Men hela detta inlägg var tänkt att sitta på Glad Måndag… ja som alltid med Caritas Glada Måndag
Jag har inte varit förkyld på så lång tid jag kommer ihåg… jag trodde jag var mutat för evighet…
Hela gräsänklings festen har nu liksom gott till spillo. Men middag fick jag till 🙂 Lite gurkmajonnäs (eget hittepå) och räksallad smakade nästan…
Jag har alltid varit stor och stark och fått gå på folkets park… förutom den gången jag fick en metallbit i foten som ledde till sepsis, som ett brev på posten. Efter månader på plåsterkåken var jag ytterst nära att hamna hos Frälsningsarmén… klumpfoten kallade jag dem, utan någon egentlig anledning. Men efter tre operationer och en massa strul blev foten till 90 % återställd. Jag har sagt 99 tidigare, men jag har fått lov att sänka den siffran…
”Jag ska laga dig”, minns jag att överläkaren sa. ”Du ser ut att ha mycket kvar att ge!” Hon tog över inför operation nummer två. Den första gjordes av en akutläkare som skar i mig varje dag i en vecka… Jag minns att han blev lite putt när jag frågade hon som delade ut tabletterna: ”Vad ger ni mig?” Hon räknade upp allt, och när hon nämnde morfin sa jag: ”Den kan du bära ut!” Jag tror C blev lite putt och frågade varför. ”Jo, i natt dansade röda tomtegubbar runt min säng i ring…” ”Vad ska jag ge dig då?” ”Ge mig Alvedon”, svarade jag, ”för det du skurit i mig hjälper ändå inte.” Jag tar smällen!
Får nu en flashback bara av att känna mig så hjälplös på denna förkylning. Jag glömmer aldrig de två operationsteamen som kämpade för mig… tänk er att rullas in på slaktbordet 22:45 en nyårsafton, då är man inte så kaxig längre… ja full i sepsis.
Uppvaknad på IVA såg jag en grön tomte sitta där, och fick ropa dit sköterskan för att berätta vilken nyans jag såg (grön). Klart till 23:58, och visst skulle jag hinna upp på min sal där en sköterska lovat att fira med bubbel… Men istället fick jag ett slag under bältet när jag rullades in i korridoren igen: hon ropade “ÅKE BRÅKE” så det ekade över hela plåsterkåken. Åtta dygn blev jag kvar på salen. Efter bara tre veckor var jag och klumpfoten tillbaka på samma avdelning, då nya komplikationer uppstått. Tre vårdare kom in till mig, varav en satte sig på sängkanten och välkomnade mig tillbaka. Metallbiten hade legat och vilat mot benet och orsakat benröta. Jag har tidigare berättat att jag gick på antibiotika i sex månader, där den näst sista kuren kallades för “rävgift” enligt vad jag fick höra…
Edvin mötte jag i hissen när jag var på väg ut en dag. Jag brukade alltid ta ut en rullstol för att kunna åka ner och kanske köra på någon i entrén, bara på skoj. Den här gången träffade jag Edvin i hissen, så jag frågade hur jag skulle hitta tillbaka. ”Tryck bara på knapp två med hiss nr 2”, svarade han. Jag var ute i ungefär en till en och en halv timme och kände hur livet började återvända. Glad i hågen tryckte jag på knapp två och rullade in… men hamnade tydligen bland blivande mammor med stora magar. Jag var tvungen att fråga en vitrock som sa: ”Nej du, mannen, du ska en våning till!” ”J*vla Edvin”, tänkte jag högt.
Edvin hade sin egen historia. Har ni tänkt på hur liten världen kan vara? Han satt ibland inne på mitt rum och vi blev ganska nära. Jag frågade förstås vilket land han kom ifrån. ”Bosnien”, svarade han. Jag berättade att jag kände en tjej därifrån och nämnde hennes namn. Han sken upp som en sol – det var hans gamla klasskamrat! Sonja hade blivit bästa vän med min dotter runt 1998 när familjen kom hit under kriget. Jag minns att hennes pappa brukade säga: ”Vi kunde bli ovänner och ändå bodde vi bara en kulle ifrån varandra.” För några år sedan kom Sonja tillbaka till Nacka, där hon varit många gånger som liten, och hälsade på medan hon visade upp sin lille son.
Ja för att återgå så har nog min överläkare i ortopeden som höll sitt löfte om att laga mig från all denna skit startade… jag skulle egentligen in på besiktning denna vecka men det blev framflyttat… vad har inte din klumpfot kostat oss. Inget var riktat mot mig. Men jag var nog en komplicerad patient att syna/gå igenom. Men nu i stora slängar: Tre läkarlag skar i mig på tre försök. Dom opererade mig, a 5 pers… jag glömmer aldrig två narkosläkare dem förste försåg min metallbit i en plastlåda… snygg Micke berättade en som jag ingås med som varit chefs operationssköterska på samma skift, aha Pippi Långstrump sa en? Ja hon heter Inger Nilsson. Innan hon gick i pension fick hon heta så. Jag hade bara ett trubbel! Litar du på oss, vi är från Gävle respektive Örnsköldsvik. Nej sa jag, jag tar då en annan dag 🙂 Hockey fiender ni vet!
Den andra narkosläkaren, en go göteborgare som också bor i Värmland – ja, ni kan ju tänka er alla dialekter! Under operationen hörde jag hur överläkaren Anna frågade: ”Hur går det för Åke?” och han svarade: ”Skit i det ni, vi diskuterar ords betydelser!” Diskussionen startade när jag kom på något han sagt tidigt. Jag sa ordagrant: ”Det där vet jag vad det betyder.” Sedan gick vi igenom både norrländska och göteborgska uttryck. Jag har varit i Torsby sedan jag var åtta år, och man får ta seden dit man kommer 🙂 Nu bor dessutom min yngste bror där.
Ja, i fredags var jag ute till 02:30. Prognoserna hade lovat Kp6, men det uteblev… kanske steg det som mest till Kp4.
Nu kommer poängen: Jag har varit helt slut i helgen, lite bättre nu för jag kan sitta utan käpp.
Facit drog till Märrgård på lördag som planerat, och jag visste knappt var jag var då. På söndag klockan 14:10 stod grannen och skakade på mig. Facit hade ringt grannen, som hade ringt, bankat på dörren och ropat ”Åke” innanför dörren… men jag sov som en stock. Jag var uppe då och då för att dricka vatten, minns jag, men ramlade tillbaka i sängen igen.
Nu tar vi lite från fredagsnattens klickande 🙂
Jag ska läsa igenom er alla på lördagens tema och söndagens såklart bara orken kommer tillrätta 🙂
Det var en berättelse med många och härliga infallsvinklar. Lite tragik, lite humor och väldigt läsvärt.
Tack Stefan, imorgon är jag nog uppe på riktigt 🙂 Jo en försökte ta det från lika vinklar… det var ju inte bara dåligt… det var ju j*vligt dålig långa stunder. Men det sista som överger en är ju hoppet 🙂 Värst var det på IVA då vid sängen bredvid kom det in två små barn typ 2-3 år och en far… ja hon kastade in handduken 🙁 Då var det som man ville aka hem… jag ropade dit in vårdare och frågade vad som sas… du ska inte lyssna så mycket fick jag till svar. Då hade jag kommit tillbaka från infektion (som rullade tilllbaka mig för dom gick inte iland med mig) Avdelningen som filmade hjärtat med en en kamera och en tratt genom munnen och sedan ned i halsen sa jag till att hit kommer jag aldrig igen, hellre dör jag. Hade inte sköterskan ställt sig i profil och påpekat att hon hade varit hem till mig och dottern som hon gick i skolan med och hon sa: Känner du omge igen mig? Jo nu ser jag du är en N•••n. Hon talade tryggt med mig och sa att jag var duktig osv…
Krya på dig, viktigast är att du blir frisk. Du hade en jäkla tur som kom in i tid. Det är inte så längesen en kille som gick i klassen över mig i högstadiet fick lämna in pga sepsis. Ta hand om dig!
Tack LillaSyster! Så tråkigt med din skolkamrat (Ja det kan gå fort om dom inte hittar smitta). När jag låg på IVA kom det in två barn på rad Typ 2-3 år ch en far… till sängen bredvid… man ser ju inte på sidan liksom… men jag hörde att det blev tokigt… jag vinkade dit en sköterska som jag frågade vad som hänt? Mannen sa som kanske var doktor också: Du ska inte lyssna så mycket fick jag till svar.
Jag var röd över foten (har bild) var bara in för omläggning när hon sa; Jag går inte iland med dig, nu rullar jag in dig på Akuten! Jo det var nog räddningen… Då började blodprover tagas. Så var karusellen igång. Dagen efter opererade dom mig…
Vilken pärs det blev för dig men vilken tur att du kom in i tid. Det är inte alltid en självklarhet men sepsis går så snabbt.
krya på!
Tack Znogge! Nä en vet att det kan gå snabbt! Jag fick bra behandling för min trasiga fot till slut. Det var ju hjärnbiten som hade legat och grott på sig också… Du kan inte ana ur trasig jag såg ut efter rensning nr två. Eller frösta såg heller inte så tjusig ut heller… ja du kan ju gissa hur många blod rör jag hade runt mig 🙂 det låg där dygnet runt… Innan dom gick iland vad dom skulle bota mig med… jag tyckte det var bäst att inget veta 🙂 Jag kanske visar bilder någon gång 🙂 (svart vita) Tänk innan antibiotikan bet?
Krya på dig Åke. Hoppas att du snart mår bättre!
Kram, Ingrid
Tac Ingrid! Jag mår bättre men är klen ännu,,, frun var dålig i 5 dagar…jag är inne på 3:je dygnet nu. Kom på en sak; Vi tog inget Covid test!!! Kram // Åke
Hoppas du kryar på Dej fint nu.
Vilken tur att du klarade av sepsisen du fick dendär gången, det är nog inget att leka med och fort går det…och länge fick du dras med sjuk fot…men tack vare din humor och vilja så har du klarat av eländet så denhär förkylningen el flunsan klarar du nog av också…
Tack Gilla! Jag mår bättre, kan äta men har ingen smak. Jo en fick beröm på Sår & Hud för min positiva inställning som skulle gem mig bättre kraft att stå emot… jag fick tom en dräneringspump in tejpad i såret som gick dygnet runt med en slang. Jo sista gången jag låg på infektion kon A in från Sår & Hud och sa: Jan inte Giliat komma till berget så kommer berget till Goliat. Så kom han dragande med en vagn gull av plåster och bandage och tejp 🙂 Ja det var samme man som berömde min positivet. Faktiskt när jag skulle lämna för sista gången på infektion, jag skulle bara rullas förbi avdelningsflärståndaren. och ut till väntandes bil. Då tänkte jag vilken skopa ovett jag skall få? men vet du vad hon sa? Jag måste få tacka för att jag fått ha haft dig som patient, du har lyft denna avdelning med ditt glada och artiga humör nu i 4 dygn 🙂 Jag mins en gång då jag kom från Sår & Hud efter en omläggning (jag lades om varannan dag) så bad dom mig kan du inte äta med domandra i matsalen? Du bygger upp stämningen så bra 🙂 Nej jag orkar inte idag svarade jag, jag hade nämligen rullat dit för egen maskin med rullstol. Att se på omläggningen var inget hitt… kan ha sett i spegeln också vid ett obevakat hur klumpfoten var sargad också. Jag bad dom vända bort mig nästa gång… Dom tre jobbade exemplariskt med mig. Jag brukar alltid sätta in huvudet och säga hej när jag ser en som är kvar, jag har varit nästan ett år och gott förbi varje fredag av en annan orsak 🙂
Man kommer långt i livet med positiviteten och glädjen och humorn…God fortsättning
Tack Gilla! Ja så är det säkert 😉
Ja, visst känner man till män som är nära döden när de är förkylda;-) Men du verkar absolut vara på bättringsvägen med tanke på ditt långa inlägg om när du var sjuk ”på riktigt” med sepsis och allt kring din fot.
Vi som följde dig då och nu vet ju hur nära det var att du strök med – eller rättare sagt din fot.
PS. Morfin är ungefär den sista medicinen jag skulle sätta i mig. Alvedon den nästsista. Ipren är det som gäller för mig – om det skulle krisa alltså. Och det lär det göra före eller senare… DS.
Japp jag är man så då kan man få liksom en riktig förkylning du vet 😉 Bättringsvägen ja, men jag skriv lite då och då när jag orkade som om nätterna jag har legat vaken… så jag satte ihop det hela som denna dag. Jag har fått lite distains nu till det hela och kunnat liksom kunna skriva om eländet jag hade. Doktor A såg väl hur min livskraft var… men det var inte roligt det där mötet när hon frågar rakt ut? Ja du Åke, vad har du för förutsättningar idag? Du kommer att kapa en bit av min fot! Då kommer Doktor B in i rummet när jag ligger på britsen och visar upp min diamant fot. Han säger ingenting när han stannar till och hakan gick typ ned i golvet där han bara står och gapar, inget hej ens. Så klämmer har ur sig efter typ 10 sekunder: Detta är en helt annan förutsättning! Dom sneglar på varandra och ler 🙂 Nu rör vi dig inte mer. Var det något jag lärde mig på alla undersökningar/kontroller så läste jag ut på allas ansiktsuttryck hur stutus det var/såg ut! Gissa om jag vart lycklig inombords. Mitt liv fick en till chans 🙂 Ja ni som följde mig vet ju hur jävligt jag hade det som bodde så mycket på plåsterkåken. Eller plåsterkåkarna… det var ju inte alla gånger dom hade tid att lägga om min klumpfot så jag fick ju dra till min ordinarie vårdcentral rätt mycket också. Där jag varvades mellan 5 st sköterskor. Det vart lite kämpigt för en två månader sedan jag ville ha X! Nej hon är sjuk, du får den! Jag var ju lite skeptisk men när jag kom dit var det min favorit som kallade in mig 🙂 Men vad nu då sa jag!!! Njae sa hon bara… jag såg att du skulle komma så jag gick in och tog dig! Jag vart mycket lättat, den som vet min sjukdomsbild och vet exakt hur jag ska bindas om osv. Jag ska vist ha varit mycket på! Och vetat precis hur mim omläggning skulle sitta och i rätt ordning, som det ska se ut (har jag hört) Ska jag vara ärlig så pratade vi inte ens om min lilla skada som hade uppstått… utan mer om privata saker. En gång när jag skulle skrivas ut (andra gången) så skulle en lägga om mig… ja vi vart tom med ovänner, du ska inte komma och tala om för mig hur man ska göra utryckte han sig bryskt! Du kan tex inte sätta på ett sådant stor tejpe, du måste snitta som en stjärna sa jag… jag tåg telefonen och ringde min ordinarie specialist fotvårdare på sjukhuset och sa: Hej hur länge är du kvar (det var fredag typ 14:00) Jag stannar för dig sa hon lugnt) Jag är jos dig på 30 min sa jag bar… Vet du vad han säger då? Jaha du är rasist också? Det vart det sista uttrycket jag ville höra ;( Jag skulle ha anmält honom egentligen… Ja du synade mig bra nu, med min nära döden upplevelse 😉 Jag är bara uppe och tar lite hostmedicin för att kunna sova i fred. (jag får ju mail när ni skriver) TV:n stod på också 🙂 Nu ska jag försöka somna om. Jag äri inte kompatibel med både täcke och kuddar längre… men + 7grader bådar ändå gott ute. Jag är med på livet igen 🙂 På fredagsnatten nar jag var ute sist och jagade norrsken var det -4 grader 🙁 Nu stänger jag butiken bra precis 02:00 🙂
Förstod nästan att du var sjuk när det var så tyst här på bloggen….
Usch å fy å hujedamej… vilken pärs att bli så krasslig, förstår att det är kämpigt för en i övrigt så stark karl som du… men det är bara att ”gilla läget” som man säger, ta det lugnt, vila å sov dej frisk, det är nog det bästa. Sen tror jag att bara facit kommer hem så tillfrisknar du snabbt 😉
Intressant påminnelse om din förra väldigt mycket större pärs… skönt att det ordnat upp sej i alla fall!
Må nu så gott du kan… å som du vet finns du i mina tankar broder <3
Ja orken tog liksom punka… det tog liksom över det här med att sova. Idag fredag ska jag ta mig ut, affären bla. Därefter en repa till biblioteket och en tur med min polare. Jo så ska jag hämta frun mot kvällen.Hon är med Lillplutten hela veckan… föräldrarna jag varit i Krakow. Så måste biblioteket få tillbaka några böcker. Min förra större pers dök liksom upp som en påminnelse när man blev ställd med att sova. Eller när man inte tog sig upp. Jodå jag påmins varje dag åt ditt kort som sitter köket 🙂
Oj då, vad hemskt.
Krya på dig!
Tack Lena! Jo det ploppade liksom upp det gamla nör man blev däckad. Så det vart bara till att tagga med då denna kraftiga influensa gav sig på mig. Jag ska krya på mig och som idag är jag på benen på riktigt.
Man är ju ganska utlämnad när det gäller sjukvård, man lägger sitt liv i andras händer, känns inte så bra om de bara ”jiddrar”.
Ta hand om dig och ha det bra.
Tack Mikael! Jo man känner sig lite billig när man ligger inlagd… nä det jiddret vart jag klart besviken på men har man rätt ska man stå på sig. Idag som fredag står jag på benen hela dagen lönns det som att jag ska klara 🙂 Men jag har förberett mig i min takt. Jag avbokade en tid hos besiktningen nu direkt på morgonen… det kom in med nog med måsten 🙂 Jag måste starta lungt liksom.
Man måste ju tänka på sig själv och sin tillvaro, i första hand….absolut, 🙂