Så har ”Glad Måndag” ploppat upp, samarbete sker med Carita
I somras upplevde vi en duns på vår altan, en hackspett hade tydligen kraschlandat, troligtvis jagad av en sparvhök. Vi har tidigare observerat att sparvhökar ibland jagar andra fåglar, en sorglig men naturlig del av ekosystemet. Facit agerade snabbt och placerade den omtumlade fågeln i en kartong med en mjuk handduk och lät den vila stilla.
Efter cirka 50 minuter hoppade den ur kartongen, upp på staketet och började sedan se sig omkring.
Efter några minuter till möttes vi av en tacksam blick och ett ”Tack så mycket!” Därefter flög den sin kos (den bilden blev suddig, fotografen var inte riktigt alert)
Så härligt att hackspetten klarade sig och kunde flyga vidare!
På Stenstugu där jag matade fåglar kom ofta sparvhöken och gjorde räder. Men det är väl naturens ordning – äta eller ätas!
Glad måndag!/Ingrid
Tack Ingrid! Jo naturen kan vara hård.
Sån tur att Fågeln överlevde.
Vad är det här med glad måndag?
Ja man blev riktig glad att den klarade sig 🙂 Glad måndag är en utmaning Carita driver. Om det är något roligt vi vill sprida just en måndag som kan vara motig ibland liksom. Carita har länk till alla som brukar deltaga 🙂
Så fint gjort av Facit =)
Ha en bra kväll!
PS jordgubben åts med andakt
Ja och jag fick äran att plocka fram en kartong och välja handduk medans Facit höll i Hacke 😉 Förstod att jordgubben smakade väl. Häromdagen satte Facit ett knippe vita jordgubbar jag fått av kompisen Mogge. De fick ligga i en balja och rota på sig lite över en månad. Jag fick smaka en vit jordgubbe då jag var där… ska bli riktigt spännande att se resultatet till sommaren 🙂
Fint gjort.
Tack! Det gäller att vara snäll uti naturen.
En sådan fin berättelse och så härligt att höra att fågeln klarade sig efter smällen <3
Tack så mycket Carita! Man blir riktigt varm inombords då man räddar ett liv.
Så fint att den klarade sig … man blir verkligen lika glad varje gång man kan hjälpa dem och de kan flyga iväg för egen maskin efter en stunds vila 🙂
Tack Anki! Jo man blir mycket varm inombords då man kan hjälpa till ute i naturen.
Livet har ju sin naturliga väg att vandra, så även djurens.
Så fint att ni kunde hjälpa den där, helt underbart.
Ha det jättebäst nu Åke.
Tack Mikael! Det är trevligt at vara en stöttepelare ibland med naturen.
Vilken rolig historia. Hacke ser ut att vara ganska ung, så jag hoppas att h*n och hans familj lätt ditt hus och eventuella träddetaljer vara ifred;-)
Tack BP! Jag satt igår och städade bilder då den första dök upp där från kartongen. Då kunde jag berätta storyn från början 🙂 Den är en hane, det ser man på den röda fläcken på huvudet. Vi hade en i somras som var och hackade på en spöningsbräda på baksidan av huset… jag hoppas att det inte var den. För många år sedan då barnet var liten kom det en trastunge pipandes från skogen. Den satt bara och gapade, vi hade den i en kartong också… när natten kom tog vi in den och vi fick fortsätta mata den. Efter några dagar släppte vi ut den så den skulle få klara sig själv liksom. Dagen efter satt den på altanen och gick fram till dörren och tiggde mat med sitt pipande och öppna mun. Den kom så igen efter någon dags mellanrum… sedan såg vi den aldrig mer 🙂
Vad söt den var, hoppas den klarar sig.
Ja den var söt. Jag såg den flyga iväg mot skogen, så jag tror den klarade sig