Uppe på berget ovanför Esso Backen satt för 66 år min far och mor fulla av kärlek dit jag håller ut handen. Bakom den andra udden typ mitt på huset till bor jag idag.
Såklart finns det bild från mitt första fotoalbum, farsan hade med 100% säkerhet riggat Flexaretten med självutlösaren.
Året 1958 var inte jag född ens. Jag var påtänkt helt klart… eller något påtänkt och jag ploppade ut på BB 13 månader senare.
Åke en vårdag 2024 🙂 Fabriken ni ser i bakgrunden, jobbade jag på och är fulla av minnen under 24 år. De små öarna utanför är de jag berättat så mycket om (Gistaholmarna) Åsa Danielsson fotade när jag stod med hunden Lola på isen ut mot udden förra vintern ni kanske mins…
Hit tog far och mor oss många gånger, vi plockade inte bara blommor utan vi åkte tefat utför denna utomordentliga Esso Backe som den heter i mångas öron än idag för oss som är uppväxta här. Vid skogen ovanför Wifsta i Timrå. Här efter E4:an låg en Esso Mack, därav orden om backens namn… jag har en vän (Lotta) som bor i Dalarna numera som ännu nämner Esso Backen.
Åke bodde 400 meter härifrån de första 6 levnadsåren. Farmor & Farfar hade en mycket stor gård, vi bodde på nedervåningen och farmor och farfar på övervåningen. Vi fick flytta då hyreshusen skulle byggas.
5 år senare flyttade vi tillbaka till hyreshus nr 4. Typ 50 meter mot norr (Skogsvägen 22) 6 år senare flyttade jag till eget 18 år fyllda.
Numer bor jag 5,5 km härifrån.
Mopeden användes också flitigt för att ta sig hit. Och skidor på vintern såklart. Här uppe gick många stigar åt alla håll.
En packmoppe jag åkte upp med gick bromstaget av utför, jag slängde mig av då inte ens ettans växte tog ned farten, jag fick se min kära Crescent Pack moped göra en framåt volt mot en sten ☹ därefter var det färdigåkt på den för den blev helt krokig nu var jag 16-17 år och hade även en Zundapp hemma. Man byggde ju moppar hela tiden och sålde typ, motorintresset kom redan med min första moped som 11-12 åring (den berättelsen håller jag och filar på) Men titta vad jag hittade i mitt andra fotoalbum från den tiden. Från samma plats också, jag viste att den fanns minst en bild men inte med utsikten till.
Nu har jag besökt denna plats igen Åsa Danielsson bor bara en vindpust härifrån, hon är fotografen på alla färgbilder idag.
Designer och text är min far Roland Blomqvist. Nu dök denna bild upp i natt. Min kompis Thomas Tängerfors står för redigeringen. 66 år mellan bilderna (mor är 26 år och far 28 år på bilden)
Tack Far och Mor till att ni formade mig till den jag är idag.
16 svar till “Åke i Mors & Fars fotspår.”
Aj, aj aj ”bästa ” mopeden till skort. Tur att du hade sinnesnärvaro att slänga dig av. Ett sådant långhårigtskinn hade min pappa också på moped/motorcykel. Det återanvändas i en grå charkuterielåda på flakmopeden – för i lådan kunde jag ta en tupplur som liten då pappa och jag var ute och åkte hela dagarna.
Fin bild på dina föräldrar och kul att backen fått stå orörd, så att du kunde uppdatera bilden. Ha en bra onsdag! Vet i sjutton hur det ska gå att jobba idag….galen träningsvärk, i hela kroppen.
Jo mopeden var praktisk på många sätt, dels så vurpade man inte på vintertid och jag fraktade både bensin till båten på den om somrarna (massa jeep dunkar) och min flickvän överst. Hon ville aldrig köra mina andra vrål trimmade mopeder. Du vet det kunde sitta en 175 cc motor på någon också 😉 Men så trevligt att charkuterielåda på flakmopeden 🙂 En sådan har jag på 4 hjulingen nu 🙂 Du har ju fått en riktigt uppväxt 😉 Fotoalbumet gjorde far och mor i ordning åt mig innan ett års ålder. Åsas alla hus (där hon bor) klippte rätt mycket av den långa backen ned till macken, som du kanske ser går stigar som terpentiner för det är så brant. Det är bara en kort bit kvar uppe på tornet/höjden som det går att åka stjärtlapp/pulka på numera. Inte alls som förr på långa vägar… om du ser på bild 4:a där E4 och en liten gul kur står nu för cyklar, där låg macken. Ponera att backen/vägen var 300 meter typ.
Inlägget blev super härligt och snygga bilder blev det! 🙂
Denna Esso backen står kvar med skyddsrum som Vattenverket sköter om, men för oss som bor runt denna åker barnen pulka o stjärtlappar mm
Fantastiskt kul för dig att äntligen komma till samma plats som din Mor & Far besökte på denna vårprommenad. Nostalgi på hög nivå! ❤️
Tråkigt med flakmopeden som var toppen att ha, men som många inte hade under den tiden jag växte upp.. fanns en eller två på den tiden i Njurunda vill jag minnas. Alla ville ha en vanlig moped..
Tack Åsa! På våran tid sa vi Vattentornet om denna sista kulle där uppe. Då var det ju bara skog förutom på denna plätt. En kompis från Luleå hörde av sig nu på morgonen och berättade hur ont / det sved att åka ut bland buskaget om linjen på pulkan inte hölls 🙂 En granne kom med en lastbils huv också, Kerrtuu hette han, det vart fart det kan jag lova, tänk dig ända ned till macken, broms vad var det? Jo en får tacka för att du var så tålmodig när jag ville posera i mina fäders spår. Det vart bara till att skaffa en annan flakmoped, jag var tvungen att ha en när jag skulle frakta all bensin till min båt och längst upp på toppen fick min dåvarande flickvän ta plats, jag hon blev seden mera min första fru 🙂 Titta på bilden med mopeden igen, tror du inte att kuren är byggd på denna ingång/utgång?
Va häftigt med denna boendehistoria ala ”Blomman”….inte många förunnat att ha det så, än mindre att kunna fota å skriva om det, bra jobbat!
Sen är det alltid kul att läsa om din familj, man riktigt känner hur mycket din mor & far har betytt för dig…..
Tack Christian! Jo denna topp har jag väntat länge på att få skriva om, nu fick jag chansen när jag kunde åka bil ända upp vilket jag inte viste. Och dessutom kunde stå/gå på foten 🙂 Jo i mycket tidigt skede fick jag lära mig vad rätt och fel var. Satt och pratade med en kompis i veckan som var hem och hälsade på, hur det gick för olika personer här i livet vi växte upp med. Vi hade ett stöd hemifrån vilket inte alla hade. Det var ju mor och far som var grundpelaren.
Så härligt att få läsa din historik, redan innan du föddes, helt underbart Åke.
Moped var ju även min grej som ungdom, lite frihet, åtminstone när inte polisen jagade mig. 😉
Ha det nu jättefint Åke.
Så himla kul läsning och så lyckades både du och Åsa perfekt med bilderna. Det är en gåta för mig hur du klippte in dig själv på det svartvita bilderna som är så fina. Kul att du går i din pappas fotspår vad gäller fotointresset.
Moppen såg så ”varm” ut med fårskinnet(?) på sätet.
Sedan gör du dig rätt bra som blomma bland alla fina maskrosor måste jag säga:-)
Tack så mycket BP 🙂 Jo far satte den stora kameran i min hand rätt tidigt, och vad jag tror blir det 60 år sedan i sommar, och vet du vad? Jag har dessa bilder kvar. Det kommer ett reportage om det med inom kort 🙂 Grabben jag har med och stugan finns kvar i hans ägo där bilderna kommer ifrån, Fårskinnet vek man upp över magen och skyddade vissa ”delar” Du vet här åkte man moped i mer än 20 graders kyla, ja man skulle på träningar med hockeyn, pingis och andra sporter eller så spelade vi schack hos någon, Ibland hade man dagstidningar innanför jackan vikta runt magen. Hjälm hade man inte men en varm tålig mössa och riktiga handskar. Jag kommer ihåg en gång då jag stegrade på en raggarsväng vi hade på byn och jag gick ikull på halkans is jag inte uppmärksammade riktigt, den gången var det tur jag hade mössa på mig för jag skrubbade kinden. För det var inte alla gånger man hade mössa på sig, du vet man var tuff, eller skulle se tuff ut. Det vart ett väldans jubel i alla fall bland alla raggare där. Men det var bara att resa upp den vassa Zundappen och dra på igen på bakhjulet 🙂 Jo dagen kom äntligen då jag viste det hade blommat ut och jag var hyfsat stabil på foten, vi hade kryckorna lutade mot en kur däruppe och hade fått förklarat att det gick att åka ända upp på toppen utav Åsa. Jag lockade BMW:ns drivlina och så klättrade den upp så galant. Bilderna är beställda ihop klippta av kompisen Thomas Tängerfors. Så det vart hela grejen ett samarbete av fotovänner. Jag som aldrig kommer med på bild. Thomas är super på Photoshop, han har även utbildningar på detta program, men det är ju lättare att maila till honom 😉 Mycket har han lärt mig. Vist kan jag beskära och ta ut men det ska vara i samma storlek också och det här med gräset är o la la som jag önskade :)?
Vad roligt med dina gamla bilder och din berättelse! Jättefint foto på dina föräldrar i backen. Har aldrig haft intresse av photoshop men vet att man kan göra väldigt häftiga saker. Min pappa fotade diabilder när jag var liten och han har överförs många av dem till usb.
Moppe har jag kört en enda gång i mitt liv. Min kusin hade en och sa åt mig att hoppa upp. Kusinen visade hur jag skulle göra men på något vis hade jag full gas när jag for iväg och moppen stegrade sig. Första och sista gången!!
Fint inlägg om dina föräldrar och om platsen och tänk att du bor inte så långt därifrån, fågelvägen.
Tråkigt att ni fick flytta från gården men vad jag har förstått så har kommunen inte varit nådig mot gamla hus och gårdar. Har för mig att man tömde ett helt område med gamla hus i Sundsvall och att ett hus var med i Husdrömmar som flyttades till en ny plats.
Aj, aj aj ”bästa ” mopeden till skort. Tur att du hade sinnesnärvaro att slänga dig av. Ett sådant långhårigtskinn hade min pappa också på moped/motorcykel. Det återanvändas i en grå charkuterielåda på flakmopeden – för i lådan kunde jag ta en tupplur som liten då pappa och jag var ute och åkte hela dagarna.
Fin bild på dina föräldrar och kul att backen fått stå orörd, så att du kunde uppdatera bilden. Ha en bra onsdag! Vet i sjutton hur det ska gå att jobba idag….galen träningsvärk, i hela kroppen.
Jo mopeden var praktisk på många sätt, dels så vurpade man inte på vintertid och jag fraktade både bensin till båten på den om somrarna (massa jeep dunkar) och min flickvän överst. Hon ville aldrig köra mina andra vrål trimmade mopeder. Du vet det kunde sitta en 175 cc motor på någon också 😉 Men så trevligt att charkuterielåda på flakmopeden 🙂 En sådan har jag på 4 hjulingen nu 🙂 Du har ju fått en riktigt uppväxt 😉 Fotoalbumet gjorde far och mor i ordning åt mig innan ett års ålder. Åsas alla hus (där hon bor) klippte rätt mycket av den långa backen ned till macken, som du kanske ser går stigar som terpentiner för det är så brant. Det är bara en kort bit kvar uppe på tornet/höjden som det går att åka stjärtlapp/pulka på numera. Inte alls som förr på långa vägar… om du ser på bild 4:a där E4 och en liten gul kur står nu för cyklar, där låg macken. Ponera att backen/vägen var 300 meter typ.
Viket härligt nostalgiskt inlägg. Så fint skrivit och fina bilder.
Ha det bra!
Tackar, tackar Lena!
Inlägget blev super härligt och snygga bilder blev det! 🙂
Denna Esso backen står kvar med skyddsrum som Vattenverket sköter om, men för oss som bor runt denna åker barnen pulka o stjärtlappar mm
Fantastiskt kul för dig att äntligen komma till samma plats som din Mor & Far besökte på denna vårprommenad. Nostalgi på hög nivå! ❤️
Tråkigt med flakmopeden som var toppen att ha, men som många inte hade under den tiden jag växte upp.. fanns en eller två på den tiden i Njurunda vill jag minnas. Alla ville ha en vanlig moped..
Önskar dig en solig och skön dag..
Tack Åsa! På våran tid sa vi Vattentornet om denna sista kulle där uppe. Då var det ju bara skog förutom på denna plätt. En kompis från Luleå hörde av sig nu på morgonen och berättade hur ont / det sved att åka ut bland buskaget om linjen på pulkan inte hölls 🙂 En granne kom med en lastbils huv också, Kerrtuu hette han, det vart fart det kan jag lova, tänk dig ända ned till macken, broms vad var det? Jo en får tacka för att du var så tålmodig när jag ville posera i mina fäders spår. Det vart bara till att skaffa en annan flakmoped, jag var tvungen att ha en när jag skulle frakta all bensin till min båt och längst upp på toppen fick min dåvarande flickvän ta plats, jag hon blev seden mera min första fru 🙂 Titta på bilden med mopeden igen, tror du inte att kuren är byggd på denna ingång/utgång?
Va häftigt med denna boendehistoria ala ”Blomman”….inte många förunnat att ha det så, än mindre att kunna fota å skriva om det, bra jobbat!
Sen är det alltid kul att läsa om din familj, man riktigt känner hur mycket din mor & far har betytt för dig…..
Tack Christian! Jo denna topp har jag väntat länge på att få skriva om, nu fick jag chansen när jag kunde åka bil ända upp vilket jag inte viste. Och dessutom kunde stå/gå på foten 🙂 Jo i mycket tidigt skede fick jag lära mig vad rätt och fel var. Satt och pratade med en kompis i veckan som var hem och hälsade på, hur det gick för olika personer här i livet vi växte upp med. Vi hade ett stöd hemifrån vilket inte alla hade. Det var ju mor och far som var grundpelaren.
Så härligt att få läsa din historik, redan innan du föddes, helt underbart Åke.
Moped var ju även min grej som ungdom, lite frihet, åtminstone när inte polisen jagade mig. 😉
Ha det nu jättefint Åke.
Tack Micke! Aha du var också populär hos polisen 🙂 Jag får in svag indikation om att din moped gick fortare är 30 km /timme lagstadgat hastighet 😉
Så himla kul läsning och så lyckades både du och Åsa perfekt med bilderna. Det är en gåta för mig hur du klippte in dig själv på det svartvita bilderna som är så fina. Kul att du går i din pappas fotspår vad gäller fotointresset.
Moppen såg så ”varm” ut med fårskinnet(?) på sätet.
Sedan gör du dig rätt bra som blomma bland alla fina maskrosor måste jag säga:-)
Tack så mycket BP 🙂 Jo far satte den stora kameran i min hand rätt tidigt, och vad jag tror blir det 60 år sedan i sommar, och vet du vad? Jag har dessa bilder kvar. Det kommer ett reportage om det med inom kort 🙂 Grabben jag har med och stugan finns kvar i hans ägo där bilderna kommer ifrån, Fårskinnet vek man upp över magen och skyddade vissa ”delar” Du vet här åkte man moped i mer än 20 graders kyla, ja man skulle på träningar med hockeyn, pingis och andra sporter eller så spelade vi schack hos någon, Ibland hade man dagstidningar innanför jackan vikta runt magen. Hjälm hade man inte men en varm tålig mössa och riktiga handskar. Jag kommer ihåg en gång då jag stegrade på en raggarsväng vi hade på byn och jag gick ikull på halkans is jag inte uppmärksammade riktigt, den gången var det tur jag hade mössa på mig för jag skrubbade kinden. För det var inte alla gånger man hade mössa på sig, du vet man var tuff, eller skulle se tuff ut. Det vart ett väldans jubel i alla fall bland alla raggare där. Men det var bara att resa upp den vassa Zundappen och dra på igen på bakhjulet 🙂 Jo dagen kom äntligen då jag viste det hade blommat ut och jag var hyfsat stabil på foten, vi hade kryckorna lutade mot en kur däruppe och hade fått förklarat att det gick att åka ända upp på toppen utav Åsa. Jag lockade BMW:ns drivlina och så klättrade den upp så galant. Bilderna är beställda ihop klippta av kompisen Thomas Tängerfors. Så det vart hela grejen ett samarbete av fotovänner. Jag som aldrig kommer med på bild. Thomas är super på Photoshop, han har även utbildningar på detta program, men det är ju lättare att maila till honom 😉 Mycket har han lärt mig. Vist kan jag beskära och ta ut men det ska vara i samma storlek också och det här med gräset är o la la som jag önskade :)?
Trevlig story blomman
Bugar Thomas. Du vart ju delaktig dessutom 🙂
Vad roligt med dina gamla bilder och din berättelse! Jättefint foto på dina föräldrar i backen. Har aldrig haft intresse av photoshop men vet att man kan göra väldigt häftiga saker. Min pappa fotade diabilder när jag var liten och han har överförs många av dem till usb.
Moppe har jag kört en enda gång i mitt liv. Min kusin hade en och sa åt mig att hoppa upp. Kusinen visade hur jag skulle göra men på något vis hade jag full gas när jag for iväg och moppen stegrade sig. Första och sista gången!!
Fint inlägg om dina föräldrar och om platsen och tänk att du bor inte så långt därifrån, fågelvägen.
Tråkigt att ni fick flytta från gården men vad jag har förstått så har kommunen inte varit nådig mot gamla hus och gårdar. Har för mig att man tömde ett helt område med gamla hus i Sundsvall och att ett hus var med i Husdrömmar som flyttades till en ny plats.