Some image

Hoppa På Tåget – Tår

Äventyret Framtiden ska snart rulla ut från stationen med sitt tåg.

Bakom i vagnarna sitter vi resenärer, vi är ett gäng som reser med. Det finns plats för fler, och det är vansinnigt enkelt att hoppa på. Lördagens tema är Tår som vi fått i uppgift att lösa.

Jag kommer att hoppa lite i mitt liv, från svalka tår till både glädje och sorg där man lätt kan fälla en tår.

Redan i mycket unga år tog min far mig ut på böljan blå. Den här båten fick jag ärva efter min morbror sommaren jag fyllde 11 år. Denna räknar jag som nr 1. 

På 64 årsdagen sitter jag och tittar ut på samma vatten, en plats där far började lära mig sjövett som fiske.

Vist ser det ut som om lampan fäller en tår i den vackra gryningen ?

Tänk att få återförenas med sin högerforward en afton med en match efter så många år…

Eller att inte få tänka tillbaka på ungdomens alla bravader på sjön 🙂 Dicken till vänster, jag i mitten med Limpan till höger för en 40 år sedan. Vi startade på en brygga efter min båt i hemmahamnen. Kusinen Markus (han från GC) både fotar och kör båten i den gropiga sjön. Bakom i bild ser ni förresten den vackra ön Alnön. (det är även min före detta båt i bakgrunden, båt nr: 5) 6:an åker vi efter här.

Från en mycket varm dag i Värmlandskogarna fick jag idén att svalka tårna i en forsande bäck  🙂

När man håller på att lägga plattor i trädgården skulle det provgås till både till höger och vänster, både med tassar och tår 🙂

Man kan lätt fälla en tår när man tänker på fler roliga bravader från havet. Jodå det är jag med några piruetter framför mina 4 benta glada vänner. Ni ser förhoppningsvis skären jag drog på isen?

 

Frun och jag dukar upp för en vinprovning vi skulle hålla, inte en vindroppe fick vi själv prova (snyft) Jodå klart det var med protokoll och jag kämpade med handduken på handleden.

 

Jag gick ned till stranden och tog en bid, jag sände till Anna-Karin och spred till andra man tänker på med denna Fuck Cancer.

 

En skridskoåkares väntan med längtan till havets frusna del kan också sätta avryck.

Det är lätt att påstå: Gråt inte över spilld mjölk! Rätt enkelt att säga, men förstå hur det känns när det var sista skvätten till morgongröten!

Med detta önskar jag alla en fortsatt trevlig lördag 🙂 

 

12 svar till “Hoppa På Tåget – Tår”

  1. Som alltid!
    Ett suveränt och fint inlägg, idag om ordet tår. Och tår fick du sannerligen till med många finfina foton. Det bästa av dem i mitt tycke, det med skridskodojorna på nästsista bilden. Jättejättefin bild!
    Dina fyrbenta vänner wow! Ja, tår på fötter, i koppar och glas, i hjärtat , i ögonen är tårar. Så fin gest av dig att ta mössan på som stöd för Anna-Karin. Sånt värmer alltid, ger tröst.
    Jag vet, vi har alla haft med cancer-eländet att göra på något sätt, om inte själva så i vår närhet.

    Ha en finfin lördag!

    • Tack Karin! Skridskodojorna äe en kär bild jag brukar plocka fram så här på hösten. Anna-Karin var en fin vän, hon bistod med några gamla kameror till min samling också.

  2. Vilket härligt energifyllt inlägg! Fint med mössan tycker jag. Och bilden på glödlampan är superfin! Önskar dig en skön lördag utan tårar.

  3. Vet du Åke, du har en fantastisk ordning i ditt bildarkiv! Jag skulle behöva anställa en på heltid som kunde scanna in alla gamla fotoalbum och ordna upp dem. Nu kommer jag istället att överlåta det arbetet till min arvtagerska, dottern, hon har mer talang för det än jag. Hoppas bara att hon kan tolka alla kråkfötter också. Av alla dina fina foton gillade jag några lite extra mycket, dina fossingar i sjön, tassar och tår på nya golvet, och vintårarna som du inte fick ta del av. Fast, jag är säker på att det blev slattar över i flaskorna….
    Lika kul som alltid hos kreativa Åke, tack!

    • Min far var otroligt duktig på att texta. Jag ska visa upp lite mera av honom. Detta var skrivet för mig ett 64 år senare… jag har gjort likadant för mitt barn 🙂 Fötterna i bäcken vart mycket skönt ska du veta i den varma Värmladsskogen. Tassarna på plattorna värmer i mitt hjärta. Här i hörnet fick Tussan en riktig fin vilogrop hon lade sig i på de varma sommardagarna strax bredvid… Jadu vinskvättarna vart det inget kvar av. Vi var på motorgården jag brukar visa upp ibland, killarna hade whiskeyprovning och damerna hade vinprovning och det hela slutade med att alla grabbar var vid vårat bord och ville ta del av den fina presentationen frun min hade gjort, 24 år på systembolaget med många besök på vingårdar utöver sydliga länder som utbildning på de ädla sorterna tog hon upp. Hon kör ju alltid teman. Det hela kan bli riktigt kul med ett refersnsvin hela tiden 🙂

  4. Fina skär på isen, men bilden då ni åker vattenskidor är så härlig =)
    En fin tolkning precis som vanligt av dig! Ha en skön kväll!

    • Tack LillaSyster! Dicken fyllde 60 år bara för någon vecka sedan, han blev mycket glad då jag presenterade denna bild för honom.

  5. En som alltid så fint och personligt bidrag till temat. Håller med Paula – du har järnkoll på alla bilder som någonsin tagits antingen av dig eller din pappa och dina familj. Det ser ut att vara många kort, och det trots att det ju var faktiskt riktigt dyrt att framkalla bilder på den tiden. Det var på något sätt lättare att hålla reda på alla kort. Nu ligger och ”skramlar” de i olika mappar bara, inte i fotoalbum. Vissa saker var absolut roligare förr…

    Bästa bilden idag är glöglampan som gråter. Så himla bra fångat.
    Å cancer – ja, F**k den sjukdomen…

    • Tack BP! Farsan plåtade inte lika mycket som mig… kanske bara lite minde och han filmade en massa också, säg att det var 40 foto och 60 film. Dyrt ja, men i mitt första fotoalbum som är enbart för mig på 43 sidor med minst tre-fyra bilder på varje är nog morsan med och styr också detta under mitt fösrtsa levnadsår… det var väl ngt vist med första barnet 🙂 Men far har framkallat och förstorat säkert 97 % och de i färg lämnade han nog in. Jag tror inte han skaffade sig foto vätskor för färg. Jag har då aldrig sett förstoringar mer än från butiker även om han hade kunskaperna. Glödlampan är från mitt förra jobbets tak, där stod en stor julgran som tändes vintertid. Kompisen Mackan hade designat den uppe på 60 meters höjd på ett tak. Jag gillade att vara uppe där vid soluppgången. Jo det gäller att ha ordning i arkiven,

Lämna ett svar

Upptäck mer från Nacka 144

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa