En kram kan betyda så oerhört mycket, den är en fin, värmande och vänlig gest som kan ge stöd och tröst. Varje år firas Kramens dag, även kallad Kramdagen eller Internationella kramdagen den den 21 januari, men det struntar vi i, man kan kramas alla dagar 🙂
Eller hur?
En kvinna jag fick fota av i Uppsala för några veckor sedan, påminns jag om att bära med mig ett budskap som jag bär med mig på livets resa,
Jag hörde upp till övervåningen där jag bodde då, hur några ackord togs på en elgitarr, det lät nu inte som Mike Oldfield precis. Tog genast med mig kameran och gick ned, där satt de tillsammans och spelade, lillebror på farmors gamla Levin Min fina Farmor kunde spela gitarr hon, farmor föddes 1905, blev snudd på 95 år. Hur många barnsånger tålmodigt hon spelade för oss minns jag inte: ”Farmors lilla kråka skulle ut och åka ingen hade hon som körde” Eller som: ”Alla barnen stämma in i Bergeforsens brus” Tippar på att farmor är runt 85 år här. Men farmors lilla kråka slutade alltid med att vi låg som i ett dike och då kramade hon om hela baransakara 🙂 För att tillägga vill jag berätta att jag fick äran att växa upp med min farmor och farfar på deras stora gård de första 6 åren i mitt liv. Vi bodde i en fin idyll mitt i Timrå. Centrum skulle utökas så gårdarna fick ge vika för hemska hyreshus. Ni som passerat Timrå och sett skylten ”Mitt i Norden” den föddes jag 100 m ifrån. Därefter flyttade vi till ca 1 km ifrån varandra, farmor kom i stort sett varje dag för att säkerligen få kramas med barnbarnen.
Kram min farmor genom anden.
Nog om mina kramar, nu ska vi titta vad fler har för upplevelser på tågresan om kram.
Vi behöver verkligen ingen speciell dag för att kramas men kramen kan gärna få en egen dag.
Vilka fina minnen från din uppväxt och vilken härlig bild. Man kan känna värmen i den.
Vilken fantastisk bild, jag ser verkligen hur de gillar varann och stunden. Kände inte till kram-dagen. Önskar dig en skön lördag, med en kram, om du vill ha 🙂
Mer passande än en kram denna dagen till ära finns inte – för ditt fina inlägg – så den kommer här från mig och sola i Karlstad.
När jag ser den varma fina bilden på dig och din farmor – kommer jag att tänka på min älskade farmor Selma som spelade cittra också.
Alltså en kram till Åke!
Jag bugar Tove! Så trevligt jag kunde locka fram minnen om din Selma. Samma namn som hon några mil norr om dig kommer jag på… Jag har nämligen varit på Mårbacka och sett allt det fina 🙂
Vilken tuff farmor! Älskar din berättelse och den fina bilden du lägger upp. Intresset för musik och fotografering verkar ha ärvts ner till dig och förhoppningsvis även till dottern och Lillplutten. Och din farmor var definitivt före sin tid.
Tack BP! Min farmor var underbar och hade tålamod som inte går att beskriva hur högt det var. Tänk när jag stod i en dekorerad skottkärra med krasse som ettåring typ. -Det gör ingenting för det är ju Åke sa farmor. (detta finns på film) Njae musikens värld stannade vid mina tre syskon… det här är förresten brorsan andra el planka. Den första blå (fender kopian) byggde jag åt honom och lackerade åt honom. Lillebror är 4 år yngre än mig, jag måste då ha varit typ 15 år cirka…
Jag visste nog någonstans i hjärnans gömställen att det fanns en kramens dag, dock inte alls när den inträffade och jag tycker inte den uppmärksammas på något vis. Finns inte ens en kram-bulle! Och det ska ju finnas till alla svenska knäppa dagar! Men kramig får man gärna vara, det är sällan jag känt att en kram känts fel eller opasslig, dock har den ibland förvånat.
Fint och innerligt foto illustrerar känslan väl!
Tack Paula 🙂 Ja det finns en hel del knäppa dagar som vi ska fira… det är förmodligen bara för handlarna ska locka till allt möjligt. Ta bara som kanelbullens dag? Jag kan äta kanelbullar 7 dagar i veckan utan att tänka på varför… jo dom är gosa förstås 😉 Härmed startar vi en kram-bukles dag försten 🙂
Så underbart skrivet Åke, jag blir riktigt rörd igen. Du kan ta oss andra med på härliga färder via dina berättelser och dina foton. Och visst ska kramens dag vara varje dag, i all synnerhet när den är äkta vara, inte bara ett artigt måste. Vilken farmor du hade!
Tack för den fina kommentaren Karin! Min farmor var enastående, jag är lycklig som fick vandra i hennes fotspår i 41 år, och nu följa henne genom anden. Snart i dagarna ska ja tvätta hennes gravsten. Så trevligt att mina berättelser och mina foton tilltalar dig.
Vi behöver verkligen ingen speciell dag för att kramas men kramen kan gärna få en egen dag.
Vilka fina minnen från din uppväxt och vilken härlig bild. Man kan känna värmen i den.
Kram från mig
Tackar, tackar Znogge 🙂
Vilken fantastisk bild, jag ser verkligen hur de gillar varann och stunden. Kände inte till kram-dagen. Önskar dig en skön lördag, med en kram, om du vill ha 🙂
Tack Anna! Klart jag tar en kram 🙂
Mer passande än en kram denna dagen till ära finns inte – för ditt fina inlägg – så den kommer här från mig och sola i Karlstad.
När jag ser den varma fina bilden på dig och din farmor – kommer jag att tänka på min älskade farmor Selma som spelade cittra också.
Alltså en kram till Åke!
Jag bugar Tove! Så trevligt jag kunde locka fram minnen om din Selma. Samma namn som hon några mil norr om dig kommer jag på… Jag har nämligen varit på Mårbacka och sett allt det fina 🙂
Å jag var på Mårbacka 3:e juni i år! Vilken härlig upplevelse – räknade ut att det var 50 år sedan sist , en jättefin guide lotsade oss runt!
Fina minnen du bjuder oss på och en fin bild på bästa farmor ♡
Kram på dig=)
Tack för den kramen LillaSyster 🙂
Vilken tuff farmor! Älskar din berättelse och den fina bilden du lägger upp. Intresset för musik och fotografering verkar ha ärvts ner till dig och förhoppningsvis även till dottern och Lillplutten. Och din farmor var definitivt före sin tid.
Tack BP! Min farmor var underbar och hade tålamod som inte går att beskriva hur högt det var. Tänk när jag stod i en dekorerad skottkärra med krasse som ettåring typ. -Det gör ingenting för det är ju Åke sa farmor. (detta finns på film) Njae musikens värld stannade vid mina tre syskon… det här är förresten brorsan andra el planka. Den första blå (fender kopian) byggde jag åt honom och lackerade åt honom. Lillebror är 4 år yngre än mig, jag måste då ha varit typ 15 år cirka…
Jag visste nog någonstans i hjärnans gömställen att det fanns en kramens dag, dock inte alls när den inträffade och jag tycker inte den uppmärksammas på något vis. Finns inte ens en kram-bulle! Och det ska ju finnas till alla svenska knäppa dagar! Men kramig får man gärna vara, det är sällan jag känt att en kram känts fel eller opasslig, dock har den ibland förvånat.
Fint och innerligt foto illustrerar känslan väl!
Tack Paula 🙂 Ja det finns en hel del knäppa dagar som vi ska fira… det är förmodligen bara för handlarna ska locka till allt möjligt. Ta bara som kanelbullens dag? Jag kan äta kanelbullar 7 dagar i veckan utan att tänka på varför… jo dom är gosa förstås 😉 Härmed startar vi en kram-bukles dag försten 🙂
Så underbart skrivet Åke, jag blir riktigt rörd igen. Du kan ta oss andra med på härliga färder via dina berättelser och dina foton. Och visst ska kramens dag vara varje dag, i all synnerhet när den är äkta vara, inte bara ett artigt måste. Vilken farmor du hade!
Tack för den fina kommentaren Karin! Min farmor var enastående, jag är lycklig som fick vandra i hennes fotspår i 41 år, och nu följa henne genom anden. Snart i dagarna ska ja tvätta hennes gravsten. Så trevligt att mina berättelser och mina foton tilltalar dig.
Fin berättelse.
Tack så mycket 🙂