Some image

Orsakullans utmaning 7. Så typiskt att detta skulle hända just mig…

Till Orsakullans Bloggutmaning Augusti Nr 7.

Jag har varit på havet över 62 år, konstigt att det inte skulle ha hänt saker, men jag vill poängtera att jag alltid haft respekten inom mig. Kan fylla min ena hands fingrar över hur många gånger jag badat oförvitligt. Två kameror har fått sätta livet till.

Jag vaknar en marsmorgon den 25:e, några grader minus innan solen går upp, det kryper i kroppen, fick inte med mig mina jyckar för en promenad så jag riggar cykeln med GoPro kameror (en på styret & en på huvudet) Cyklar ut på isen.

Siktet inställt på två holmar jag varit på sedan 1972 ute i skärgården. Jag har rott hit, seglat hit, åkt motorbåtar hit, vattenskidor från hemmabryggan hit, skoter, skidor, skridskor och som nu cyklat hit. Faktiskt inte simmat hit (än), men nästan då typ halvvägs för över 30 år sedan (sträckan är ca 3000 meter) däremot simmat mellan öarna. Vad finns då kvar… hoppa fallskärm hit kanske 🙂

En mycket fin morgon landar jag till på Stora Gista.

Jag tänker jag ska runda den stora holmen när jag ändå är här… det ser lite tunt ut på vissa ställen,  jag ser på filmen hur jag parerar flera tunna ställen, det syns även på filmen att jag vrider huvudet åt båda hållen men jag beslutar mig för att åka över denna råk. Och vad händer? Isen håller inte så framhjulet går ned och jag tippar över.

Fortsätter runt, sätter mig ned vid bord vi byggt en gång i tiden… studerar lite bilder, checkar in på Gista Holmarna. lägger ut cykeln bla på anstiksboka, myntar ett ordspråk: Man ska inte cykla på tunn is. Får till svar rätt omgående: Och du hade sinnesvara att fota eländet också!!! 

Vad som inte syns på denna bild är att runt halsen hänger mina isdubbar, samt att mitt ena ben var blött upp till grenen 🙂 Telefonen ligger skyddad i en vattentät ficka också.

5 svar till “Orsakullans utmaning 7. Så typiskt att detta skulle hända just mig…”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.