Ja, det är fantastiskt hur tiden flyger förbi. Snudd på 55 år sedan – en augustidag då trapporna ledde mig uppåt, mot kunskapens höjder. Där jag steg, med förväntan i blicken och nyfikenhet i hjärtat. Trappstegen bar på möjligheter, som ett oskrivet blad redo att fyllas med insikter och äventyr.
Augusti, när sommaren börjar sakta vika undan för höstens kyla. Skogens tysta värld vaknade till liv, och fåglarna sjöng sina sånger. Kanske var det just där, på de trapporna, som jag fann en gnista av kunskapens eld som brinner än idag.
Så låt oss minnas den dagen, den augustidagen, när jag steg upp för trapporna och in i en värld av lärande och förkovran. Och kanske, precis kanske, finns det nya trappor att bestiga, nya äventyr att utforska. För kunskapen är aldrig stillastående. Ni ser hur sliten en trapp kan bli, skolan härstammar från runt 1900.
Skolsalen, ett rum fyllt av minnen och doften av blyerts och gammalt trä. Där tiden stannade och världen krympte till de fyra väggarna. Årskurs 4, när allt var nytt och äventyret låg framför oss som en oupptäckt skatt.
Bänkraderna stod på rad, slitna och välanvända. Vi satt där, små varelser med stora drömmar. Läraren, en vägvisare i vår lilla värld, delade med sig av kunskap och visdom. Tavlan var vårt fönster till en större verklighet, där bokstäver dansade och siffror skapade mönster.
Vi lärde oss om språk och historia, om räkneoperationer och geografiska platser. Vi skrev berättelser och löste gåtor. Varje dag var ett äventyr, en resa in i det okända.
Nu, när jag tänker tillbaka, är det som om skolsalen är en tidskapsel. Där minnen och känslor vävs samman till en enda tråd. Årskurs 4, en tid av oskuldsfullhet och förundran. En tid som aldrig kommer åter, men som lever vidare i våra hjärtan.
Så kliv in igen, vandrare. Låt skolsalen berätta sin historia. Låt den visa dig vägen tillbaka till barndomens magi och drömmarnas land.
Där plastlisten sitter på väggen var vår otroligt stora griffeltavla.
55 år senare står jag här nu med en barndomsvän till min fru. Brillan stöttade upp mig elegant 🙂 Här fick man hårluggar då man räknade fel av Magister Fonnard. Kanske därför man inget hår har idag 🙂 Jo jag bär ryggsäck, det är en jägarstol/pimpelväska på, jag kunde fälla ut min stol och vila vid tillfällen. Nu fanns även hiss. Kryckorna vilar ur bild.
Min gamla mellanstadieskola har helrenoverats efter att stått tom i några år. Här uppe till vänster lärde man sig spela fiol. Vinden kommer jag på nu att jag aldrig var upp till.
Vi stod här på skolgården i lördags jag och 300 själar till och berättade några hyss för varandra vad vi gjort. Peter som gick en årgång under mig -Där uppe gjorde vi det och där gjorde vi det osv.
Lilla systern som stod bredvid anade något i mina frågor och blandade sig i och frågade om jag var journalist? Ja det var dit jag tänkte komma sa jag ärligt 🙂 Jag vet att denna familj har en skatt av gamla bilar… Vi får se hur det går. Jag berättar aldrig vart saker och ting finns tillade jag. Nere till höger är mitt gamla klassrum.
Hela anledningen till att jag kunde ta mig hit var min kusin Markus. Han var min stöttepelare från början av färden hit. Hans far och farmor och farfar bodde nämligen på denna skola på 30-40 talet. Här var deras kök. Magister Johannes var lärare här i många år.
Här var deras vardagsrum, och jag har sett denna öppna spisen på en bild som finns kvar. Väggen till höger är nu öppnad.
Naturligtvis hade denna skola en bespisning. Nu på detta öppet hus vart man bjuden cider och karameller här nere. Bespisningstanten Eva är sedan många år borta. Jäklar om man gick ur ledet 🙂 Skolan invigdes för att bli ett kontorslandskap till kommunen i Timrå. Jag tror att alla själar som hade sökts sig hit denna dag var mycket nöjda, alla skrattade och log och var och varannan hade sin historia att berätta.
Jo, man minns ju sitt mellanstadium, 3-4 var i en byggnad och 5-6 i en annan, träskolan och stenskolan.
Bergagårdsskolan heter den som helhet men idag är det bara till årskurs 3 med ca 200 elever.
Kul att få se din gamla skola här, spännande.
Ha en fin dag nu Åke.
Tack Micke! Jo det var något vist med sin gamla skola.
Vad coolt att ha byggnaden kvar å att den bevaras, förstår att det är kul att besöka å åter uppleva sin barndom…..tänk att du spelat fiol……det vill man ju höra!
Tack Christian! Ja det är kul att den har bevarats i sin gamla hemma by. Nu ska det kommunala flytta in hit. Det var tänkt att bygga om till lägenheter men de kom på andra planer. 15 miljoner har kalaset kostat. Spela fiol ska vi nog ta med en nypa salt. Jag har visserligen köpt en ny svart blank och fin som är helt ospelad. Jag sa se vad han hittar på 🙂 Du!!! Ikväll: Andra sidan är ni klara?
Det var en rolig berättelse:-) Kul att du bara ha fina och positiva minnen från din skolgång i denna skola. Så kul att den renoverades. Den ser ut som ett slott eller en herrgård:-)
Sedan ser jag att det nästan verkar vara ett måste att skylta med Timrås ishockeylag om man går på events i Timrå – hahaha:-)
Kul att du kunde vara med vid invigningsfesten trots foten. Bra gjort!!!
Tack BP! Jo klart en skola var spännande och man var ju där för att inte bara lära sig hyss 😉 Ja 15 miljoner har dom kostat på. Jo den gamla skolan jag tror den har uppåt 120 år på nacken. Klart brillan måste skylta med Timrå nyanser, hon gick i pension förra året och jobbat alla tider inom Timrå Kommun och hennes brorsa ”Pipet” har dömt många fotbollsmatcher och innebandy matcher som rinkbandymatcher jag deltagit i genom många år. Pipet var även en duktig fotbollsspelare i unga år.
Kungligt fina bilder från en gammal skola, som jag kan se från min balkong!
Måste varit fantastiskt trevligt att gå på invigningen efter helrenovering för vidare användande utav dess byggnad för Kommunen och div företag! Tack för din härliga berättelse!
Snyggt skyltat Åke! 🙂
Ha en fin vecka! 😉
Tack Åsa! Du har väl sett den gamla bilden jag har från skolan som är tagit från ditt berg runt 1900 talet? Ja det var fantastiskt trevligt att gå på invigningen efter renoveringen, jag tippar på att det deltog en 300 själar. Några lärare var med… men ingen jag kände igen som mina.
Vår byskola finns kvar och är numera loppis efter att ha varit dagis ett tag. Mannen som har loppis har hittat gamla skolmöbler och annat på vinden och håller nu på att fixa till småskolan till ett skolmuseum och det ska bli så roligt att gå dit. Lukten av skola finns kvar och gymnastiksalen ser lika ut men känns mycket mindre och plintarna som man skulle hoppa över känns inte alls så oöverstigliga som dom gjorde när man var bara 7 år.
Men så trevligt 🙂 Visst är det roligt att allt känns så mycket mindre nu 🙂 En skola förr var ju stor i ett barns 7 åriga ögon:)