Plats & ro för själen skulle fortsätta givetvis och jag tjuvar fortfarande på med LillaSysters färgglada fredag 🙂
Klockan närmade sig 22:00 då jag och min fyrhjuling rullade in på badstranden.. Jag hade fått indikationer från Angelgirl att Norrsken var på ingående. 22:30 vart det synligt i min Nikon.
Jag utförde ett litet experiment med att justera vitbalansen. Provar man inget får man inte lära sig något…
Jag kan lova er alla att det var svart ute… men inte på himlavalvet 🙂
Vid 22:40 fick jag sällskap av månen 🙂
Vid 23:30 startade jag upp min fyrhjuling och packade ihop, med en massa bilder på minneskortet. Titta på havet hur dimman flyter in.
Jag önskar er alla en fortsatt trevlig fredag, och jag hoppas att vi ses på ’Hoppa på Tåget’ med en eller två humlor 🙂
Otroligt vackra bilder du fick.. Önskade jag varit på samma ställe som dig! =)
Men då mina bilder på norrskenet blev pannkaka, tack vare stampande elaka älgar så blev det bråttom att få in stativ o kamera i bilen o snabbt därifrån… Men jag fick super fina bilder på Vintergatan innan allt elände hände..
Ha en fin fredag!
Kram
Tack Åsa! Det var inte så starkt sken, man får vara nöjd med stunden. Jag är glad att jag tog mig ut. Stampar älgen är du på hans mark och det gillar han inte. Då bör man ta sig därifrån bara. Vintergatan lät intressant 🙂
Återigen magiska bilder! Tack för att du sprakar! Vi ses imorgon =)
Helt underbara bilder. Ja, du och Åsa bor verkligen i ”Norrskensland”. Hon påstår visserligen att jag också gör det, men än så länge har jag inte sett en en antydan till Norrsken. En himla tur att du och Åsa skämmer bort oss stadsmänniskor med det fina fenomenet. Tack!
Det är inte HUR man har det utan HUR man tar det… så sägs det, liksom göra det bästa av situationen.
Jag förstår att Du har och har haft det jäkligt jobbigt och besvärligt, Du har inte haft det lätt med Dina fotproblem.
Jag blev sjuk 1998 varit helt sjukskriven sedan dess, första tiden sov jag 20 timmar/dygn.
Jag valsade runt på både Sjukstugan och Sjukhus, provtagningar och undersökningar avlöste varandra.
Varje ny läkare, ny undersökning och nya diagnoser och mediciner.
2008 fick jag en tumör i magen. Godartad. Snäll. Men den växte kolossalt fort och vägde drygt 500 g.
Tänker inte tråka ut Dig med alla olika käftsmällar, men jag kan väl säga att det har varit kämpigt.
Sen har jag har mina perioder när det är sämre, kroppen värker, jag är hjärntrött, utmattad, noll energi osv…
Så jag klagar inte för att jag tycker det är skoj jag blir dyster och tycker livet är orättvist när jag inte kan göra det jag vill och min funktionsnedsättning blir värre. Ingen gillar att bli sämre. Att behöva mer hjälp. Inte klara sig själv.
Ha en fin fortsättning på denna lördag/ åsa