Nacka 144

Ska sanningen fram har jag aldrig haft något med tröskning att göre eller… kanske om jag tänker efter. För en 26 år sedan fast 5 månader före i en juli morgon när Åke låg och sov  på söta örat knackade det på ytterdörren, vill minnas att det var en solig söndag i alla fall för det såg jag när jag öppnade mina blå. -Det är någon som bankar på dörren sa frun och knuffade i mig. Där ute stod drängen till bonden (min kompis Skalman) skitig upp över öronen med en trasig och mycket skitig detalj. -Lars håller på att tröska ute på en åker och denna gick av till Tröskan. Vi vill ha en ny nu!!! Jag vände och vred lite på den och sa: Självklart 🙂 Det hela visade sig ligga i tre delar exklusive remskiva. En remskiva är det som en kilrem går på eller driver det hela. Hinner jag ta en fika först frågade jag? Sagt och gjort lade Skalman puzzlet i min bagage lucka och drog. 

Åke for till sin verkstad och mätte upp det hela, gjorde en skiss. Kapade till ett material och satte igång och svarvade så den vart lik den som låg i flera delar. Fräste in två kilspår och monterade ihop det hela med nya lager. Axeln drev något på den stora gröna skördetröskan.

Glad i hågen till slut ringde jag och sa nu var jag på väg, vart står tröskan? Vi träffs där om 35 minuter sa jag, lämnar verkstaden nu. Sagt och gjort när jag kom fram till åkern där tröskan stod med flera luckor öppna och de pekade vart det hela skulle sitta. Den här bonden var det riktigt kul att jobba åt för han hade alltid som tex nya remmar i beredskap (det som kunde slitas mest) Vi monterade dit den nytillverkade delen/axeln och allt passade förstås.  Glad i hågen hoppade Lars upp på tröskan tog på sig sina hörselskydd, startade upp det skramlande spelverket och log. Åke vände på klacken och kom lagom hem till söndagsmiddagen 🙂