Viskar jag i min fyrbentes väns öra: Ska vi gå ut? Lola slår nästan ett frivarv…
Jag är påklädd och kameran i högsta hugg.
4 minuter senare knäpper jag första bilden.
Termometern står och dallrar på nollan.
Nacka havet (Klingerfjärden mot norr) ser allt kall ut.
Men solen tar sig över Löta (Söråker)
Jag siktar på att gå mot bäcken som öppnat sig lite. Det dyker upp hela tiden minnen på ansiktsboka, jag blir så sugen på att uppleva dessa ljuvliga morgonstunder igen… men ingen tassar med mig, hon gillar inte detta knastrande på isen. Imorgon går jag utan vovve 🙂
Hon står hemma på bron och väntar på att handtaget ska vridas om 🙂
Det ser isigt å vintrigt ut fortfarande, här är det VÅR!
Det är ju tur att det finns människor som går upp tidigt – och tar vackra bilder.
ZZzZzz!
Håller helt med Barbro och med Lola. Knastrande is är läskigt. Bilderna däremot är enastående. Å du är ju en renodlad morgonmänniska har jag förstått;-)