Välkommen till ännu en Glad Måndag som precenteras tillsammans med Carita
Naturligtvis gratulerar jag Caritas hemmanation Finland till VM seger på ishockeytävlingen i Schweiz. Men det stora snacket måste ändå vara Norge som knep VM bronset i Zurich efter en spännande förlängning mot stora nationen Kanada 🙂
Idag tar jag upp det som hände i fredags och fortsätter lite på vad man kan få uppleva när en ny stig visar vägen. Vi tog oss till Sundvalls Kommuns norra delar.
Jag viste ju slutdestinationen som är min jättegamla utförsåkarskidbacke där man stod på ett par skidor med stålkanter och kastade sig utför i unga år…
Så här skulle polaren Jerre och jag vandra till Skönviksberget 180 meter över havet 🙂
Röd ring till röd ring där bilen stod bredvid motorvägen.
Alltså först skulle vi under motorvägens dubbla filer 🙂 Mycket skräpigt ja och det luktade inte hallon, kan inte ha varit städat på minst 10 år. Jag ska ringa och klaga idag. Men graffitin var vacker…
Så till slut så, stod guiden där i slutet av tunneln 🙂
Vi skulle vart bara?!?! Jag tycker det var lite missvisande skyltar där i skogen… men tydligen skulle vi gå 800 meter först till vänster.
Många träd hade fått ge vika för naturens krafter… typ 8 st fick man krypa under och några stora fick man gå runt.
Och tydligen kunde man gå både hit och dit 🙂 Jag hade ju en liten ångest: Skulle mitt knä hålla bara…
Efter en typ eller drygt 4000 steg nådde vi slutdestinationen där i skidbacken på Skönviksbegets topp som ligger på 180 m.ö.h. Där skulle nu Guiden sitta och berätta om hans barndomsby.
Ja som typ där och där gjorde jag det;) Jodå vissa saker var allt barnförbjudna. Men mesta skrattet tror jag var då jag berättat att typ året 1970 då motorvägen byggdes (E4) drogs nedanför och sprängdes ur genom berget då vi barndomskamrater tog våra egenbyggda lådbilar uppför och satta sprätt utför den blivande E:an i den nylagda asfalten 🙂 Bodde just i dom gula huset till vänster om kyrkan.
Men lite senare fick man upp betydligt högre farter både genom bil och MC 🙂 Inga meriter att berätta men jag kan säga att jag åkt 290 km/h i en BMW M5:a UPPFÖR.
Utanför där på havet hade man alla slags utövandet genom båtlivet, (segling, vattenskoter , racerbåt, motorbåt, vindsurfing mm) Fabriken där till höger i bild (ovanför huvudet) jobbade jag tex i 24 år. Bortanför fabriken plogade Ove upp en isbana vintertid utanför Fagervik. Annars bodde jag runt i byn på 9 olika ställen… i kyrkan där i byn ligger mina förfäder 6 foot ned. Indalsälven mynnar ut höger om mitt huvud. Just ja byn heter Timrå och Sundsvall är förorten hit 😉
Jo backen för lådbilens utförslöpa uppgick till över 800 meter 🙂
Vi drog upp den bara en gång… vi hade inga tjejer med att impa på 😉 Det rosa är gränsen till Timrå.
Nu skulle polaren få plocka fram en överraskning till kaffet 🙂
Jodå kokt varm Litsells korv i korv termos 🙂
Det blev efterrätt, och leendet talar väl för sig själv.
Nu skulle Guiden ta en paus från sin syssla och bara försöka stötta upp skogen igen 🙂
Ja så skulle vi skulle tillbaka till bilen också då… 8568 steg vart det totalt.
Vad en SJ pall gör en ca 3-4 meter upp i en tall vet jag inte… eller så kanske naturens eget kretsomlopp 🙂 Det var ju en ekorre som skulle hoppa på talle grenen.
Glad Måndag till Dej med