Fetisdag

Så benämnde alltid min mor denna dag 🙂

En semla, även kallad fastlagsbulle, fettisdagsbulle eller, i versionen med varm mjölk, även hetvägg, är ett slags bakelse av ljust vetebröd med fyllning av mandelmassa och grädde. Bullen förekommer i olika former i Skandinavien samt Finland och Baltikum och är associerad med fastlagen före påskfastan; särskilt fettisdagen men också blåmåndagen, då den äts enligt traditionen.

Från min arbetsplats bjöds det som vanligt på en semla 🙂 Två fikat vart populärt såklart.

Ordet semla kommer av latinets simila som betyder vetemjöl och var från början endast beteckningen på själva den ljusa vetebullen utan fyllning. En semla är på finlandssvenska vad som i Sverige kallas småfranska, fralla eller rundstycke. Detsamma gäller Semmel i Österrike. I Skåne och i andra delar av södra Sverige samt i Svenskfinland heter bakelsen fastlagsbulle. I Norge och Danmark kallas den för fastelavnsbolle och innehåller vanligen sylt i stället för mandelmassa och ibland även vaniljkräm.[1] Även i Estland är semlan populär och heter vastlakukkel.

I Sverige äts årligen cirka 40 miljoner semlor nu kan jag dricka den också för vid hemkomsten från Värmland hade min snälla underbara dotter inhandlat en överraskning (nyhet) till mig 🙂 Den stod så fint på bordet.

Jag väntar till helgen med att smaka den.

Jag kommer heller aldrig att glömma mors nybakade semlor stuk som stod som bullar när man gick till skolan under en handduk, mor var en nattmänniska av hög kaliber. Man skyndade sig hem helt enkelt utan kringelkrokar på eftermiddagen och öppnade kylskåpet där en bricka full av semlor fick plats. Det stod en lapp hur många man fick ta. Ibland tog man bara en för man ville liksom njuta hela kvällen. På den tiden fanns det inte smartphone, tv spel eller datorer utan man snörade på sig skridskor eller pjäxor och åkte flera kilometer innan mörkret kom liksom. Det fanns en tavla i småskolan där man ville ha så många stjärnor som möjligt eller så skottade man en ishockeyplan så man kunde spela ett par matcher också där alla de andra barnen mötts upp. Telefonen använde man sig av för att ringa till farmor eller faster. Fler telefonnummer kunde kan nog inte om man inte tittade i den lilla telefonboken som far och mor antecknade.

Det här inlägget postades i Blog. Bokmärk permalänken.

7 svar på Fetisdag

  1. Tony skriver:

    ”Fastlassbulle” sa vi nog hemma hos oss. De var kanske ingen favorit hos mig, på den tiden gillade jag inte mandelmassan som vad jag minns numera inte alls smakade som den som ligger i dagens semlor. Mor brukade göra iordning en särskild till mig som var utan mandelmassa, på den låg en liten extra klick grädde ovanpå locket för att vi skulle skilja den från de andra på fatet. :-).

  2. Lena i Wales skriver:

    Mycket intressant läsning om semlor. Visst inte ordets ursprung.
    Tittar dock helst inte på bilden, blir så himla semmelsugen.
    Ha det bra!

  3. BP skriver:

    Vilka härliga minnen från din mammas ”semmelbak”. Gick till vårt lokala bageri igår. Där hade chefen och en assistent börjat klockan 02:00 och producerat 1 800 semlor. Å det är alltså ett litet bageri som knappt någon hört talas om. När vi var där strax före klockan 15:00 var det kanske 30 semlor kvar. Så 40 miljoner semlor/år låter ”rimligt”. Själv är jag ingen fan av semlor, då jag inte gillar mandelmassa.
    Tusen tack för intressant info om semlor:-)

  4. Ditte skriver:

    Minnen av detta slag är fina att ha med sig vidare i livet. Vet att min mamma också bakade semlor med mycket grädde och mandelmassa som vi ibland åt med varm mjölk och ibland som de var till kaffet. Jodå, jag fick också kaffe som barn med tre sockerbitar i. Viktigt! Vad trevligt att ni på ditt jobb blev bjudna på semlor. jag var borta och fick en minsemla till kaffet på maten och glad blev jag.
    Kul med infon om semlor. Här lärde jag mig en del. Tack!
    Och visst var det mer fysisk uteaktivitet förr när vi var unga/barn. Kan tycka att det är trist att det inte är så. Leken är viktig.
    Ha det gott!

  5. skogsnuvan skriver:

    Vilken trevlig berättelse du fixad idag. Jag minns semlor på skolan efter den obligatoriska skidturen och det var skönt att komma in i värmen och få semlor i varm mjölk. Jag gillar inte att blöta upp semlor nu för tiden utan äter den som den är och jag köper bullarna och fyller dom med en blandning av mandelmassa, grädde och inkråmet i bullen precis som mamma gjord dom. Hoppar över pudersockret på locket som jag bara tycker fastnar överallt och inte tillför något.

  6. KajsaLisa skriver:

    Flytande semla, hoppas det makade gott, men jag har mina tvivel. 🙂

    Svar: Vi får se, vi får se… omständigheter har satt käppar i hjulet ordagrant! Dottern får ju tag i nyheter rätt fort eftersom hon jobbar på gröna skylten 🙂

  7. Christian skriver:

    Alltså dricka semla….nä tack, men att bli bjuden på jobbet: RESPEKT 🙂

    Svar: Det var min dotter som köpt den flytande semlan från sitt Systembolag serru när jag dök upp efter 4 dagar i värmlandskogarna 🙂 Jag hava ej inmundigat den ännu min bäste Bloggbroder… men det kommer kommentar var så säker!!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *