Det drar ihop sig till ko utsläpp ja. Vi har nog snö en månad till och det ska torka upp… början på juni ser prognosen ut nu… Hela vintern har de fått stå inne i ladugården ja. Klart de längtar ut. Men det har hänt att någon kan vara omöjlig att få ut. Jag är inte är inte inblandad laktosintoleranta. Tänkte inte vara med på denna selfie… men jag har så mycket erfarenhet av jordbruk. Jag har i stort sett i närmare 30 år deltagit mest i att reparera maskiner som hallar och redskap hos en närboende bonde på 2 km. Nu har fjärde generationen tagit över gärden sedan två år. Jag är väl hemma där. Ja ta som bara när bonden kommer klockan 08 en söndagsmorgon och kört av en axel på tröskan som står mitt på en äng trasig. Kan du hjälpa mig och byta och svarva lite blir jag väkt utav? Jag plockar ihop skrotet och åker till min verkstad och snor ihop detta såklart 🙂 En bonde är nämligen i tjänst 24 timmar dygnet runt. Och under sommardagarna är det skördar och sånt som skall in.
1. Den fetthalten ska ”min” mjölk ha: Här blir det lättmjölk, 1,5 %. Dricker mycket lite mjölk på grund på söt halten. Men till havregryns gröt har jag ett glas bredvid, och pannkaka som våfflor såklart.
2. Den osten vill jag ha: Cheddar ja. Och cambozola och brie funkar.
3. Den ”mjölkmaten” Ostkaka ja och ostlöpe om jag får rå mjölk från bonden då passar vi på.
4. Den yoghurten serveras hos oss: Yoghurten är det många år sedan den fanns här. Då vet jag att jag gillade med jordgubbe.
5. Om du ska ge namn till en ko, vad ska den heta? Idag är det ofta nummer, jag har blivit förtjusta i vissa eller dom har blivit förtjust i mig då man står där och motar dem på ko utsläpp, det syns i deras ögon. Jag är djurvän ut i fingertopparna. Lina sa åt mig förra året den där är nog kär i dig 🙂 Jag minns jag skrev det på bilderna jag lade ut.
6. Har du något ko-minne? Ja under 30 år har man dragit på sig många… jag har väl varit med på ett 20 tal utsläpp och ibland går det på 2 timmar innan de är lugna eller vill helt enkelt komma ut och får vandra ut på grönbetet. Jag och en granne till bonden (Lina) är de som tar emot dem i första fållan, hon har hästar så vi kompar bra. 4 st brukar mota ut dem ur deras bås från ladugården, en del kan vara tjuriga och vill inte ut. Och två står på sidan och lugnar dem. En gång tog det typ 8 timmar innan vi fick dom i den hage dom skulle vara, det var en mycket varm majdag och en tog tillflykt igenom det bandet som inte var påslaget ström på (ngt var fel) När vi skulle leda dom till nästa fålla. Naturligtvis följde ett femtontal kor med ut i skogen… hua vad vi slet. Vi satt på stubbar och stenar och folk kom med vatten i stora mängder… dom skulle ju bara in. Och kor som kommer ut sådär är rätt vilda. Då fick cowboyen jobba 🙂
Jag måste ta ett till: Jag ville vila från mitt byggande en lördag en stund. Jag for upp till bonden för att prata lite… vi satt oss i slänten utanför ladugården jag och hans brorsa som var på besök. Vi halvligger där i slänten då vi ser hur haspeln lyftes på dörren in till mjölkrummet och ut stutsar en lycklig kalv 🙂 Gissa vilken fart dom kan ha 🙂 Den rusade 6-700 hundra meter ut över åkern och ned i en bäckravin och vi efter… nere där delade vi på oss och jag och ena brodern och jag gick neråt och bonden gick uppåt… Efter en timme möttes vi utan resultat och bonden sa: Nu går jag hem efter bössan. En kviga sådär blir helt förvillad och kan inte infångas. Då hör vi hur det prasslar till i buskarna där i ravinen… dom kan ligga och trycka utan att ses vid en stig, och ut kommer kalven hoppandes så lycklig, jag och bonden kastar oss över den och i stort sett gör att kast på kalven i benen så vi får den på rygg. Vi sätter oss på den ca 80-100 kilo lyckliga djuret. Lars den andra brodern sa: Jag går hem och hämtar traktorn så tar vi hem den i skopan. Det var väl en två km att gå och köra dit traktorn på kringel stigar men vi fick upp den i skopan och där satt vi på den på vägen hem. Och in i ladugården till dom andra vilda djuren. Jag vill minnas att han hade 6 st kalvar det året. Men nu vart dörren till mjölkrummets dörr riktigt stängd. Det rolig var att förra året fick han en bättre begagnad dörr av mig de monterade upp. Ytterdörrarna är dubbel med de har god kvalité.
Jag måste bara ta en till: Jag for hem från jobbet en vinterdag och skulle bara in till bonden för att fråga något, bonden befinner sig alltid i ladugården vid denna tid. Han satt böjd över en stor ko han försökte få upp, den hade lagt sig och kom inte upp för egen maskin. Hjälp till här sa han och lyft detta kommer att gå illa. Vi orkade inte på två, så jag tog telefonen och ringde till min stora granne som har varit brottare i hela sitt liv. Berättade det hela och han var typ 10 minuter ifrån. Då satte jag mig ned bredvid kon och pratade lugnt in i hennes öra och strök den på huvudet djurvän som man är, vet ni vad kon gör? Jo den reser sig upp själv av de sista krafterna den har kvar. Jodå det kom en tår.
Nu får jag sluta så ni inte blir less 🙂 Martin en annan fd bonde strax intill mötte jag en morgon klockan 06 med traktorn och bössan på axeln: Martin skrek: Ha du sett någon kalv? Det tog tre dygn innan han lyckas finna den så han kunde skjuta den fritt bland hus och människor. Det är enkelt att vara bonde va 🙂
Nu kom Kurre Kurr för att mål mat 🙂
Kul upplevelser du har med kor och kalvar! Laktosintolerant är inte kul att vara, men det är ju bra det finns så mycket laktosfria produkter så du kan njuta av pannkakor och annat mjölkbaserat när andan faller på. Ha en skön tisdag!
Tack Anna! Jo det är roliga upplevelser jag har. Jag har haft turen att det gått bra då jag varit med. Lite jobbigt och besvärligt några gånger liksom… men det har slutat bra.
Många äventyr kan det bli när man har med kor och andra kreatur att göra och det första kosläppet på våren var är ett äventyr. Sen tog det inte många dagar innan de har vant sig och inte vill gå ut igen efter mjölkningen. Solen, flugorna leta efter mat…. nej de fördrog att stå inne och mumsa på hö….
Ha en fin tisdag!
/Ingrid
Tack Ingrid! Ja du vet ju som bodde 24 timmar om dygnet på gården 🙂 Du har ju varit med om det mesta 🙂
Ojoj, vilken historieberättare du är! Men så har du varit med om en del! Jag är kär i kossor, har alltid varit, först senare blev det även getter och hästar. Tack för tårdrypande episoder ur ditt liv som granne med kobönder!
Tack Paula! Jo när jag tänkte efter så har jag ju varit med en del… det finns ju såklart många fler episoder… en morgon tex när jag åkte till jobbet 06 låg en kalv nyfödd i ett dike vid vägen, kon stod på andra sidan stängslet, kalven hade rullat ned liksom ur hagen. Då ringde jag bonden och frågade vad jag skulle göra, men han skulle åka dit. Jag kunde inte stanna heller för det var ngt viktigt på jobbet jag skulle ta vid med. Men allt kan hända på en bondgård. Jag var mycket på ett jordbruk i Kolsva utan för Västerås på början av 80 talet också. Min fd svägerska osv svåger drev jordbruk, de hade säkert 80 djur totalt. En julafton skulle vi fira där. Jag hade inget ombyte med mig utan skulle bara fira julafton. Min fd svärmor bor i Uppsala. Vi kom väl dit vid typ 12 tiden, vart är Hasse frågade jag? Han har fått farit till lantmanna och köpt delar till mjölkpumpen sa Elisabeth. Morgon mjölkningen hade inte fungerat och vet du när Hasse fick julafton? Jo klockan 8 på kvällen. Eller som när första natten jag sov över där. Hasse och jag skulle dra till en aktion och jag blev väckt 04 kanske, kvigorna har slitit sig!!! Vi for dit alla tre och skulle mota hem dem en ca 3 km… Elisabeth och ja sa till Hasse åk på aktionen du, vi vallar hem dem. Jo det var en 15 stycken 🙂 När vi var hemma minns jag inte…
Det känns som om du fått koupplevelser så det räcker. Nu kan du väl bara njuta i fortsättningen… Men det är klart, behöver bonden hjälp med något, så rycker du ut.
Jo jag rycker ut såklart bara jag är frisk i foten. Dom är roliga att jobba åt och det sitter inte fast. Bra verkstad och grejor ska bara fungera, det är inget fusk som ska ihop. Det ska hålla i många år.
OJ här kan man verkligen prata om kominnen! Vilka fantastiska historier! Och du är till och med en erfaren ”kosläppare”!
Härligt att du är med i SELFIE-gänget!
Tack! Jo det har blivit så, och jag gillar djuren. De är dock mycket opålitliga så det gäller att vara på sin vakt när de studsar ut första gången. Man står där och ska mota 2-300 kilo gäller det att mota i tid och inte vara rädd.
Efter att ha läst dina och några andras svar till sista frågan, måste jag säga att jag är överlycklig att vara asfaltbonde. Ja, jag vet, vi är alla olika och vi behövs i olika miljöer:-)
Jo så kan det vara… men nu är jag en sådan som hjälper till. Mitt i allt jag håller på mig är det som att när jag börjar med ngt nytt växlar jag upp. Tror du att traktorer och maskiner går sönder när de står i sin maskinhall alla gånger 🙂 Jag vet inte hur mycket mark som ingår men det är lite utspritt på ön. Allt har varit roligt dessutom. Man känner sig rätt nöjd då man gjort ett dagsverk 🙂 Som när jag reste ett tält på 20 x 10 meter och svingade mig som Tarsan när takstolarna skruvades ihop (jodå jag lyftes upp med en sele. Eller när jag monterade ihop en bakaxel när jag låg under traktorn och Lars skötte talja och Hans drog den tunga klumpen på en domkraft. Jag styrde dem med att säga: Lars lyft, Hans hissa hit och dit och jag låg under. Ställningen / Luftbocken hade jag byggt med cm passning. Allt var ju trångt. Lars sa efteråt -Du verkar inte gjort något annat i ditt liv. Ja man har ju skruvat en hel del 🙂 Det här var ingen omöjlig uppgift 🙂 Jag kan en 25 historier till om när maskindelar på traktorerna har trilskas. När jag bussade framvagnen på gårdens största traktor är väl ett minne som går till historien eller som när kardan axeln gick av på Alnö bron. Innan jag hade lappat ihop den för sommarens aktiviteter och när vintern kom köpte jag alla delar nya och byggde ihop (svarade och svetsade och lämnade in för balansering) Då fick man ta till sina maskinkunskaper i både fräs och svarvning. Undra hur många tappar jag svarvat föresten… det är många rörliga delar på ett jordbruk och maskiner samt vagnar. Eller som när jag byggde om den nya snöslungan så bonden kunde styra utkastet på snön med en luftcylinder och knapp inne i hytten. Jag har dock en sak kvar på den största vagnen kommer jag på. Jag har lämnat bort en ritning för en detalj som ska monteras på som skydd. Det finns alltid jobb 🙂
Tycker att du ska skriva ihop en liten bok med alla roliga kohistorier =)
Råmjölkspannaka är ju så gott!
Jag skulle nog aldrig bli klar med den boken… nu har sonen tagit över så historien fortsätter väl 🙂 Om jag kan delta på ko släppet är bara att glömma, jag kan sitta på 4 hjulingen och fota förmodligen. Min fot klarar inte dessa belastningar bland djuren. De ska ju vallas ut över en bergknix och ned till en hage. Jag vet inte hur många djur han har i år… kanske ett 40 tal. Jag är inte så rörlig och i vinter har jag inte kunnat hälsa på ens. Blir det lite varmare ska jag åka runt på fyr hjulingen och hälsa på. Vänstra foten kan vila fint på maskinen. Han är på väg att komma ned och ska skotta framför mina garage och bodar så jag kommer åt mina bensindunkar så ska facit få plocka fram dem och tanka åt mig 🙂
Du har varit med om otroligt mycket, men att du hade en massa kominnen kunde man inte ana….fascinerande..
Jo men så är jag 64 år… vi passerade över gården då du var här, jag glömde väl berätta vart jag brukade jobba bara… jag hade väl så mycket annat att berätta om min hembygd 🙂 Jag mins inte heller om jag for förbi min mors barndomshem heller. Ön är ju 1,6 mil lång och som bredast 6 km 😉 Vi åkte ju runt vill jag minnas i alla fall och jag beskrev de 17 sågverk som fanns här en gång i tiden 🙂
Ja du har en diger källa att plocka ur så vi har bara sett en bråkdel av allt…..
Instämmer till fullo 🙂 Är man 64 år har man hunnit med en hel del…