Denna story handlar om en ärrad man, men hans ansikte var aldrig menat för uppvisning. Visst, jag är bränd, men det var i näsan, där jag en gång ofta fick näsblod. Det är dock inte blodet som är kopplat till min historia, utan en ögonoperation jag hade för en liten vårta på ögonlocket. Som man säger: ”En olycka kommer sällan ensam,” daterad den 30 november 2024.
Uffe sjunger ju här om ärrad och bränd uti sin sång.
Några gånger till har jag ärrat min ansikte, som ni ser lite längre ned under ögat i höjd med örat gick det in en flisa och 15 mm upp mot ögat fick Doktor Stål operera ut den galant (flisan pryder i ett minnes album såklart) Påsarna under ögonen är på väg tillbaka efter min långa sjukdomstid. Ögonlocket vart väl bra och matchar väl mina fransar 😉
Nu var jag lite nervös för detta ingrepp så jag vet inte när jag knallade in till ögonläkaren. Vi hoppar bedövning sa han bara och så tjoff!
Jag hade tiden 07:50 denna morgon och gick ut,
Detta förtjänade verkligen en belöning, eftersom jag inte kunde fylla något i kistan på morgonen… jag hade faktiskt drömt om mors hallongrottor för inte så länge sedan… och se dom stod bara där i glasmontern och såg inbjudande ut 🙂
Jag lade till en räkmacka och en Trocadero till kaffet på brickan, satte mig ner och funderade över alla mina hyss där på sjukhusets fik 🙂
Det värsta ärret sparar jag till en annan story… Micke Rickfors brukade fråga hur jag har det med facet 🙂 Men man bygger ju inte på det för att det ska bli vackrare precis 🙂
Mitt bidrag till LillaSysters färgglada skapelse uti november.
Älskar när man är ute innan den bokade tiden börjar- ditt besök räknas dit i min värld 3 minuter hit eller dit i det här sammanhanget räknas inte =)
Mackan mmmmm hallongrotta mer mmmm! Tack för spraket!
Tack LillaSyster! Jo tider är allt till för att passas!
Den som lever blir ofta ärgad, både på in-och utsidan. Det viktigaste är ju att både du och synen klarat sej.
Verkar som att det gick undan idag hos doktorn…. Så visst var du värt belöningen, fast du fick stå för den själv Ha en fin färgsprakande Tisdag. Här skiner solen mellan molnen, men inget regn – bra så
Tack Gilla! Jag fick en flashback till min mors kära Hallongrottor, som var något mor gav oss när vi hade ramlat och slagit oss typ. Jag minns hur jag satt i hennes knä och blev tröstad, medan den stora kakburken stod på bordet framför oss. Ärgad och både på utsidan o insidan stämmer helt in… jag är alltid så glad då jag får lämna plåsterkåken för det är rätt många gånger som jag blivit kvar nu… jag har nämligen 25 dygn övernattat på sjukhuset totalt under det senaste året räknat till maj. Nu får det räcka ett tag 🙂
Snyggt! Snabbt, effektivt och inte ens blodvite uppstod. Gissar att det inte ens gjorde ont. Tänk om det hade gått lika smidigt med din fot.
Himla snygg selfie:-)
Hallongrottor är ju en bra tröst minsann, bravo, gott dessutom.
Räkmacka brukar jag också unna mig i sjukhusmiljöer, en tröst verkligen och gott det också.
Ha en fin kväll.
Tack MIkael! Du förstod min tröst så väl 🙂 Hallongrottor var något som mor gav oss när vi hade ramlat och slagit oss. Jag minns hur jag satt i hennes knä och blev tröstad, medan den stora kakburken stod på bordet framför oss. Och idag är mina besök i plåsterkåken, mellan tre till sex gånger i veckan, en liknande tröst då jag får smocka i mig dem 😉