Jag kliver upp på morgnarna, ingen som tassar bakom mig, ingen följer mina steg, ibland kom ditt lille huvud upp och du blickade ut, tittade på mig och tittade ut, regnade det somnade du om. Smutsig och blöt ville du aldrig bli. Gick jag in på toaletten följde du mig dit. Jag vet varför. Även när jag duschade stod du där och höll koll.
Vi försökte i dagarna tre på djursjukhuset att vända din infektion i lever och bukspottkörtel men ditt varma hjärta orkade inte längre, vi fick där ta det snabba tunga beslutet på måndagen att skona dig mer. Då och då under lördag och söndag stirrad du upp och gav oss hopp.
Tack för alla fina morgonpromenader, du finns kvar på bild på mitt bankkort.
Många minnen lever kvar, jag kan lätt berätta tusentals roliga…
Jag njöt lika mycket på havet som ute i skogen med dig.
Tänker på alla stränder vi vandrat på, tidiga mornar och sena kvällar. Era två blickar då man sa: Ska vi gå ned till stranden? Ni drog som en pil på led.
Glömmer inte heller de tre dagar vi gick spårningskursen ute i skogen, terrängen var eländig stundtals. Du fick ett litet diplom för du var så duktig. Jag minns du somnade på stigen ibland av trötthet men strax i nästa övning spårade du upp mig under granen var så ofattbart. Jag trodde du missade mig, men jag hade ju gått den kroken du följde mina steg. Du gjorde mig stolt speciellt när kursledaren berömde att vi tog med en så liten hund. Hade ju en aning vad vad dina gener var framavlad till, men inte att du spårade så klockrent.
Glömmer heller aldrig då du slickade mig på huvudet då jag hade ramlade där på stigen och tuppade av en stund… din syster och du hade vänt om då jag snubblade på en sten när jag sprang med er på den stigen vi vandrat så många gånger.
12,5 år går fort, jag kommer inte att glömma dig på långa vägar.
En som också saknar dig mycket är Lola. Vi har vissa problem att lösa…
Jag höll dig i min famn, du fick ligga i din favoritplats. Dina andetag gick ned. Dina hjärtljud avtog… jag pussade dig godnatt för en sista gång, lade dig ned. Stoppade om dig en sista gång under den röda filten på den fina ombonade britsen. Jag släckte de tre ljusen och lämnade dig.
Jag fick så fint farväl av dig… bara du och jag… nu får du vila och slipper hålla koll på mig mer.
Tack min fina vän för att jag fick dela din resa. Jag kommer aldrig att glömma alla våra fina minnen. Tomheten den är värst men jag är glad att din kamp nu är över…
Du kommer alltid att vara min stora idol.
Ditt lilla huvud vilar inte på din kudde längre, den är tom. Glömmer heller aldrig då vi hämtade dig över de 80 milen enkel…
Alla de varma blickar du gav mig ger mig tårar i ögonen…
Vila nu i frid min lille fina, varma, goa, filurige, roliga, tuffa lille tuss. Du kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta.
Sov gott min vän. Nu är krämporna över.
Här kommer en minnesfilm till dig. (klicka gärna på den)
Tussan 2008-05-07 – 2020-08-31
