Kämpar fortfarande på med liv i LillaSysters färgglada fredag, eller håller mer temat flytande så här på höstens kant.
Vi, norrskenets jägare hade laddat med mössa & vantar igen… hade hoppats att en svans försedd komet skulle passera över Sundsvall och att fullmånen skulle framstå lika stor som taket på ett kyrktorn… Men ack, hur det blev. Månen steg inte upp som förväntat, visserligen var det fullmåne, men den verkade vara på en något felaktig bana. Kanske, kanske det lyckas ikväll… Den utvalda platsen, bestämd i tid för att fånga kometens ljus, sveptes i totalt mörker av svarta moln som drog in över Alnöns sydspets där kometen skulle fångas på bild…
Min arm, halva magen och ryggen är täckta av röda nässelutslag, som ni antagligen inte vill se. Det måste vara något ämne som har orsakat detta, men jag är osäker på vilket. Jag fick en salva i onsdags som sjuksystern smorde in, men jag behöver förmodligen genomgå ytterligare en behandling idag. Som jag säger numera: En olycka kommer sällan ensammen.
Men å andra sidan har hösten anlänt, vilket blev uppenbart när man gnuggade sina ögon och tittade ut en morgon i veckan då frosten hade slagit till.
Ett tänt ljus kan verkligen förhöja stämningen till morgonkaffet.
Körsbärsträdet börjar gå i vila…
Gräsmattan färgas lite mer gul…
Så vackert, så vackert. Tack för ditt färgsprak en fredagsmorgon i oktober.
Hoppas innerligen att nässelutslagen försvinner på direkten, så där som när man knäpper med fingrarna. Jag gör det härifrån och säger försvinn från Åke nu. Genast. Allt tycks komma på en och samma gång ungefär. Ha en fin fredag, vi syns på tåget imorgon !