Nacka 144

Soluppgången, en magisk stund då himlen smyckas med nyanser av rosa, guld och orange. Lönnlöven dansar i morgonbrisen, deras skuggor målade på marken som små konstverk. Ditt hjärta, ett lönnande hjärta, slår i takt med naturens rytm.

Tänk dig att du står där, på gården, med ögonen riktade mot horisonten. Solen klättrar sakta upp över trädkronorna, och dess första strålar kysser ditt ansikte. Du andas in den friska luften, fylld av förväntan och hopp.

Ditt hjärta slår snabbare när du ser hur dagen föds på nytt. Det är som om solen själv ler åt dig, som om den vet att du är där och delar detta ögonblick. Du är en del av soluppgången, en del av skogen, en del av allt som är vackert och levande.

Så stå där, med ditt lönnande hjärta, och låt solens strålar värma dig. Tänk på allt som är möjligt, allt som kan hända när dagen vaknar. För soluppgången är inte bara en händelse i tiden – den är en påminnelse om att vi är en del av något större, något vackert och evigt.

Jag har nu satt igång ett projekt, där jag har har ett mål. Önskar mig en till löjtnantshjärta buske som står mer mot norr, eller mer mot nordostlig riktning.

Det är ett förslag som jag fått från LillaSyster, för att kunna driva upp dessa på egen hand.

Hela det här tog jag upp med HSB på ett möte i höstas och utslaget blev: Det där får du sköta själv, du ska bara fotografera. Och visst har hon rätt.

Jaha sagt och gjort, en annan som bara fraktat hem blomjord & matjord, spikat ihop massor av trälådor och grävt ur och skottat jord, byggt stenmurar och gjutit fågelbad sedan urminnes tider.  

…men så fick jag henne på bättre tankar häromdagen, eller så mjuknade hon upp och tyckte synd om mig…

Nu står den här i fönstret och ska gro på sig 🙂

Vi har en buske som står vid gäststugan så vackert, men solstrålarna träffar inte på mornarna så bra.

Jag vill ju ha den röda solen typ vid 03:30-32 typ bakom då den är som rödast 😊

Eller jag kanske får flera stycken att placera ut mot norr 🙂 Jag vet inte hur sånt här slutar.