Potatisen är en rotväxt som alla vet, den växer under jord. Den frodas absolut inte mellan hyllorna på varken ICA eller COOOP: Potatis har ett högt näringsvärde, den började komma till Sverige på 1600 talets mitt, potatisen har en gedigen historia bakom sig. Under 1800 talet kom dom på att man kunde använda till sprit och till brödbakning av den också.
Ca 1920-30 anlades en stort potatisland på Alnö, mor har berättat att morfar slet varje dag med att bryta upp alla stenar, det vart till en stengärsgård runt halva tomten (syns på en bild nedan, bakom där jag sitter på min trehjuling)). Tänk på att arbetarna jobbade 6 dagar i veckan då och säkert minst 10 timmar om dagen och de fick cykla till jobben. Morfar jobbade på några sågverk på ön. Tyko var en mycket hård man. En tumme var avkapad och ett emaljöga som lades i en kopp mins jag. Säkert arbetsskador. Det pratades aldrig om varför.
På tidigt 60 tal fick man börja smaka päran. Jodå den är god, jag kan t.o.m. äta den rå när jag skalar den.
Runt 1965 fick man ett liten ”pär hacka” i sin hand, det var bara att gå på under höstarna, skörden skulle upp och fylla upp morfars potatiskällare (jag kommer än idag ihåg ur gott det luktade i den) potatiskärran och alla lådor den samlades i. Se inringade i bilden nr 3. Morfars land tyckte jag då i mina små blå måste varit världens största. Tyko växlade mellan land 1 och nr 2. Det skulle få maximal näring fick jag veta, så jorden fick vila. Som ni ser är det minsta 65 meter långt med en bredd på 30 meter. Garaget stod inte där då. Vart potatisen slut hemma var det bara att fara till morfar och hämta en säck till. Jag har faktiskt några kvar, sparade några för minernas skull. Tror det rymdes typ 25 kilo i dom vardera.
Morfar plöjde med häst och plog och ”satte” dem själv i jorden, därefter lades fårorna igen med hästen med plogen efter sig. Jag såg detta bara en gång ske, jag var mycket liten. Ett minne jag aldrig glömmer när han trixade med hästen där i landet.
När vi städade ur hela husets alla skrymslen och vrån 2006 hittade jag den stora sten lyften som morfar snickrat ihop. Den han bröt sten med och lade på stengärsgården.
Detta var min favoritgård sedan barnsben och vart lite ledsen på min mor som aldrig ville ta över gården på 70 talet när morfar började vackla. På äldre dagar har jag förlåtit mor. Mor såg alltid arbete på denna gård (hon var äldst av tre syskon) Detta var morfars livsverk. I början av 2000 talet vart jag erbjuden att ta över gården när min morbror drog in årorna, men då hade jag startat min gård 4 km lite längre bort på ön. Mitt ställe har alltid känts som att nu är jag hemma.
Där flaggstången står (se bild med trehjuling) stod det första huset, morfar byggde att nytt när mor var liten med grymt stort uthus (syns till höger på kartan) Morbror förbättrade med ett tre bilsgarage och byggde ut både boden och huset. I uthuset hade morfar alltid två grisar och höns på änden. Den var också inredd med en sommarbostad med kök, snickarbod, tvättstuga, gris stia såklart och förråd. Jag kommer så väl ihåg morfars stora nyckelknippa, om jag inte minns fel var det 6 st dörrar totalt på den stora boden som syns mot potatisland 2.
1: Potatisland nära 70 meter långt. 3: Potatiskällare. 2: Potatisland som morfar växlade emellan.
Jag hade trott att potatiskällaren skylla synas på detta kort. Strax framför växte världens godaste plommon. (syns till vänster om mig där morfar stolt poserar med mig) Jag har ett med liknade smak på min gård. Min fina mormor till höger.
Det var här på gården det hela utspelades med min polis tiotal år senare jag berättade tidigare om.
Orsakullan undrar i sin Bloggutmaning 26 oktober.
Återigen en så fin berättelse från dig. Du är otroligt bra att ”visualisera” dina texter. Åsså bilden på dig i finbyxor med pressveck är obetalbar. En helt underbar bild:-)
Potatislanden hade väl en stor plats hos familjer på landet förr i tiden. Minns mina far- och morföräldrar som vårdade potatislandet på tomten med noggrannhet, satte, kupade och renade för att sedan ta upp och lagra i en jordkällare under vintern. Morfar minns jag gick ned till jordkällaren med en stor kastrull och fyllde den inför middagens kok.