År 1964 tog den unge Åke en serie bilder vid Skillinge havsbad. Far satte i en stor filmrulle för 60 år sedan, räckte över den stora kameran och sa: ”Ta med dig denna och fotografera på min son”. Far och mor var inte med denna gång. Det är början på något stort. Det är starten på en karriär. Min karriär som fotograf. Kameran, en Flexaret 6×6, har naturligtvis en hedersplats i mitt kameraskåp. Pappa sitter i himlen och njuter nu, leende åt allt det digitala numera. Jag har ju ”liksom” fortsatt i hans bana…
Jag tar kameran från dess hedersplats och dammar av den.
Tillbaka på den plats där allt började för 60 år sedan.
Det är platsen där allt började. En mycket fin vik i den yttre skärgården i Timrå socken. Skillinge Havsbad.
”Ja, det var ju där borta”, säger min tremänning Christian och pekar.
Åter står jag här, efter mer än sextio års frånvaro i dessa spår, jag och min klumpfot.
Foto: Christian Pettersson.
Och ser ner i sökaren för att kontrollera skärpan igen 🙂 Det här var ju ingen kamera men någon automatik på ngt vis. Utan man valde tid, skärpa och bländare själv och för att berätta mer valde man också något som kallas ISO som stod på filmen. Naturligtvis hade jag fått grundinställning av min far som tid 125 del och bländare 8. Skärpan skulle Åkes små blå ordna själv 😉
Foto: Christian Pettersson.
Då såg det ut så här med Flexareten:
Nu är det denna utsikt 🙂
Här är platsen där min lillasyster gungade framför fiket 1964. Om jag är riktigt självkritisk är det ju bara den bild jag lyckats med på syrran 🙂 Jag tror säkert min far gjorde allt i förstorings rummet för att ordna bilderna till det bästa. Jag fick säkert inte låna med exponeringsmätaren, det var ju nog med den stora kamera 🙂 Vad jag åxå minns var att far hade exakt två sådana kameror för sina fotouppdrag (jag kan ju ha fått låna den mindre bra också)
Här klingar inte längre något flipperspel, ingen glass finns att köpa… Kaféet är borta sedan länge, byggnaden är numera ombyggd till nu en sommarstuga här vid strandkanten. Ägarna bor i Stockholm berättar, Christian och är sällan här.
Christian liten med min farmor och hennes syster (Christinas mormor) Jag mins vi åkte bil ut med Karins man Ture, vi kan haft min fars Opel. Det var en storartat utflykt att få åka hit ut.
Nutid med en stor Christian 🙂 Syskonen Jonsson, dvs. min farmor och hans mormor borta sedan länge…
Man ansåg då att denna stuga låg typ 50 meter upp på berget. Christian håller med och skrattar.
Men så var det ju inte… det var ju inte ens hälften så högt upp.
Sommarstugan 1964.
Sommarstugan idag, med fortfarande lika fint läge 🙂
De svartvita bilderna finns i Åkes fotoalbum nummer två, som han fick av sin snälla och beundransvärda farmor på sin åttonde födelsedag 🙂 Finns ingen i världen som har haft mer tålamod som min farmor med oss syskon. På slutet av 70 talet typ 76 var jag och hämtade min farmor här ute med min dåvarande båt och bjöd henne på en fin båt tur hem till hemmahamnen där vi bodde.
Det här bladet utgör sida två i fotoalbumet. Ja, det är Åke som har ritat detta på fri hand 🙂 Redan 3D på den tiden, ja 😉 Varför jag inte har färglagt det kan jag inte svara på… (med det hela började ju med svartvitt) jag sitter där bak i pappas Opel Rekord HGV året 197 och njuter i sin favorittröja som mor stickade. Denna bild prydde med alla synnerlighet ortens tidning den dagen 😉
Tack snälla Christian för denna fina tillbakablick jag suktat till länge. Nu kom chansen och jag fick förverkliga den 🩷
Taggar: #Nostalgi, #Flexaret, #havsbad, #Tynderö, #sandstrand, #gunga, #60 år, #båt, #strand, #hav, #ljus, #sommar, #båt, #brygga, #vik, #Norrland, #Timrå #Timrå Kommun #Liten pojke, #Opel #Rekord, #caravan, #gungställning, #glass, #flipperspel.
Jag sitter här och ler=) Fina svartvita bilder och platserna är sig lika än idag. Din pappa visste vad han gjorde. Hoppas att du snart blir av med klumpfoten. Ha en bra kväll!
Tack LillaSyster! Glömde skriva varför dom är vit ram utan text, det beror på att pappa förstorade och framkallade allt själv då. Han lade fotopapperet i en ram under förstoringsapparaten. Foten går åt det bättre hållet. jag är nu utan bandage men ska gå med denna specialsko ett tag till. Jag får ju inte belasta främre trampdyna än. Jag har en bokad tid med min operationsläkare den 7/11 🙂
Härliga bilder o berättelse, kul att Christian var med i nutid precis som i dåtid! Aningen förändrat i stugan och utsikten är bedårande vacker!
Vilken tur du är är på riktigt återgång med din fot, snart så springer du fram som när du var liten! =)
Tack Åsa! Denna resa var planerad sedan förra året. Tyvärr kunde jag inte belasta min fot som i sommas. Men Christian var helt med på detta sedan några år tillbaka. Ja stugan är upp pimpad genom åren såklart. Christian förvaltar den väl. Jag är på gång men jag ska inte ropa hej innan jag kommer över bäcken. Men jag är glad att foten sitter kvar efter tre operationer… det var illa ett tag men nu är det hopläkt, i april-maj var det tänkt att kapa stortån, men läkarna avbröt då det hela var läkt så bra. I går var det exakt 14 månader sedan jag blev akut opererad första gången. Jag vet inte om jag törs visa upp mina operations sår 🙂 Men jag har räknat ut att jag har bott 25 dygn på sjukhuset, och det var redan till april på 8 månader.
Tack för den fotoresan… Fina foton, och nostalgiskt med de gamla svartvita bilderna
Tack så mycket Gilla! Det har varit en fantastisk resa under dessa år. Jag har gått i min fars fotspår och fortsatt utvecklat fotokonsten 🙂 Egentligen startade jag med smalfilmning på alvar i början av 70 talet… super 8:an hade kommit som sedan övergick till en systemkamera 1975. -77 vart det film igen, då var jag till Åre bla. och filmade Ingemar Stenmark med ljud 🙂
I mitt första fotoalbum finns jag medan från dag 1. Eller före då mors magen är lite rund 😉 Min far hade fotoklubb långt innan jag föddes. Jag har suttit på ett kulturmagasin och sökt reportaget om min far som finns i en tidning på tidigt 50 tal… man får låna årsvis och sitta och söka själv där. Allt är inte digitaliserat ännu och på den tiden fanns det 3 tidningar på orten. Mor hade ett urklipp på det hela med tyvärr brann föräldrahemmet ned… min fars kusin ska ha ett urklipp kvar, och jag har fått en bild för många år sedan, men efter en datakrasch försvann den kära bilden/urklippet. Kusinen söker efter den igen. Jag måste kolla till honom igen bara…
Fina minnen. Så lessamt att föräldrahemmet brann ner och mycket med det… Hoppas du får tag i detdär kära urklippet
Jag ska aldrig ge upp!
Vilken underbar berättelse ❤ och fantastisk kamera också
Tack så mycket Irene! Jodå kameran är allt fantastisk och betyder en hel del för mig som du förstår, den har nu hängt med några år 🙂
Vilket underbart inlägg med alla fina bilder från både nutid och tider som gått och så din fina berättelse.
Ha en Glad Halloween!
Kram, Ingrid
Jag tackar då mycket för dina fina ord Ingrid! // Kram
Det här var ta mig f*n det bästa inlägget jag läst och kollat på länge. Så roligt att du fotade nu-bilder till de gamla bilderna. Snyggt jobbat!!
Tackar, tackar Tony! Man försökte göra det så lika som möjligt 🙂
Det ska böjas i tid sägs det ju, och det gjorde din pappa verkligen!
Sedan är jag oerhört impad att du som åttaåring kunde rita i perspektiv. Det är du troligen ganska ensam om.
Så kul att läsa din berättelse och att du och Christian valde att ”walk Memory Lane”. Å din kompis är nog den första killen i dina roliga berättelser som inte har ett smeknamn, inte i ditt inlägg i alla fall.
Läste i dina kommenterar att klumpfoten snart är ett minne blott. Äntligen kan jag bara säga. Håller alla tummar och tår till den 7 november och läkarbesöket.
Jo det är bara ta tjuren vid hornen och kämpa på. Farsan hängde jag mycket med och såg när han både textade och tillverkade skyltar åt företag. Det var även en bokhandel som lejde honom att skriva gratulationskort. Du vet med åkta bläck 🙂 Du jag har inte tänkt på vad Christian har för smeknamn… jag måste kolla 🙂 Jag har nog ett litet tag kvar på klumpfoten… jag går tex å antibiotika änne (10 månader imorgon) Ja det ska bli spännande att se vad min doktor säger!
Läste din fantastiska berättelse på mobilen i morse, men det är så jobbigt att skriva där…..
Det är ju så roligt med foton både svartvita å färg, man kan ju precis som du gjort, dokumentera på ett mer tydligt å roligt sätt. Tog ju själv med lite bilder i min bok, tycker det gör det hela trevligare….
Nu kan man säga att även du har börjat på en biografi… 😉
Tack Christian! Jo trådarna börjar dra ihop sig 🙂 Jo jag har bläddrat i din fantastiska bok men inte börjat läsa i den den, men Facit har köbricka nr 1 😉 …men 65 års minnen skulle jag nog aldrig bli klar… tänk bara alla mina kompisars namn…
Hahaha… skit i det, bara ditt namn finns med….. 😉
Jodå mitt namn finns med, den ska få ett eget inlägg 😉
En väldigt intressant resa. Kul också med bilder från förr och nu.
Jag började min resa tillsammans med kameror först vid 18 års ålder. Då fick jag låna mina föräldrars gamla kamera för att efter något år köpa en egen på den lokala bensinmacken för 10 kronor. Det hade varit kul att spara dessa som ett minne, men de sållades bort under de flyttar jag gjorde i unga år.
Bilderna från den tiden finns dock kvar, både som pappers- och diabilder.
Vi ses på tåget imorgon. Trevlig helg.
Tack så mycket Stefan! Jag gillar det här med att sammanfatta nu och då. Vist är det roligt när man tänker tillbaka på en tid bakom en kamera. Trevlig story du berättar. Mycket Intressant! Just från en mack också 🙂 Finns macken kvar? Du måste visa upp den och berätta! Vi får skapa en utmaning kanske med namnet: Nu & Då? Jag var ju med farsan på både film och fotouppdrag så för mig vart det naturligt att bara fortsätta, och far var hård, se och lär sa han bara 🙂 Jag glömmer aldrig då han skulle göra en film i ett badkar, med solnedgång och vågor, ja gissa vem som fick göra vågorna och det skulle vara utan skum 🙂 Jag tippar på att jag var 7 år, allt finns kvar såklart, sedan lade han på Mozarts Månskens sonaten 🙂 Du vet på den tiden var det ju fotolampor som bara gick i x antal minuter innan de blev för varm, så man fick växla mellan två för att de inte skulle explodera. Jag minns mitt första bröllop jag filmade åt en arbetskamrats son… Sven hade studerat mig ett tag och sett mina filmer. jag var inte 18 år fyllda ens. Jag hade precis köpt en Super 8 med sound. Kamera 2600:- och projektorn lika mycket (året 1977) Märkena var Elmo. Oj vad jag sneglade på projektorn i den lokala fotobutiken, nästan varje kväll. Före det hade jag en fin Chinon filmkamera. Min arbetskamrat Sven som vara lika foto tokig som mig, tjatade så på min filmkamera att få köpa Elmon, så jag fick ge med mig till slut 🙂 Det var ju dyrt att både fotografera med Systemkamera och filma liksom… på den tiden hette mina systemkameror Olympus. Och det skulle ju kompletteras med objektiv och annan utrustning också 😉 Diafilmerna var ju inte heller billiga… jag tror jag hade med mig 10 st till Kos året 1983 (8 st Kodak och två Fuji) Jag berättade aldrig för farsan att jag hade köpt 2 st Fuji. Och det fick jag ångra stort att jag köpt Fuju för en film av dessa försvann på laboratoriet… jag skrev i över tre år och frågade. Jag antar att någon snodde den. Jag är hård som säger så men jag har fått ett negativ stulet på ett annat fotolaboratorium på 80 talet när jag gjorde en stor förstoring. Idag skulle jag riva himmel och jord. Allt finns du vet i askar/fack/lådor för diaprojektorn som naturligtvis finns kvar. Och jag hade kompletterat med en 13-15 st filter också.
Trevliga minnen … och fina bilder från nu och då! Jag fick min första kamera i tioårsåldern … en lådkamera som varit min farmors 🙂
Tack Anki! Men så trevligt att du fick ärva din farmors lådkamera 🙂 Jag gillar det här med att återvända och ta upp igen 🙂