Före och efter minneskortens tid.
Ölen till får bli en vanlig en vanlig dryck att fira denna fredag en Jack Danniles inköpt till julen 2024 på Systembolget. Nu är det inte en öl utan en drink typ. Men glaset är betoning på en öl 🙂
Nu ska jag visa upp något unikt. Alla tre kameror har inte minneskort. Den gamla kameran Hasselblad Svenska Express till höger har något som heter plåtar. Plåtar låg i den gula asken till vänster. Det kommer några bilder sedan.
Hasselblad 500 c har en film som heter 6 x 6 (den gula rullen. Hasselblads 500 (en specialversion) var också med i rymden på den första månlandningen för 55 år sedan. Det vart även Sveriges första satellit som svävar i rymden, det tappades en Hasselbladare vid en rymdpromenad då.
Den sista vita kameran är en så kallad instamitik med benämning Intax mini 12 (dotterns)
I mitt hus har det alltid funnits Kodak som nummer 1. Huidans mig om jag satte in en AGFA eller Fuji film på 60 talet då jag startade min bana i foto världens konst.
Farsan präntade in en föreläsning han hade på sin fotoklubb där en stor profil i Timra (Honka, fotograf) var inbjuden. Hon visade upp både Kodaks och AGFA film som hade några år på nacken och Kodak behöll sin förger mot för AGFA som gulnade. Här ser vi tre filmer så kallade 6 x 6. Den vänstra är skrivet med Älven på. Jag har aldrig framkallat den filmen, jag vet att jag promenerade till Indalsälven en mycket kall vinterdag för en sisådär 52 år sedan, den var ju svart vit filmen och det var ju snö ute… nedan kommer delar ur mitt kameraskåp. Flexaretten är farsans ena kamera, han hade två st på sin tid. Rollocorden var snäppet vassare (ärvd av svärfar) Firstlex är förmodligen någon japan kopia på den tiden. Den fjärde fick bara följa med hem från någon loppis, någon som försökt göra en kopia.
Här på bild syns två av våra släktingar som hänger i hallen, lär väl vara fotat kring 1900 talet kallt. Bilden bak har ett nummer och det står att plåtarna ska vist vara förvarade…
Det var Bloggpolaren Tony som startade denna utmaning.
Här ligger några gamla upplägg, en idé jag fick från Tony på fredagar.
Vilken cool öl! Svårt att hitta en lika häftig., men jag skall försöka tills i kväll. Jag kan hålla med dig i att Kodak hade bra filmer. Kanske då egentligen Kodachrome med sin speciella framkallning. Om man kollar på diat ser man att det nästan är pålagt en hinna från framkallningen? Kanske var det därför man inte kunde att under- eller överexponera filmen. Vad var det max ett tredjedelssteg? Det tråkiga var att man fick vänta extra länge på att filmen skulle komma tillbaka från labbet. Jag hoppade mellan Fujuchrome och Kodachrome och ibland Ektachrome 100 och 200 Iso. Nä… nu skall jag ut och leta öl 😉
När jag började jobba på ABB, som då hette Cewe, gjöt vi kamerahuset till Hasselbladkameror. Det är nog den enda kontakten jag haft med den kameran.
Jack Daniel’s är väl en whiskey – den i ”ölburken” utblandat med coca-cola…farligt god.
Ja tänk vilka kameror man hade förr…inget man hastigt o lustigt tog ett foto med, man planerade nog litet mera för det, än vad vi behöver göra idag…med tanke på telefonkameran, alltid med i fickan (kanske)
Fina gamla kameror du har. Tänk vilken utveckling det har varit på kameror. Förr fick man tänka till innan man tryckte på knappen och sedan vänta i en halv evighet för att veta om bilden blev bra. Ha en fin fredag!
Antar att du menar Jack Daniels, whiskeyn som fredagsdrink. Denna bourbon var min mans favo. Famous Grouse kom tvåa.
Vilka läckra kameraminnen du visar upp. Har också en Hasselblad i skåpet. Den fick jag av min chef när företaget flyttade. Nu var och är kameran sönder, men som minne är den ju rätt rolig.
Avskydde Agfa, då alla bilder blev rödstickiga efter framkallning. Kodak var absolut bäst, men även dyrast vill jag minnas. Fuji var ju ”budgetvavrianten”, men den slog ändå Agfa med bred marginal.
Vilken härlig samling Rollieflex, funderat på att skaffa en och ha som prydnad i bokhyllan, problemet är att prisbilden på dom är så varierad.
Jag har en teori varför många äldre bilder i svartvitt speciellt streetfoto blir så spännande. Okej det är ett tidsdokument ,men samtidigt kan det bero på att konstruktionen gjorde att man fotade med kameran i maghöjd eftersom man tittade ner i dom. Man får ett annorlunda perspektiv helt enkelt.