Polisens dag.
Jag har egentligen lärt känna 8 poliser genom åren, en som var barndomskamrat vart polis (Tomas) en som gick i min parallellklass (Lisa) en jag växte upp som granne med (Lena) En var ordförande i båtklubben (Lennart K) Jo så en till Lennart T som bodde på samma gata. Och en jag bara jag kände, samt en kompis till min far (Hugo) Men jag väljer en nära släkting. Jag kallade honom för morbror Lennart. Han gifte in sig i släkten med min moster redan innan jag såg dagens ljus.
Från tidig ålder fick jag följa med och fiska, han visade mig några fiskevatten och han visade mig hur man lade nät när jag var mycket ung. Det roliga var att jag fick åka i hans Amazon 123GT, den var röd och fin av årsmodell 1966. Dvs jag var typ 6 år fyllda.
Där lillebrors bil brann hade vi varit något år före och moster ville följa med när jag la nät. Jag frågade om det var rätt? Jodå svarade hon. Lennart hade ju visat mig typ över 45 år före.
Fångsten vi fick den natten.
När jag blev lite äldre till åren började det väl inte så bra är jag fick en moped av min rätta morbror Stig, jag hade önskat en i julklapp, han bodde på samma gård som morfar där jag förvarade mopeden jag fått av ”tomten”… jag kan ha varit 11 år typ. Jag kom åkandes på vägen där på landet där morfar bodde och där kom Polisman morbror våra blickar möttes i en kurva… han rent utav hoppade ur bilen och sa med brysk röst: Vart har du lärt dig köra moped? Den här vill jag inte se dig på gatorna i Timrå med. Han var stationerad polis i min hemort.
Vad han inte viste var att jag köpt min första moped när jag var typ 7 år av Sonny (en granne) för 8 kronor. Det sved rejält utav veckopengen 😊
Med åren som gick blev han kriminalare… jag mins en julafton vi var hos dom, han hade jour så fick han en utryckning. Det var ett mord som hade begåtts, det var det enda vi fick veta.
Vid ett tillfälle fick jag även hålla i hans tjänstevapen, det var naturligtvis oladdat.
En gång fick jag också en fin samling 5 öringar (dom sitter i mitt myntalbum)
Det finns många roliga fler händelser till jag kommer på, det får stanna så, mer än att jag hade god relation till honom och alltid på rätt sida lagen såklart. Man frågade något och så fick man alltid svar och han stöttade mig i ur ock skur.
Det finns en grej till jag vill nämna, när man gick i skolan mot slutet fick man bevittna en rättegång i Sundsvall, det var en tjuvskytt (förmodligen morbror som hade gripit honom) Personen i fråga hade kört på ett rådjur och haft geväret med sig i bilen (laddat) och skjutit det när det var skadat, men hur rådjuret hade styckats och hittats hemma i hans frys kunde den åtalade inte förklara. Min morbror satt bara och skrattade hela rättegången 🙂
Ännu ett bidrag till Orsakullans Bloggutmaning Augusti
Det var ju barmhärtigt av mannen att skjuta rådjuret men på den tiden fick man inte ta vara på djuret eller hur? Numera är det annorlunda har jag förstått, åtminstone från mina hemtrakter på Åland.
Åland är så litet så där kände alla människor alla poliser, nu kanske det är lite annorlunda.
Fina berättelser du har skrivit ner.
Tack så mycket! Jag hade ju många fler berättelser såklart eftersom jag kände honom över 50 år. Jag hade kunnat lägga till att han lockade in mig på Cornelius i unga år, det var meningen/tänkt att jag skulle få följa med på en konsert en gång, men jag blev sjuk. Rättegången: Man får bara skjuta under utsatt jakttid. Varför åka omkring med ett vapen utanför jakten tro… det hela var så genomskådat tjuvjakt, man ska även anmäla till polis och märka ut platsen om man råkar köra på ett djur. Sedan styckat och klart i frysen… Jag minns inte hur det hela koms på.