Nu har gossen Åke läst på, gullvivan är en ört i familjen viveväxter.
Gullvivan är bland vårens (veris) förstlingar (primula). Redan vid snösmältningen visar sig den övervintrade bladrosetten med vitgröna, sammetsludna blad, och i maj och juni kommer gullvivans blommor, strax efter vitsippans.
Gullvivan har djup och smal krona, som är trattlik med i röret inneslutna befruktningsdelar. Hos vissa strävbladiga växter är mynningen försedd med fem små knölar eller fjäll, som bidrar till att stänga den för regn och ”objudna gäster” ur insektvärlden.
En egenhet hos gullvivan är att hos somliga individer är ståndarna (1 i figuren) kortare än pistillen (2 i figuren). Hos andra exemplar är det tvärtom. Detta kallas heterostyli och motverkar självbefruktning. Bägge varianterna förekommer ungefär lika ofta.
Pollenkornen hos korta ståndare är mindre än pollenkornen hos långa ståndare. Det gör att stora pollenkorn, som hamnar högst upp på ett långt stift, klarar av att bilda en lång pollenslang ner till fröämnena, medan de små pollenkornen lagom klarar att bilda en kort pollenslang.
Gullvivans underjordiska delar är en vertikal- eller pelarjordstam, och efter pålrotens död, vilket inträffar i början av exemplarets tillvaro, får stammen ett antal tjocka trådrötter. Denna jordstam dör och multnar i sin nedre ända och tillväxer uppåt med en bladrosett varje år, till dess den avslutas med en blommande stängel. Tillväxten fortgår därefter med rosettbärande sidogrenar, som i sin tur på samma sätt avslutas med blomställningar.
En mutation, inte helt ovanlig, har röda blommor. Om dessa korsas med de vanliga gula exemplaren får avkomman en färg mitt emellan. Dessa ska inte förväxlas med halvvissna gula exemplar, som under en kort tid har en rödaktig nyans.
Det var precis detta jag hade upptäckt om mutationen på min tomt för denna vår har jag aldrig tidigare sett så många blommor av dessa sorter. Jag kan intyga att gräsklipparmannen åker runt, det gör han med glädje. Jag uppskattar att turerna runt nu är uppe i ett hundratal gullvivor. Bensin finns på hela macken i byn 😉
Denna tisdagsmorgon vaknar man upp, gnuggar sina blå och upptäcker att någon har placerat en bukett blommor i badrummet.
Denna mutation såg jag ofta i yngre dagar, men måste erkänna att det är länge sedan jag såg den ute i det fria. Om färgen är vackrare än originalet tvistar det lärda. Lite som fruktköttet i en vanlig apelsin, kontra en blodapelsin.
Jag låter dem växa på varje år innan jag klipper ned dem, visa flyttar jag till ett par rabatter… vi kan nog ha skilda åsikter om nyanserna. Gula är vacker ja, men det är röda också 🙂
Det är lycka att ha en sådan bukett =)
Ha en fin eftermiddag!
Tack LillaSyster! Jag är helt inne på din åsikt att det är lycka att h en sådan bukett 🙂