Mitt bidrag till en glad måndag: en funnen målning och en färdigställd rolig sak jag lyckats med.
Min farfar var, låt mig säga, en gladlynt konstnär som reste runt på sin lättviktare genom halva Sverige, från Öregrund upp mot fjällvärlden mot Åre, vilket jag sett i hans skissblock. Jag har också sett åtskilliga målningar, många med motiv från Indalsälven och längs havet. Hemma målade han i källaren på sitt staffli.
Har bara svaga minnen av honom… han dog julen 1961, jag var då lite över 2 år.
Jag brukar då och då studera i hans alla skissblock, nu föll jag för en från min favoritplats Holmsjön. Han daterade ju allt liksom. Men vänta nu, en detalj jag inte tänkt på!!! Boström!?!? Det är ju min kusin Erics farmor och farfar. Jag ringer honom genast och frågar vad han känner till om denna tavla? Jodå den hänger uppe hos mamma fick jag till svar.
På 5 minuter plingar det till i min telefon och KOLLA!!!
Barbro var min kära moster ❤️
Nu började Mr Blomqvist smida planer minsan,, Letade, och letade en likande vas…. vilket var mycket svårt… men till slut så på Erikshjälpen stod den i en monter för 25 spänn 🙂
Så det vart ”bara” att ta den blåa kannan och maskera ränderna liksom och ta den till min lackverkstad 🙂 Färgen köptes på Panduro.
Nu äntligen till den stora dagen!!! Jag skulle äntligen få vrida om nyckeln i låset, öppna luckorna och släppa in ljuset. Denna dag så var äntligen ljuset så RÄTT!!!
Och det värsta av det hela… blommorna skulle plockas och vara så likvärdig som möjlig. Gissa på en skala hur jag fick åka för att få ihop buketten…
Skåpet, bordet, fönstret, kannan och den vackra sjön bakom, nu hade bara träden vuxit till sig ”lite” på 65 år och 2 månader 🙂
Vad jag också vill påpeka att i mitt första fotoalbum står det: ”Min fösta semester” var just här och just då.
Men nu är det dags för mitt försök till återupplevelse, hela 65 år senare.
Farfar satte sin prägel på kannan, och jag satte min 🙂
Min konstnärliga ådra är långt ifrån farfar Osbornes, men jag lyckades ändå lacka kannan i hyfsat lika nyans :
Ni får se farfars tavla igen (olja på duk) så att ni kan svepa och jämföra.
Ni ser dom gula smörblommorna har med all sannolikhet lille Åkes små händer plockat, ni ser hur skrynkliga dom är. Jag gick väl hem med mor i ena handen och blommor i den andra handen och sjöng säkert på: Mors Lilla Olle i skogen gick… och viftade glatt med de stråna 🙂 Min käre mor var alltid så noga med att vi syskon skulle pushas på med vad vi gjorde. Och jag var ju förstfödd dessutom 😉
OK det finns dom som har kallat mig prinsen… men jag fick kämpa för det också 🙂
