Fredag då bjuder jag upp med lite extra till LillaSyster eminenta utmaning 🙂
…blickar tillbaka lite och visar upp ett ”färgsprak” från verkliga naturen.
Det här var en promenad som hade blivit framflyttad länge då, såklart var det mitt fel. Min fot var inte kompatibel med denna längd på promenad. 09:oo körde grannen Thomas fram limousinen på Nacka. Vi skulle bege oss ut i den yttre skärgården (blå markerad ring till h), bilresan beräknad till timmen. Ned till Vi över till Johannedal sedan norrut mot Timrå, Sörberge och Söråker med vägen ut.
Åstön är en ö, med ett naturreservat som bildades år 2000 av Timrå kommun. Naturreservatet är 395 ha stort och är ett representativt område för norrlandskusten. Kuststräckan inom reservatet är cirka 15 kilometer och saknar mestadels bebyggelse. Syftet med reservatet är att skydda och vårda ett representativt skärgårdsområde så att naturen får utvecklas fritt, samt att utveckla friluftslivet i områdets kulturhistoriska marker.
Vi parkerade bilen och klädde på oss, enligt rapporten skulle det blåsa 5 m/s. Temperaturen var kring nollan. Vi hade också noll aning vad som väntade oss. Alltså som vanligt på våra promenad 🙂 Röd markeringen är vägen ut vi gick och de svarta prickarna är vägen tillbaka.
Området har en långvarig kulturpåverkan i stort sett sedan det steg ur havet. Reservatets högsta punkt är 37 meter över havet och ligger på Österskatan strax sydväst om Skeppshamn. Med en landhöjning på cirka 8 millimeter per år innebär det att hela reservatet låg under vatten för ca 4 600 år sedan. Det har funnits flera småbruk och fiskarstugor på Åstön och sedan 1940-talet fram till i slutet av 1990-talet var det ett militärt skjutfält. Flera av försvarets byggnader är kvar men används för andra ändamål idag. Landområdet inom reservatet är ytletat av försvaret på jakt efter oexploderad ammunition och är ofarligt att vistas på. I vattenområdet mellan Leskäret och Skeppshamn samt runt Leskäret råder däremot ankrings- och dykförbud på grund av risk för oexploderad ammunition.
Tre delområden har avsatts för att specifikt gynna friluftslivet i reservatet. Besöksmålen vid Skeppshamn (delområde 1), Åkeröviken (delområde 2) och Lotstornet (delområde 3) har möjligheter att utveckla verksamheter som syftar till att främja besöksnäringen och friluftslivet. Området vid Skeppshamn inkluderar det gamla kapellet från 1700-talet, ett fiskarmuseum och en servering i den gamla officersmässen som har öppet sommartid. Vid Skeppshamn finns även stugor att hyra på korttid. Vid Åkeröviken finns en badplats och en brygga för båtar att lägga till vid. Fina badstränder finns även vid Koviken i reservatets västra del.
Första bilden tagen 10:01 i Skeppshamn. Härifrån får man gå till fots. En vägbom hindrar en att åka längre.
Vädret kan man inte påverka, men vi hade förberett oss med passande kläder såklart.
Jag tycker att havet är både mäktigt och underbart alla 4 årstider årstider. Ni behöver ju bara se tillbaka på kartan där jag nu bott i över 66 år vad som omger mig 🙂 Åke är uppväxt med havet. Allt blått ni såg på första kartan är på jag uppväxt på 🙂 Ni minns väl mina skridskoturer, skoterturer, fyrhjulsfärder respektive alla promenader vintertider också…
Vi bestämde oss för att gå motsols, och Thomas tyckte att vi skulle ha solen i ryggen på tillbakavägen, han förstod ju att jag ville fota 🙂
Rakt över till Finland. Typ 20 talet mil.
Nästan överallt ligger det bräder, dekommer från en förlisning av buntar med virke någon månad före, lite norrut en 3-4 mil.
Vågorna slog upp mot klipporna vid Åstöns yttersta spets. Tanken var att vi skulle fika här ute, men vädret ändrade snabbt vår plan.
En av Åstöns två fyrar.
Lastfartyget Vechtborg (NL) tuffade förbi i sina 12,9 knop.
Där vid en glänta i lä sitter vi och fikar så ser jag en person kommer gåendes. Sumpen min fd arbetskollega. Han frågar om vi sett någon räv? Nej det har vi inte men rävspill alldeles nyligt.
Vi sitter där och lyssnar till Sumpen som visar bilder ur sin telefon och berättar om räven han har följt i två år.
Plötsligt säger Thomas: Där är ju den 🙂
Sumpen hade tagit ledigt denna dag och gett sig ut att leta efter räven. Han hade med sig en ryggsäck med godsaker.
Räven undrar vad han ska få?
Jag låter kameran bara knäppa på.
Den försvinner ibland med maten, S berättar att hon har 4 ungar någonstans. Dom tar hon inte fram för oss… troligen så gräver hon ned godsakerna.
Det var en sagolik vacker stund.
Nu kommer vi till den gamla utsiktsplatsen/lotstorn på tillbakavägen.
Thomas studerar vid Åstöns sydöstra del, fd lotsutkik. Kumlet är 5 m högt och står på 15 m över havet.
T studerar fågellivet här vid stranden, här brukar det stå ett långt bord men bänkar. Men naturens makter hade satt krokben för denna säsong. Nu var det mycket enkelt byggt med lite flytvirke. Men ibland har nöden ingen lag 🙂
Havet är mycket mäktigt.
Lite kallt på stranden ja, men med mössa, vantar, kamera och ett glatt humör fungerar allt galant.
På väg upp till det nyare lotstornet vid Storhamn.
Utsikten är magnifik över Banskäret. Här hade en vän till mig stuga som liten med sin familj innan militären tog över det hela. Resterna (betongen) finns kvar där köksspisen stod tex. Vi var hit för en 5-6 år sedan… Båtskjulet har Flisa (Elisabeth) visat vart det stod en gång i tiden, där hennes far utgick ifrån då han fiskade.
Tillbaka i Skeppshamn. Vi dukar upp en tredje fika och passar på att vila benen.
Vid denna bod åker termosarna upp igen, med både choklad & kaffe samt Thomas kexchoklad, som alltid ingår vid våra expeditioner.
Här syns den gamla kyrkklockan anno 1700 tal bakom trädet (det tar vi en varmare dag)
Då vi sitter där kommer en svan simmandes mot oss.
Thomas pekade på en strömstare sittandes på en sten.
Tur jag hade en macka över att bjuda på 🙂
Men han ratade osten 🙂
Wow! Tack för en härlig och uppfriskande promenad och mötet med Mickel – det blir 5 av 5! Ha en bra eftermiddag! Så ses vi på tåget imorgon =)
Tack så mycket LillaSyster 🙂 En sådanhär promenad lever man upp till. Jag har gått sträckan flera gånger som du förstår. Vintertid kan man få så spännande som färgsprakande bilder också dessutom. Jag ska ta och kolla upp med Sumpen hur det slutade för räv familjen. Jag vet att det var en som hade en hund lös där i trakterna som inte var så bra…
Dina två första bilder och så fotona med räven var outstanding. Har aldrig sett en räv irl, men sett många bilder. Och den här Mickel som alltså är en Michaela ser mycket välmående ut. Hennes päls och svansen är då inte alls drabbade av skabb som så många rävar lider av. En riktig solskenshistoria att din kompis har följt räven i två år. det vore ju kul om den skulle visa upp ungarna för välgöraren…
Tack så mycket BP! Jo räven mådde bra då. Rävar är mycket vackra djur vill jag påstå. Vi har ett rävgryt typ 800 meter ifrån oss… där grannen Thomas satt en gång i ottan och spanade, och det kom upp några ungar från grytan… han var så försiktigt att han inte ens tordes fota. Jodå rävhonan hade visat upp alla 4 ungarna då. En gång berättade han att räven lade sig att bara sova framför honom i skogen också.