En gjorde slag i saken när havet låg platt.

Kopplade på båtvagnen, och drog ned till havet och backade i henne 🙂 

 

Kanske jag hinner ut innan sola går ned…

 

Kaptenen drog nästan på full maskin när han lämnade Nacka..

 

Jodå, den här Åke tog sig allt dit 🙂 Mina 44:or började kliva iland här redan året 1972. Exakt på denna plats. 54 år sedan nu i sommar 🙂

 

Fanns även tid för lite spex 🙂 

 

Lite sorgligt vart det… stativet var med men skulle haft det en meter längre fram så hade fjärren nått ända ut till på sandbankens udde…

Ön där bakom är naturligtvis den fina ön Alnön ❤️

Men lattjade in i bild lite till då 😉

 

Här på udden har det alltid vuxit rosor.

 

Konstigt!!! Dom är bra ”lika” dom som finns hemma på våran gård 😉 

 

Ja det vart så man fick nypa sig i armen när man klev iland på den stora Gistaholmen…

Jag undrar hur många gånger jag har legat på den här stranden med en brasa på kvällen och långt in på natten…

Gistaholmarna består av 2 st öar. Här är den mindre.

Många morgonsim har det blivit ut och runt den lilla ön. 

Roligaste minne därifrån: Jag hade lånat en segelbåt jag ville köpa, men Kjelle sa att jag inte kunde koppla av och segla, dina nerver klarar inte det du som har åkt omkring uppöver 60 knop. Sagt och gjort övertalade jag Ljungans Marina att få låna den en vecka. Hämtade den en torsdag och på fredagen vart det till att kasta loss. Vi kom hit första kvällen jag och min kompis Thomas med två ruffhäxor ombord 🙂 Senare på kvällen dök det upp fler kompisar för de viste jag fyllde år. Jag tror vi låg 5 st båtar till på mitt ankare den natten. Gissa hur många varv vi snurrat under vi låg och sussade, det var bara till att släppa ut ankarlinan så den fick reda ut sig själv med hjälp av vinden (tur den var blå och flöt) Annars hade man fått dykt om linan satt fast i roder eller i  värsta fall, propellern.

Tråkigaste minnet: Jag skulle gå ut på däck en midsommarafton för att slå en drill när jag plötsligt hamnade i vattnet och såg relingen högt ovanför mig. Till mitt försvar spöregnade det så mycket att man knappt såg handen framför sig. Men det blev ju lite roligt ändå…

 

Det här är en barlast ö. För 100 tals år sedan gick det fartyg hit, de möttes upp med pråmar från Lögde bruk. Hela ön består av svarta stena på typ 10 cm stora.

 

Tyvärr har skarven återvänt 🙁 60-70% av träden har kraftigt fallit offer och ligger nere… 

Då sätter man kurs hemover. Så hejdå, men är snart tillbaks igen 🙂 

 

Så har vi avklarat den dagen också. 

Jag är snart tillbaka igen på havet 🙂

Trevlig torsdag på er alla!