Drog till skogs… frosten hade lagts sig, -3 grader.
Med Lill Plutten och de fyrbenta. Vi har en tjärn ca 200 meter här ovanför, eftersom inga skridskor var med siktar vi på den helgen den sextonde då han dyker upp igen. Vi skulle ha med puck och klubba också, sedan vart jag påmind om att förra vintern spelade vi på isen. Fick förklara att på havet kan man inte vara före nyår. Men man vet aldrig.
Gissa hur han förklarade hur det var i skogen när mamma dök upp.
Jo det var lite kyligt då solen gick upp.
Lyckligt barn.
Och gissa hur lyckliga de fyrbenta vart då ett par älg ben plockades fram.
Flashback i ett dike: För X antal år sedan bra precis samma årstid och plats i hörnet på min tomt fick jag ett meddelande från en vän i Stockholm, tryck på canvas skicka faktura. Fredrik vart mycket nöjd med resultatet. Nu vart det ett nytt motiv här i diket.
Det fraktas tunga ekipage på E4:an…
Nu stod dom här 4 ekipagens förare för att vila och sova.
Själv tog jag en sådan här. Men det var mäktigt att se 3 st stå och tanka innan dom kom iväg.
Strax norr om Örnsköldsvik.
Var bara tvungen att stiga ur och ta en bensträckare i den första snön jag fick se denna höst.
På en gata i björkarnas stad.
Väl hemma igen styrdes kosan söderut…
Här om ni kommer ihåg satt jag i en buss senast. Var bara tvungen att ta en bensträckare…
Precis på minuten innan stängningsdags han jag in på min vårdcentral denna fredag.
Just ja! Det var en resa tur och retur Höga Kusten bron också…
Vi tog oss ut till den yttre skärgården denna fredagseftermiddag, jag kopplade hundrana och drog ned mot havet. Höstdagen var blåsig och kall men fin. Det blir sista hösten härute… lite vemodigt, kommer att sakna detta ställe. Det är ngt vist med den yttre skärgården.
Stugan till vänster (röda) sprang jag redan som barn i… min far hjälpte Stures pappa och bygga ut den. Numer bor min tremänning permanent.
Det är något vist med havet.
Här gick vågorna verkligen in.
Undra hur många dofter Lola tar in…
Udden där ute ligger så ön Åstön, därefter lång över har vi Finland en bit bort.
Jag trodde jag såg sälar i vågorna men det var surfare som provade vågorna.
Raska tassar hem över i mossan.
Skogen var riktigt fin.
Väl hemma i stugas värme väntade Lill Plutten i hockeymundering.
Det vart lite hockeyspelare i köket förstås med mig.
Jag skulle firas också.
Ett kännetecken för oss.
Titta så fint han skrivit på paketet.
Kolla!!! En riktig fotoryggsäck med inbyggt ryggskydd, nu kan jag ta med systemkameran på skoterturer också.
Vissa andra känner sig också hemma härute.
Men var det inte en hockeyspelare här?
Snart kommer Timrå IK in på isen…
Jodå, hemmadräkten är på.
I periodvila sitter mormors äppelkaka galant.
1:a eldvaktare ikväll också.
Lite till god äppelkaka gick förstås ned.
Alla sagor har ett slut…
.
Sistnämnda fotot är tagen av dottern Rebecca Blomqvist
Mina Salomon har gjort sitt, dom följde mig många steg tillika flera mil… och som min faster sa: Lill Åke du kommer att gå långt här i livet bara du har något riktigt på fötterna. (Faster Bibbis ord redan 1968-69)
För att förtydliga detta spektakel användes papper i skorna indränkt i brännbar vätska där det hela släcktes med vatten strax efter bilden är tagen.
