Some image

Färgsprakande #11

LillaSyster räckta över taktpinnen till BP så här i december, vi försöker att hitta en färgklick i tillvaron

Åke försöker att vinna över den gråa decembermånaden, och vi bloggare har ett ansvar att göra den lite gladare 🙂 Eller hur?

Admin plockar fram några gamla detaljer igen, men det sker i mörker så att vi ändå får lite färgsprakande förstärkt ljus i tillvaron. Håll i er nu för nu kommer en salig blandning från 1959 tills idag.

Jo Åke har den stora compjutorn på service hos Kusin Vitamin, därav kommer ett axplock ur en laptop jag stötte på ett par bilder eller två 🙂 

Lille Åke ser sin allra första julupplevelse 🙂

 

Efter åren har han förfinat farsans taktik 😉 Ja som krossfiler med lång slutartid och kliver in i bilden 🙂 

 

Det här med att lida ja! Undra hur mycket karusell foten fick åka? Jag fick klippkort till slut 😉 

 

Och allt det här med näring hit och dit…

Jodå det var allt vänster fot som skulle öppnas.  Farbrordoktorn Christian ritade för att det skulle bli exkat rätt. Och inte bara en gång eller två gånger utan 4 GÅNGER!!! skulle det sedermera bli. Jag gav förslag o att det finns affärer som säljer dragkedjor 🙂 

Jag hade mycket svårt att tyda vad klockan var egentligen… jag önskade större hjärtmarkering på mina hjärtslag… ja för att tyda vart mitt varma hjärta visade 🙂 

När jag väl blev utsläppt en gång och kände mig lite friskare och hyfsat kry, drog jag och grannen Thomas ut på en cykeltur längst ut i skärgården. Jag ville helst inte skylta med gipset på benet 😉 Men oj då, spriten kom visst med 😉

 

Här tänkte jag plocka med mig några strandfynd, bland annat en tjock planka/brädbit som jag hade planerat att bygga en ljugarbänk av… men eftersom jag aldrig ljuger får den ligga och vila tills jag sätter ben på den.

 

Nu kommer det lite prov på extrema scener (som pulkbacken igår) som nu går in på äldre dar… ränderna går väl aldrig ur en tiger heller 😉 

Yamaha R1:a med 190 hk på typ 192 kilo cykel. Jodå det gick undan… men ingen merit att berätta  hur fort den gick.

 

Clabbe hade ju rakt över disk… Jag körde rakt ut över en vak med snöskotern! Jag hade ju hjälm 😉 

 

 

Det här är en känsla på riktigt hög nivå. Man äger havet 🙂

Plasten ovan och denna är nog bra samma.

 

 

Jodo tillräckligt med power under huvet kan man åka på vattnet med snöskotern. 

Vem kommer ihåg en fegis?

 

 

 

 

På min tid i ”lumpen” hade vi bara denna typ av flygmaskin att luta oss på 🙂 

 

 

 

Och på Nacka gård är det inte bara svetten som rinner utan även lasten brinner 😉 Jag syftar på hårt arbete om dagarna… 

Ja ta bara som veden, den värmer flera gånger 🙂

Mn en och annan älg kan stå på tomtgränsen och titta in på mig 🙂 

Det händer att admin dräller in på stan ibland för att styra upp 🙂 

 

Han kan också fotografera soluppgångar från tak, 50 meter upp.

 

Eller som en solnedgång över Alnö och Klingefjärden.

 

Inget slår en kaviarmacka med ägg 🙂 

 

Solnedgång i Löböle, vid Stödesjön för att vara exakt.

 

 

Då och då tittar Mickel räv in på gården…

 

Som grannen Petter sa häromdagen: -Man är född i en uppförsbacke, ja byte av lagerfett i släpvagnen när det kändes lite tort. 

 

 

Eller när man kommer ut på morgonen och ska sjösätta båten… men å andra sidan är det ju bara nedtill luften är borta 🙂 

 

Den här dagen stod det: -Riva ur fönster på schmeat och kapa ned för en dubbeldörr. Gissa på hur många motorsågskedjor det gick.  ”Hä ba bit ihop”!

 

Kvällen gick sedan över till ett par kalla, sedenmera lite fläskben på grillen 🙂 

 

Nu kommer vi till min botaniska ådra…  försök till att odla ölen Kalhygge 🙂 Kanske jag satte den upp o ned…. för det blev inget 😉 

Lättare att skaka ihop en drink av jordgubbar 🙂 Strawberry något…

 

Man kan även ladda för rabarberkräm från gården 🙂 

 

Se lite barnarbete fick ju också plats från året 65, inte ens 6 år fyllda. Bara att snickra formen tog ju evigheter med farsan 🙂

 

 

 

Tacka vet jag att bränna på en omelette i stekpannan med bacon över vedspisen förståss 🙂 

Riktig start på dagen.

 

Der är många som uppskattar min kristallkrona ute vid altanen… 

 

 

Även min favoritbil Dodge Charger 1970 petar jag in i bland för bildkonstens skull 🙂 

 

Det går inte att undvika ljuset i mitt hus.

Försök till att färga rosor med karamellfärg som misslyckades 🙁 

Nu när ni har kommit ända hit, lämnar jag er med några avslutande ord att fundera över 🙂

 

Nu sköter vi om oss och gör en bra torsdag alla!

 

 

9 svar till “Färgsprakande #11”

  1. Fart och fläkt med Åke…kan du helst sova om nätterna eller är du ut o vandrar i sömnen …skämt å sido…äggmacka med Kalles kaviar e gott, och alla vackra solnedgångar…visserligen kan en soluppgång vara det också, men då brukar jag sova som gottigast…såvida jag inte råkar vara på väg till barnbarnet, trampandes på cykeln…
    Härliga bilder…Ha en fin Torsdag!

    • Tackar, tackar Gilla! Sova? Det är så onödigt att sova, man tänker så bra om nätterna 😉 På väg till barnbarnet så många vackra soluppgångar du få då säkerligen vara med på 🙂

      • Nja…numera vill jag nog sova, går t.o.m tidigare isäng…aldrig före midnatt förut, kunde vara uppe till 2 på natten…Men nu blir det oftast kring 22 ‐23 tiden…inte tycker jag att jag hunnit se så många soluppgångar…antingen har jag varit ute före, eller så efter att den gått upp Jag gillar nog solnedgången bättre

        • Jag går och lägger och mig då jag r trött, har inga tider. Men har ina solnedgångar in på min gård men däremot soluppgångar 🙂 Så det gör sig liksom av sig själv med solens upp eller nedgång.

          • Ja, det blir ju så, som det bär sej naturligast…jag skulle inte följa klockan med sovandet om det inte vore för att jag måste passa den, den dagen jag inte längre behöver det så slutar jag se på klockan…förutom om jag får nån tid att passa, förståss typ tandläkaren el doktorn

    • Tack Christian! Lätt att bli sportutövare då det bara ramlar på liksom. Skidor uppför och utför var också en självklarhet och fotboll som innebandy, hockeybockey och fotboll spelad jag upp till hög ålder på korpnivå. Pingis kanske upp till 30 år… du skulle allt se när brorsan och jag fick mötas i någon match, det vart folksamling runt om oss. Igen vek ned sig Och vem ville bli slagen av lillebror och han ville ju slå storebror Du kan ju tänka dig vad långa set det blev när det bollades 25-30 slag från oss var, gånger mellan oss. Jag slog på smash och han plockade allt Händig!?!? Du byggde ju ett mycket vackert växthus!

  2. Onekligen ett färgstarkt inlägg, speciellt det laxröda lagerfettet:-) Att min man hade ett exakt likadant MC-ställ har jag nog redan kommenterat i ett tidigare inlägg, fast hans ställ matchade inte alltid färgen på hans hojar.
    Jag klumpfotseländet minns jag. Tack och lov att det förlorade året slutade ändå med att foten är frisk nu, eller?!
    Å du, inte visste jag att du använde nagellack – hahaha:-) Tänker på bilden med Strawberry daiquiri. Det var no Facit som hällde upp den drinken.
    Tusen tack för länken:-)

    • Tack BP! Mobils märke är rött på fett. Det här har betäckningen SHC 100. Nu hade jag köpt hojen av lillebror först strax för jul, han skulle ha slanten på en gång för han skulle köpa en annan kvickt. Då kunde jag fara tuill Lelles i Uppsala och välja viken ställ som skulle matcha 🙂 Ja din man bytte ju hela tiden har du berättat eller fick ut… Ja foten höll jag på att tappa en bit av då det aldrig gick till sig liksom… bland de sista besöket jag hade så frågade doktor Anna vad jag hade för förväntan? Jag hade förberett mig på att få tån bortklippt eftersom det fick skrapa bort benröta också…på operation tre. Då kom doktor två in som hade varit med och han stod med hakan nere i golvet och gapade, och bara tittade och sa före hej: -Det här är helt andra förutsättningar Åke. Nu rör vi dig inte mer kom samtidigt ur hans mun. Då var det en lugn Åke som låg där på britsen 🙂 Jag hade läst på alla ansiktsuttryck detta år på alla om lade om bandage och dränerade osv osv hur jag så ut. Jag gick runt på typ 10 st som lade om mig i stort sett detta år. Men jag vart itutad hela tiden att min positiva anda höjde mina chanser bra mycket. Du vet man bra klen då man drabbades av alla infektioner och hur många sepsis jag hade vet jag inte. Jag tror jag gick på antibiotika i 8 månader… du kan ju gissa hur magen blev och bland det näst sista erkände doktor Anna att det var typ rävgift. Jag var så lycklig när jag låg på infektionsavdelningen 5 dagar när dom bröt en dag tidigare och gick in på ett snällare en skärtorsdag före påsken… Foten såg ut som en stopplykta många gånger när bandagen avlägsnades…jag är 99 % återställd och får gå med specialskor som är byggda och utmätta för min fot. Det är Facit denna gång som blandat, dottern har mycket långa naglar och är designade. Jag kanske ska ta och visa upp en radda 😉 Jag vågade inte ge mig på att stava: Daiquiri. Tack!

Lämna ett svar till adminAvbryt svar

Upptäck mer från Nacka 144

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa