och har man en blogg så prioriterar man den. Alltid. I alla lägen;-)
Jodå man måste testa sina gränser ibland. När man slutar leka är man gammal 🙂
Din tok =) Man cyklar inte på vintern! Tur att det gick bra. Lev nu efter ditt ordspråk =) Jag fortsätter leva efter att inte cykla alls på vintern.
Jag får för det första inte ut cykeln ännu = för mycket snö framför boden och för det andra ska inte min fot cykla på ett bra tag.
Men människa! Det där kunde ha slutat riktigt illa.
Gör inte om det!
Göra om det, det kan jag inte lova, men ska inte testa tunn is det lovar jag 🙂