Jag kommer inte att gå in på den tekniska biten utan bara att visa upp bilder på rost.
Åke är dessutom ingen älskare av rost, har jobbat i hela livet på att rost inte ska kunna uppstå. Rost betyder att det rostar och då blir det hål, och sedan försvinner järnet. Ta bara som svärfars gamla stål båt som legat vid havet och rostat i stort sett sönder. Svärfar lämnade jordelivet 1979. En gång i tiden gick havsnivån hit upp. Det finns många stora hål i den som gjort den helt obrukbar. Nu har jag försökt försköna detta lite med utsikt över havet… men av jord är du kommen av jord ska du förbli…
När man kommer upp på vår gård från havet sett så möts man av svärmors gamla badrumsskåp jag satte upp på 90 talet till henne, men passa på det kan springa omkring konstiga figurer på denna gård. Ett skåp av plåt är ingen man har ute egentligen… men den fyllde sin funktion för svärmor. Handukskroken till vänster får hänga kvar som kuriosa ett tag till. Jag nyttjade också tvålen när man kom från fisket. Den pryder sitt på boden från året 1937 i varje fall.
Vi fortsätter in på gården, jag satte spaden i jorden bra precis 1990 på denna utökade tomt. Vi köpte till mark. Det här är en byggd som många bott på före oss på. Allt vi hittade i jorden när vi grävde sparade vi. Till slut började frun plocka upp diverse och fick tag i en gammal fiskelåda, en tredjedel ca som var roligt åkte upp på gäst stugans vägg.
Båtshaken vittnar ju om allt timmer som flottats på havet, skridskoskenan gav säkerligen många roliga timmar på isen för något barnen, far spikade, klöv säkerligen ved och sågade förstås.
Mat hade dom väl på bordet och de låste säkert omkring sig om natten. Yxorna klöv väl ved och knutade timret. Några detaljer gömmer sig som en gåta. Personer som använt detta lever inte idag. Många fynd gjordes när jag grävde igenom en fd matkällare när en elkabel skulle ned.
Nu på morgonen hade jag tänkt få en fin soluppgång 03:45 till fruns senaste hitte på. Projektet är en pergola av mer eller mindre rostiga armeringsjärn. Nu kom inte den vackra solen idag… vindruvan växer så det knakar.
Här ska i regel en fågel fontän stråla, men bara solen kommer in så 🙂 Den rostiga stommen får agera bord.
Jo för här ska det klättras tydligen på de rostiga armeringsmattorna.
Dom här järnen var jag till min sälla kompis Matias och fick igår, jag hade mailat en ritning, snälla grannen ska få låna min svets idag och bränna ihop dessa stag 🙂 (jag ska inte jobba uppåt med armarna än så länge)
Går man vidare kommer man till en gammal men pålitlig vagn. Det är förmodligen en gammal Dodge chassi.
Jag satte dit nya däcken och fick svetsa fast ringarna på de rostiga fälgarna. Dom håller nog mitt liv ut dessa kraftiga doningar.
På ett bord ligger mina hantlar jag jobbar försiktigt med för att stärka upp min kropp, de väger bara 5 kg styck. Smidigt att ha dem ute för att lätt komma åt.
Några båtvagnar finns det ju… denna ska byggas på med en winch bara service killen blir ”ledig” 🙂 Och rostar förstås innan man målat det.
På en vägg har jag designat med strand fynd. Vi brukar gå vår vandringar längs havsstranden varje vår. Ringen i mitten, på den före detta akterspegeln får agera rostig.
En och annan rostig kniv kan ligga lite varstans
Knapen till höger är just ett strandfynd, antagligen från någon fin träbåt, som flöt iland på någon däcksbräda för x antal år sedan.
Kapsylöppnaren är just från båten H.M.S Belfast. Det var på detta krigsfartyg Dittes far Allan Mann tjänstgjorde när slaget om Normandie började, berättade Ditte för mig för många år sedan.
HMS Belfast är en lätt brittisk kryssare som bland annat användes under andra världskriget, sjösattes 1939. HMS Belfast tjänstgjorde under andra världskriget. HMS Belfast deltog också i bombardemanget före landstigningen i Normandie.
Sedan 1971 är HMS Belfast ett museifartyg, förtöjt vid Tower Bridge i London, och öppet för allmänheten. Originalinspelningar av radiotrafiken från jakten på Scharnhorst går att avlyssna ombord. Jag har varit ombord två gånger på detta fartyg.
Nog om rost, nu ska vi titta till fler som åker med och berättar om sina rostupplevelser.
Ett jättefint inlägg om rost Åke, så välanpassat med det naturliga runtomkring. Du förde mig nästan genast till den åländska skärgården där det ser ut på liknande sätt många gånger om . Det fina med rost är att den tillför jorden järn när allt är färdigtrostat, tänkte på din farfars båt nu..
Spegeln är underbar, sen undrar jag förstås vad det är för en prick som tittar in i den med hörlurar och andra mojänger…en man från Mars?
Jag har ju sagt det förut och säger det igen, din hustru har god smak och öga för det där speciella. Snygg rostkonst i lådor , det tackar jag för. Historielektion om hur människor hade det förr också. Och givetvis så måste det klättras på armeringsjärn, helst rostiga, om inte annat så blir de rostiga.
Många tack för ett ypperligt rostigt inlägg!
pst. Carita är också med på tåget…
En fin helg önskas !
Tack Karin! Järnet ska väl åter till begynnelsen. Så trevligt jag kunde föra tankarna tillbaka till Åland. Spegeln får sitta kvar så länge den hänger uppe. Jag vet inte om du såg cykel filmen på isen där var den också med, ja man kan spegla sig och piffa upp sig innan man går ut på havet också 🙂 Pricken från Mars går ofta omkring på gården och lyssnar på musik eller pratar i telefonen samtidigt som han skyddar hörseln i sina Peltoma kåpor 🙂 Jodu frun kommer med det ena förlaget efter det andra… igår svetsade grannen lite stag eller vad man ska kalla det till pergolan, det kommer väl fler bilder bara det lider, det vart armeringsjärn till för nästan 500:- kronor igår. Det är intressant hur folket levde förut på denna plats. Mången gånger har vi gjort vandringar på våren när vi flyttade hit och hittat små soptippar lite här och där. Det finns som glas, burkar osv. Roligaste fyndet var 3 olikfärgades kaffepannor, du vet dom där i emalj. Tyvärr gjorde de sitt till slut men hon fick till blommor i dessa också. Båten har en egen historia 🙂 Kanske får ta ett eget inlägg 😉 Trevligt att du tog dig tid att studera bilderna.
Jaa, men din vinkling ger då mig lusten att ge elogen igen, helt orostad blank och fin! Vilken samling bilder och texten därtill!
Kommer tillbaka för en titt igen – för at få med alla detaljerna!
Ha det fint i helgen 🙂
Båten låg redan då exakt på samma plats då jag började vara här. Svärmor och svärfar köpte detta ställe 1972 och 1979 lämnade Arne jordelivet. Han var ute på en botanik vandring med Trollkonstnären Rolf Lidberg i skogen där han signade ner. Jag vet att båten var mycket tung och svårhanterlig, vet var den byggdes också. Det är långrund här. Landremsan har säkert förflyttas sig 50 meter. Jag har en 4 hjuling nu så jag ska se om jag kan dra upp den. Det finns en fiskekompis till honom kvar i livet, jag ska faktiskt göra en intervju med honom. Den rostiga båten ska få ett eget inlägg 🙂
Med tanke på att du inte gillar rost så var inlägget förvånansvärt innehållsrikt:-) Jag älskar ju rost och det du lagt upp, speciellt fynden under marken är som utsmyckningar för mig. Återvinning när den är som allra bäst. Å äkta vara dessutom jämfört med ”fejkrostiga” delar som legat i en saltlösning i två veckor…
Älskar symaskinsbordet, så läckert med kannan med hjärtat på. Och molnformationerna i första bilden är så lyckade.
Bra jobbat!!!
Tack BP! Ja första bilden på båten har jag en varm syn på. Förfädernas spår vill jag kalla vyn. Svärfar var en stor fotbollsspelare i som ung också. Jag har ju bara hört historier om honom och läst tidningsurklipp osv. men aldrig träffat honom för han lämnade jordelivet 10 år innan jag kom med i bilden. Han var på en botanik vandring med Troll konstnären Rolf Lidberg året 1979. Nä på Nacka City kör vi inget fejk, kul att du ser det för här har jag släpat hem, grävt i jorden och fått skruva upp hitan & ditan
Ja nog kunde jag ge mig fanken på att du skulle ta priset även denna vecka, oavsett vad du tycker om rost! Den gamla fiskelådan som förvandlats till ett konstverk av vackra rostföremål är magisk! Jag hade aldrig kommit på tanken, ens att spara alla diverse trasiga gamla prylar! Symaskinsbordet är en sann skönhet, tänk om vi människor också bara blev vackrare med åren, eller kanske blir vi rentav det?
Det var nog tur du köpte mer mark, räcker den till nu eller blir det fler hektar?
Tack så mycket Paula för de fina orden. Jag tyckte ju det var roligt att hitta så mycket saker, jag hade ju guld och diamant i sikte 🙂 Jo Husqvarna bordet vill frun att jag ska gjuta ett bord i betong kom jag på… Klart vi blir vackrare med åren 🙂 Det får räcka med mark nu… det ska skötas om också, dygnet har bara 25 timmar 😉
Ett härligt inlägg med många rostiga bidrag. Tidens tand helt enkelt vilket dina bilder tydligt visar.
Önskar en fin helg!
Tack för rubriken tidens tand.
Du hade ju en massa rost hos dig. Planteringsstöden är fina, jag har likadana 🙂 Kul att spara gamla grejer och göra något dekorativt av det.
Tack Anna 🙂
Ett jättefint inlägg om rost Åke, så välanpassat med det naturliga runtomkring. Du förde mig nästan genast till den åländska skärgården där det ser ut på liknande sätt många gånger om . Det fina med rost är att den tillför jorden järn när allt är färdigtrostat, tänkte på din farfars båt nu..
Spegeln är underbar, sen undrar jag förstås vad det är för en prick som tittar in i den med hörlurar och andra mojänger…en man från Mars?
Jag har ju sagt det förut och säger det igen, din hustru har god smak och öga för det där speciella. Snygg rostkonst i lådor , det tackar jag för. Historielektion om hur människor hade det förr också. Och givetvis så måste det klättras på armeringsjärn, helst rostiga, om inte annat så blir de rostiga.
Många tack för ett ypperligt rostigt inlägg!
pst. Carita är också med på tåget…
En fin helg önskas !
Tack Karin! Järnet ska väl åter till begynnelsen. Så trevligt jag kunde föra tankarna tillbaka till Åland. Spegeln får sitta kvar så länge den hänger uppe. Jag vet inte om du såg cykel filmen på isen där var den också med, ja man kan spegla sig och piffa upp sig innan man går ut på havet också 🙂 Pricken från Mars går ofta omkring på gården och lyssnar på musik eller pratar i telefonen samtidigt som han skyddar hörseln i sina Peltoma kåpor 🙂 Jodu frun kommer med det ena förlaget efter det andra… igår svetsade grannen lite stag eller vad man ska kalla det till pergolan, det kommer väl fler bilder bara det lider, det vart armeringsjärn till för nästan 500:- kronor igår. Det är intressant hur folket levde förut på denna plats. Mången gånger har vi gjort vandringar på våren när vi flyttade hit och hittat små soptippar lite här och där. Det finns som glas, burkar osv. Roligaste fyndet var 3 olikfärgades kaffepannor, du vet dom där i emalj. Tyvärr gjorde de sitt till slut men hon fick till blommor i dessa också. Båten har en egen historia 🙂 Kanske får ta ett eget inlägg 😉 Trevligt att du tog dig tid att studera bilderna.
WOW! Vilken härlig blandning av rostiga saker hos dig! Snyggt jobbat Åke!
Tackar tackar Anki 🙂
Jaa, men din vinkling ger då mig lusten att ge elogen igen, helt orostad blank och fin! Vilken samling bilder och texten därtill!
Kommer tillbaka för en titt igen – för at få med alla detaljerna!
Ha det fint i helgen 🙂
Bugar så mycket Tove 🙂 Tack.
Rost är numera trendigt och finns i var mans trädgård och nu undrar ju jag varför Du lät Din svärfars båd rosta sönder och samman?
Båten låg redan då exakt på samma plats då jag började vara här. Svärmor och svärfar köpte detta ställe 1972 och 1979 lämnade Arne jordelivet. Han var ute på en botanik vandring med Trollkonstnären Rolf Lidberg i skogen där han signade ner. Jag vet att båten var mycket tung och svårhanterlig, vet var den byggdes också. Det är långrund här. Landremsan har säkert förflyttas sig 50 meter. Jag har en 4 hjuling nu så jag ska se om jag kan dra upp den. Det finns en fiskekompis till honom kvar i livet, jag ska faktiskt göra en intervju med honom. Den rostiga båten ska få ett eget inlägg 🙂
Med tanke på att du inte gillar rost så var inlägget förvånansvärt innehållsrikt:-) Jag älskar ju rost och det du lagt upp, speciellt fynden under marken är som utsmyckningar för mig. Återvinning när den är som allra bäst. Å äkta vara dessutom jämfört med ”fejkrostiga” delar som legat i en saltlösning i två veckor…
Älskar symaskinsbordet, så läckert med kannan med hjärtat på. Och molnformationerna i första bilden är så lyckade.
Bra jobbat!!!
Tack BP! Ja första bilden på båten har jag en varm syn på. Förfädernas spår vill jag kalla vyn. Svärfar var en stor fotbollsspelare i som ung också. Jag har ju bara hört historier om honom och läst tidningsurklipp osv. men aldrig träffat honom för han lämnade jordelivet 10 år innan jag kom med i bilden. Han var på en botanik vandring med Troll konstnären Rolf Lidberg året 1979. Nä på Nacka City kör vi inget fejk, kul att du ser det för här har jag släpat hem, grävt i jorden och fått skruva upp hitan & ditan
Ja nog kunde jag ge mig fanken på att du skulle ta priset även denna vecka, oavsett vad du tycker om rost! Den gamla fiskelådan som förvandlats till ett konstverk av vackra rostföremål är magisk! Jag hade aldrig kommit på tanken, ens att spara alla diverse trasiga gamla prylar! Symaskinsbordet är en sann skönhet, tänk om vi människor också bara blev vackrare med åren, eller kanske blir vi rentav det?
Det var nog tur du köpte mer mark, räcker den till nu eller blir det fler hektar?
Tack så mycket Paula för de fina orden. Jag tyckte ju det var roligt att hitta så mycket saker, jag hade ju guld och diamant i sikte 🙂 Jo Husqvarna bordet vill frun att jag ska gjuta ett bord i betong kom jag på… Klart vi blir vackrare med åren 🙂 Det får räcka med mark nu… det ska skötas om också, dygnet har bara 25 timmar 😉