100 meter kanske inte är så högt…
Men vi ställer oss i en skramlig hiss på ca 0,8 x 1, meter och trycker på en knapp uppåt.
Klockade restiden till…
Ja dit upp ska vi 🙂
Inte så mycket till världen, men häng med ut över kanten!!!
Jodå, har kan man stå och begrunda utsikten 🙂
Ibland kan det vara lite dimma, som denna morgon.
En annan dag kan det vara mer dimma.
Det kan vara höst.
Eller lätt dimma.
Och jag ska erkänna en sak… ned kommer man alltid 😉
Ytterligare ett bidrag till Orsakullans Bloggutmaning Augusti
Helt klart så är det makalösa bilder, men huvale för att åka dit upp….nä tack!
Håller helt med Christian. Dessutom en suverän tolkning av Orsakullans tema. Alltså den hissen hade jag aldrig vågat gå in i. Är inte höjdrädd men det där med ”rutschning” lät aningen tveksamt. Som du säger – ned kommer man alltid. Och du kom ju ned helskinnad tack och lov:-)
Vilka bilder, vilka vyer! Jag är imponerad! Igen!
Lite spännande låter det nog allt att åka lite hiss 100 meter upp längs en skorsten. Adrenalinkick skulle jag nog få, helt säkert.
Vilka fina bilder och vackra vyer! Visst har man varit lite högt uppe i bland. Åreskutan t ex. Det var bara det att det var dimma den dagen och inga vyer alls när man äntligen kommit högst upp. Det var lite snopet!
/Ingrid